Ett skrik bryter lugnet i den slumrande amerikanska staden Gretna tidigt på morgonen den 9 mars 1919. En ung kvinna kommer utrusande ur speceriaffären på Jefferson Street, i närheten av Mississippifloden, som skiljer Gretna från delstaten Louisianas största stad New Orleans.
”Någon har mördat familjen Cortimiglia!” upprepar hon om och om igen.
En kort tid senare kommer 20-åriga Lena Jordano i huset intill in på sin 17-årige lillebror Franks rum för att berätta den hemska nyheten för honom.
Familjen Jordano är av italienskt ursprung och har tills nyligen drivit den närliggande speceriaffären, som nu har förvandlats till en brottsplats. Tre månader tidigare fick faderns dåliga hälsa dem att hyra ut verksamheten till det äkta paret Charlie och Rosie Cortimiglia.
”Å Jesus, Jesus, Jesus! Någon har mördat Charlie och Rosie och lilla Mary”, säger systern med tårar i ögonen.
Det är bara ett par dagar sedan Frank var barnvakt åt paret Cortimiglias ettåriga dotter Mary.
”Det enda en skicklig polis behöver är ett par bra ögon, välutvecklad magkänsla och så många kontakter som möjligt.” Jim Reynolds, polischef i New Orleans
Frank går ut på gatan, där en stor grupp människor har samlats. Han går in genom dörren till speceriaffären, som han har gjort så många gånger tidigare. Synen som möter honom har han dock aldrig sett förut.
I sovrummet på ovanvåningen ligger Charlie och Rosie Cortimiglia i var sin ände av sängen, och de är täckta av blod.
Båda två har vid upprepade tillfällen blivit hårt slagna i huvudet med ett tungt och vasst föremål. Såren på Charlies kranium är så djupa att delar av hjärnan syns. Otroligt nog lever paret fortfarande, men endast Charlie är vid medvetande.
Mellan de svårt sårade föräldrarna ligger lilla Mary livlös. När Frank ser flickan håller han upp händerna för ansiktet och börjar gråta.
På något mirakulöst vis överlever både Charlie och Rosie överfallet, men några dagar senare begravs deras dotter. Polisen hittar snart mordvapnet: en blodig yxa, som ligger gömd under huset.
Den beryktade ”yxmannen”, som har härjat i New Orleans i flera år, har krävt ännu ett offer.
Italienare strömmar till sydstaten
På 1910-talet var New Orleans en av USA:s största städer, med drygt 250 000 invånare. Storstaden var en mångkulturell smältdegel, formad av de tusentals immigranter från Europa, Västindien och Afrika som under 1800-talet bosatt sig i sydstaten Louisianas största metropol.
Under senare hälften av 1800-talet kom framför allt immigranter från Sicilien till Louisiana och New Orleans, i spåren av en ekonomisk kris i Italien. Många italienare öppnade speceributiker, och i slutet av 1910-talet ägde italienska immigranter omkring hälften av alla dessa butiker i staden.
De flesta italienarna bosatte sig längs Mississippifloden i New Orleans äldsta stadsdel French Quarter, som under en period kallades Little Palermo.
New Orleans är känt för sitt firande av den katolska karnevalen mardi gras, då stora parader går genom stadens gator.
Det var i detta kvarter yxmannen slog till för första gången, cirka nio år före dådet i Gretna. I skydd av mörkret smög han sig klockan tre på natten den 13 augusti 1910 in i speceriaffären på hörnet Royal Street och Lessep Street. Där överföll han hemmets sovande ägare, den italienske immigranten och specerihandlaren August John Crutti.
Cruttis fru Harriet vaknade av oväsendet. I det svagt upplysta rummet såg hon en silhuett vid sängen och ögonblicket efter märkte hon att August låg blödande vid hennes sida. Blodet kom från djupa jack i bröstkorgen och ansiktet.
”Du har mördat honom!” skrek Harriet, varefter den dunkla gestalten gav sig av.
August Crutti kom undan med livet i behåll, men han mindes ingenting av yxmannens överfall.
År 1917 gav gruppen Original Dixieland Jass Band, som ironiskt nog bestod av vita män, ut skivan Livery Stable Blues, som räknas som världens första jazzinspelning.
New Orleans uppfann jazzen
Kulturellt utbyte mellan tidigare slavar och ättlingar till spanska kolonisatörer gav i slutet av 1800-talet upphov till en ny musikstil i New Orleans. Genren blev senare världsberömd som jazz.
På 1800-talet var det en brokig skara människor som bodde i New Orleans, allt från vita europeiska immigranter till svarta före detta slavar av afrikanskt ursprung.
När nya rasåtskillnadslagar infördes i slutet av århundradet tvingades afroamerikanerna bosätta sig i samma område som de så kallade kreolerna, färgade ättlingar till de spanska kolonisatörerna. Det gjorde bland annat att de båda kulturernas musiktraditioner blandades.
Kreolerna hade formats av ragtime (populär pianomusik i två fjärdedels takt), marschmusik med regelbundet tempo och den klassiska europeiska musiktraditionen. Den svarta befolkningen präglades huvudsakligen av en muntligt traderad musiktradition, där man bland annat använde sig av rytmiska kontraster och improvisation.
Resultatet blev den tidigaste formen av jazz, som från slutet av 1800-talet spelades på barer av främst svarta och färgade musiker. Under de följande årtiondena spreds jazzen som en löpeld till övriga USA och Europa.
Polisen använder sin magkänsla
Vid den här tiden var mordutredningar fortfarande relativt primitiva. Metoden att ta fingeravtryck hade bara funnits sedan år 1892, användning av dna-bevis låg flera årtionden i framtiden och profilering av brottslingar var för många ännu bara en avlägsen tanke.
”Det enda en skicklig polis behöver är ett par bra ögon, välutvecklad magkänsla och så många kontakter som möjligt”, ansåg Jim Reynolds, polischefen i New Orleans.
Natten till den 20 september 1910 slog yxmannen till igen. Han bröt sig in i en speceributik som ägdes av italienarna Joseph och Conchetta Rissetto och angrep sina offer med en köttyxa. Efteråt lämnade han fastigheten utan att stjäla någonting.
”Mördaren lider troligen av en personlighetsklyvning, som doktor Jekyll och mister Hyde, på samma sätt som Jack the Ripper.” John Dantonio, tidigare polis
Paret Risetto överlevde, men nästa offer för yxmannen hade inte samma tur. Den 28 juni 1911 hittades specerihandlaren Joseph Davi allvarligt skadad i sin butik i korsningen Arts Street och Galvez Street i New Orleans.
Den 26-årige italienaren hade blivit slagen med sådan kraft att hans säng hade gått av på mitten. Delar av hans hjärna och kranium låg utspridda i klumpar på lakanen. Joseph Davi kämpade för sitt liv på Charity Hospital i New Orleans, men 30 timmar efter överfallet dog han.
Mördaren gör ett uppehåll
Yxmannen var nu officiellt mördare, men under de därpå följande sex åren var det som om han gått upp i rök. Varför är det ingen som vet, men faktum är att han återupptog sitt blodiga värv först i slutet av år 1917.
Då överföll han den sovande italienske specerihandlaren Epifiano Andollina med en yxa klockan tre på natten den 22 december. Liksom tidigare stal han ingenting.
Epifiano Andollina överlevde attacken, men den 23 maj 1918 mördade yxmannen det äkta paret Joseph och Catherine Maggio, som även de var italienska immigranter och innehavare av en speceributik.
Yxmorden förblir ouppklarade
Åren 1884–1885: Husor mördas
Åtta människor i Austin i den amerikanska delstaten Texas mördades av en okänd yxman. De flesta offren var unga svarta kvinnor som arbetade som husor. Enligt en spridd teori begav sig mördaren sedan till London, där han blev känd som Jack the Ripper.
Den 4 augusti 1892: Ogift kvinna åtalas
Den 32-åriga ogifta skollärarinnan Lizzie Borden åtalades för att ha yxmördat sin far och sin styvmor. Lizzie, som bodde tillsammans med offren, hävdade själv att hon hade varit ute i ladan när de mördades inne i huset. En enig jury fann henne oskyldig.
Den 9 juni 1912: Hemsökt brottsplats
En okänd gärningsman tog sig in i ett hus i Villisca i den amerikanska delstaten Iowa och yxmördade åtta personer. Det ryktas att huset är hemsökt. I dag har det gjorts om till ett paranormalt hotell, där modiga gäster kan tillbringa en natt för motsvarande cirka 4 000 kronor.
Mordvapnet var Joseph Maggios egen yxa, som mördaren hade hittat ute i trädgården. Inbrottet gjordes på samma sätt som hos familjen Andollina. Mördaren hade tagit bort en panel i dörren, så att han kunde sticka in handen genom öppningen och låsa upp inifrån.
Om det hade varit Jim Reynolds som arbetade med ärendet skulle han kanske ha förknippat de nya överfallen med dem som skett sex år tidigare, men året innan hade polischefen blivit skjuten av en brottsling. Storstadens poliskår leddes numera av 47-årige Frank T. Mooney.
New Orleans egen Jack the Ripper
Det var cirka 30 år sedan Jack the Ripper härjade i London och konceptet seriemördare var ännu inte särskilt känt. Frank T. Mooney och polisen i New Orleans avfärdade därför möjligheten att det skulle vara en och samme man som låg bakom morden.
Den tidigare polisen John Dantonio, som arbetade med utredningarna under Jim Reynolds, var av en annan åsikt. När yxmördaren slog till igen den 10 augusti 1918 och mördade den italienske specerihandlaren Joe Romano sa Dantonio följande till pressen: ”Mördaren lider troligen av en personlighetsklyvning, som doktor Jekyll och mister Hyde, på samma sätt som Jack the Ripper. Större delen av tiden lever han förmodligen ett laglydigt liv, men plötsligt kommer behovet att döda över honom.”
”Jag tycker väldigt mycket om jazz och jag svär vid Satans namn att jag låter alla som spelar jazz i sina hem vara i fred.” Brev i tidningen som ska ha skickats av yxmördaren
Tre mord på lika många månader fick invånarna i New Orleans att gripas av panik. Vapenförsäljningen ökade och i många familjer höll männen vakt vid ytterdörren på nätterna med fast grepp om sina skjutvapen.
Det fanns en stor polisiär närvaro i hela staden, i synnerhet i och kring Little Palermo, där det fanns många italienska specerihandlare.
Kanske var den förhöjda övervakningen anledningen till att yxmördaren korsade Mississippifloden och släckte sin blodtörst i staden Greta, där han den 9 mars 1919 överföll familjen Cortimiglia.
Yxmördaren försvinner
Mordet på den ettåriga babyn Mary blev yxmannens sista blodiga dåd i New Orleans-området. Därefter upphörde överfallen. Enligt tidningen Times-Picayune gav han emellertid invånarna i New Orleans en sista hälsning. Söndagen den 16 mars publicerade tidningen ett brev som påstods vara skrivet av yxmördaren.
”Jag tycker väldigt mycket om jazz och jag svär vid Satans namn att jag låter alla som spelar jazz i sina hem vara i fred. Alla som inte ’jazzar’ tisdagen den 18 mars kommer att få smaka yxan”, löd den bisarra varningen.
Enligt ett brev i en av stadens tidningar skulle yxmördaren skona alla hem i vilka de boende spelade jazz.
Experterna är eniga om att brevet med stor sannolikhet inte skrevs av yxmannen, utan var ett smaklöst skämt, troligen av musikern och affärsmannen Joseph John Davilla.
Han skrev låten The mysterious axman’s jazz (Don’t scare me, papa) och framförde den med ett liveband runtom i staden ända fram till kvällen då jazzen skulle rädda New Orleans invånare. Låten blev en stor hit i storstaden och singeln sålde i tusentals exemplar.
VIDEO: Lyssna på The mysterious axman’s jazz (Don’t scare me, papa)
Vem yxmannen var förblir ett mysterium, trots att polisen försökte sätta fast flera misstänkta. Störst uppmärksamhet fick tonåringen Frank Jordano och hans familj, som anklagades för överfallet på familjen Cortimiglia den 9 mars 1919.
Huvudvittnet var Rosie Cortimiglia, som efter flera timmars förhör och inspärrning plötsligt pekade ut sina grannar som våldsmännen. Det hela slutade dock med att hon tog tillbaka sitt vittnesmål, varefter ärendet avskrevs.
Yxmannen släppte visserligen sitt grepp om New Orleans på våren 1919, men av allt att döma fortsatte han med sitt blodiga värv i andra delar av Louisiana. Mellan december 1920 och april 1921 mördades fyra specerihandlare med italiensk bakgrund på olika platser i delstaten, och alla fyra morden skedde med en yxa.