En tät dimma hänger över det isländska berget Axlarhyrna, när femtonårige Björn en måndag år 1570 når dess kalla topp. Ynglingen börjar undersöka bergstoppen, och under en stor sten hittar han en gammal yxa.
Med darrande händer lyfter han redskapet mot den grå himlen och betraktar det ingående innan han skyndar hem till gården Knörr, där han bor.
Berättelsen är en del av myten om Björn Pétursson, mer känd som Axlar-Björn (”Björn från Öxl”).
Björn är en historisk person, men berättelserna om honom bygger på muntligt traderade historier som skrevs ner 250–300 år efter hans död. Dessa återberättelser infogade ett magiskt sagainslag i historien. Delar av berättelsen om honom måste därför tas med en nypa salt.
Historikerna vet med säkerhet att Björn föddes 1555 på en gård på halvön Snæfellsnes i västra Island. Redan då smyger sig de första mytiska inslagen dock in i berättelsen. Enligt legenden greps Björns mor Sigríður en dag under sin graviditet av en plötslig och okuvlig blodtörst.
Fadern Pétur var beredd att göra allt för sin hustru. Han lät henne därför dricka av sitt blod.
Natten därpå led Sigríður av de hemskaste mardrömmar. En piga fick nys om händelsen och förutspådde att gårdsfruns ofödda barn skulle bli ett monster.
Dröm ledde till yxmord
Bloddrickandet kan historikerna inte bekräfta. Vad de kan säga med säkerhet är emellertid att Björn växte upp i ett fattigt samhälle. Islänningarna höll fortfarande på att hämta sig efter två stora pestepidemier som hade härjat på ön under 1400-talet.
Dessutom var klimatet kallare än under vikingatiden, och för isländska pojkar väntade ett liv som lantbrukare eller fiskare.
Men Björn var ingen typisk pojke. Han var lynnig och våldsam, vilket vållade hans föräldrar problem. Till deras stora lättnad erbjöd pappans rike vän Ormur Þorleifsson en hjälpande hand.
Enligt myten hittade Axlar-Björn sitt mordvapen på berget Axlarhyrna.
Enligt källorna fick Björn år 1570 arbete på Ormurs gård Knörr, som också låg på Snæfellsnes. Där blev Björn god vän med gårdsägarens son Guðmundur, som tog Björns parti när han hamnade i bråk med de andra gårdsarbetarna.
Enligt Jón Árnasons Íslenzkar thjóðsögur og æfintýri (Isländska folksagor och äventyr) från 1862 vägrade Björn en söndag att följa med resten av gården till kyrkan. I stället tog han sig en tupplur. Medan Björn sov fick han en drömsyn, som blev startskottet till hans mordiska karriär.
I drömmen blev Björn uppsökt av en främmande man som gav honom kött att äta från ett fat. Efter att ha ätit arton bitar kunde Björn inte få ner en tugga till. Då bad mannen honom att bestiga berget Axlarhyrna.
På dess topp låg ett föremål som skulle göra honom berömd, lovade mannen. Enligt sägnen fann Björn dagen därpå en yxa på berget.
Om Björn verkligen blev inspirerad av en dröm är osäkert. Historikerna vet dock att han kort efter ankomsten till Knörr mördade en gårdskarl med en yxa.
Björn red på offrens hästar
Till skillnad från sagatidens förövare, som i regel hade något att hämnas för, saknade Björns mord motiv. Att en gårdskarl saknades kunde emellertid inte hemlighållas, och Björn erkände mordet för Ormur.
Han förklarade att han hade kastat liket på gårdens gödselstack. Ormur valde att beskydda Björn på grund av hans vänskap med sonen Guðmundur.
Stämningen på Knörr var dock tryckt. En tid senare avled Ormur, och som gårdens nye ägare skänkte Guðmundur sin vän den lilla, avsides belägna gården Öxl i närheten av lavafältet Búðarhraun.
Folk svalt och frös på ön
Island var en karg plats på 1500-talet. Klimatet var cirka en grad kallare än under vikingatiden och öns invånare hade svårt att få mat på bordet.
Många levde i små, isolerade gårdssamhällen och stora delar av ön var obebodda och öde.
På 1570-talet etablerade Björn sig som självständig bonde. Han började då kallas ”Axlar-Björn” (Björn från Öxl). Han gifte sig med bondedottern Þórdís, som tycks ha känt till hans förflutna.
Paret höll sig oftast för sig själva, men när Axlar-Björn enstaka gånger stötte på andra människor slogs de av hans dysterhet. Enligt en berättelse sa han en dag till ett par män som satt på en bänk och njöt av solen: ”Detta är mörka dagar utan solsken, mina bröder.”
Värre än Björns dysterhet var dock att flera resande och ett antal arbetssökande lantarbetare försvunnit efter att ha begett sig till Öxl. Björn gick dessutom omkring i kläder, som han omöjligt kunde ha köpt själv.
Det ryktades även att han fick allt fler hästar i sitt stall. Misstankarna växte sig allt starkare.
Styckades för att inte gå igen
År 1596 greps Axlar-Björn och hustrun, anklagade för ett antal mord. Enligt en berättelse hade en ung man lyckats fly från gården, medan Björn var i färd med att mörda hans syster.
Makarna utfrågades på rättsplatsen Laugarbrekkuþing. Björn erkände att han hade dödat arton personer, lika många som det antal köttstycken som han sa sig ha ätit i sin drömsyn. Þórdís anklagades för att ha bistått Björn med morden, som begicks med yxan samt genom att dränka offren i en sjö.
Många av de döda hade kastats på det närbelägna lavafältet, men under en genomsökning av Öxl hittade man flera nedgrävda lik. Björn påstod att han hade hittat de döda på sin mark och begravt dem för att inte besvära myndigheterna. Ingen trodde på förklaringen och makarna dömdes till döden.
Axlar-Björn erkände att han hade mördat arton personer.
Rapporterna om Axlar-Björns avrättning är motstridiga. Enligt vissa källor blev han lemlästad och hängd, medan andra hävdar att han halshöggs efter att först ha fått armar och ben krossade med en slägga. Eftersom Þórdís var höggravid upphävdes hennes dödsdom.
Islänningarna var djupt skakade av Axlar-Björns brutala dåd. För säkerhets skull beslutades det att hans kvarlevor skulle begravas på tre olika platser. Då kunde folk vara säkra på att han inte skulle gå igen.
Björns brottsliga gener tycks dock ha gått i arv. År 1648 hängdes hans och Þórdís son Sveinn för våldtäkt. Deras kriminelle sonson Gísli slutade även han i galgen.
Ingen av dem kunde dock mäta sig med sin föregångare. Axlar-Björn gick till historien som Islands första och hittills enda seriemördare.