USA:s förste seriemördare: Djävulen går lös i Chicago

En inflyttad apotekare får stora framgångar i miljonstaden, och snart öppnar han ett hotell. Men Holmes' Castle ska visa sig vara som taget ur en mardröm.

En inflyttad apotekare får stora framgångar i miljonstaden, och snart öppnar han ett hotell. Men Holmes' Castle ska visa sig vara som taget ur en mardröm.

Corbis

Hästhovar klapprar på de stenlagda gatorna, luften står stilla, och vär­men dallrar över de hektiska byggarbetsplatserna i Englewood.

Damm och ljudet av hammarslag lägger sig som ett tjockt täcke över Chicagoförorten, som under de här åren upple­ver en massiv byggboom: Överallt växer hela kvarter och flotta villor upp som svampar ur jorden, flankerade av nyplanterade träd i snörräta rader.

En främling har kommit till staden och denna heta augusti­dag 1886 vandrar han fram och tillbaka längs gatorna och betraktar byggaktiviteten. På hörnet av 64:e gatan och Wallace ställer han ned sina väskor, torkar svetten ur pannan och rättar till sin välansade mustasch. Sedan lyfter han sitt bagage igen och går in på apoteket Holton Drugs, som ligger på hörntomten.

Han har utseendet­ med sig, men det som tilltalar kvinnorna mest är att Holmes skamlöst bryter mot alla normer.

En äldre dam, fru Holton, står böjd över disken och när hon tittar upp möter hennes blick ett par lysande blå ögon, som stirrar intensivt på henne. Främlingen lyfter på sin filthatt och med sammetslen röst presenterar han sig som Henry Howard Holmes.

Han berättar att han är läkare och farmaceut och på jakt efter ett jobb. Råkar fru Holton möjligen ha användning för en assistent? Kvinnan fattar genast tycke för den stilige mörke mannen, som kommer som sänd från himlen.

Herr Holton ligger för döden i lägenheten ovanpå och fru Holton­ orkar inte längre både vårda honom och sköta butiken och alla kunderna.

Holmes lyssnar med tårar i ögonen och stryker tröstande fru Holton på armen med sina långa, slanka fingrar medan hon lättar sitt hjärta och berättar om sina sorger och bekymmer. Och när hon lite senare utan att tveka anställer Holmes som assistent, tackar han genom att lova att ta hand om apoteket och till och med göra det till stadens främsta.

©

Många av uppgifterna i artikeln är hämtade ur Erik Larsons bok The Devil in the White City. Boken bygger uteslutande på samtida källor, däribland böcker, tidningsartiklar­ och rättegångsprotokoll.

Holmes­ gav själv ut sina memoarer, Holmes’ own story, där han gav sin version av saken. I boken The Holmes-Pitezel Case gav privatdetektiven Frank Geyer ett detaljerat referat­ av de fasansfulla händelserna. Tidningarna Philadelphia Inquirer och Chicago Tribune­ tryckte dessutom åtskilliga artiklar i vilka hela förloppet rullades upp.

Apotekare med kvinnotycke

Några få veckor senare dör herr Holton i cancer och Holmes erbjuder sig att ta över apoteket – naturligtvis kan fru Holton bo kvar i lägenheten på andra våningen. Hon tar tacksamt emot erbjudandet.

Ryktet sprider sig snabbt. Snart vet alla i Englewood att en snygg ung läkare, som dessutom tycks vara ogift, har tagit över apoteket. Kundkretsen växer för varje dag och särskilt ensamma kvinnor i 20-årsåldern tar vägarna förbi och köper saker de inte behöver.

De stannar i butiken längre än nödvändigt och skickar förstulna blickar mot den nye ägaren, som alltid har en kvick kommentar på sina smala läppar. Den åldrade fru Holton är inte den enda som faller för den belevade och charmige Holmes. Hans kvinnotycke är lika obestridligt som odefinier­bart.

Han har utseendet­ med sig, men det som tilltalar kvinnorna mest är att Holmes skamlöst bryter mot alla normer – han står lite närmare än brukligt, ibland rör han vid de kvinnor han talar med och hans blick dröjer sig kvar på dem en aning för länge.

Även stamkunderna är nöjda­ med den nye apotekaren, men de saknar ändå fru Holton, som de känt i alla tider. När kunderna frågar efter henne förklarar Holmes först att hon rest till Kalifornien för att besöka några släktingar.

Men efter hand som tiden går, ändrar han berättelsen: Fru Holton har fastnat för Kalifornien och bestämt sig för att slå sig ned där, meddelar han. Ingen blir förvånad när han flyttar in i hennes lägenhet.

Lik som penningmaskiner

Henry Howard Holmes är döpt till Herman Webster Mudgett, men bara en månad innan han kommer till Englewood har han bytt namn till H.H. Holmes. Det finns även en fru Mudgett, en kvinna med flicknamnet Clara H. Lovering, som han gifte sig med 1878, när han var lärare i Alton, New Hampshire.

Hon är ute ur bilden för länge sedan – strax efter bröllopet gled de isär, men Holmes har aldrig riktigt kommit sig för att ordna med skilsmässopappren.

Holmes är inte bara gift, han har även skaffat sig ett ansenligt syndaregister när han som 26-åring gör sin entré i Chicago­förorten.

Som ung lämnar Holmes landsbygden och flyttar till Chicago­. Han gör succé med sitt eget hotell där han i lugn och ro kan leva ut sina lustar. Huset kallas sedan i folkmun för ”Holmes Castle”.

©

Som barn skär han fåglar i bitar

Holmes genomlever en ensam barndom på landet med stränga föräldrar. Han intresserar sig för det makabra och samlar kranier från dissekerade djur.

Lille Herman­ växer upp i ett metodisthem med stränga kristna levnadsregler. Genom hans memoarer vet vi att även de vanligaste pojkstreck straffas med ett dygn på den mörka vinden utan mat och dryck, och med kravet att inte ge ifrån sig ett ljud.

Barndomshemmet ligger långt ute på landet­ i den lilla byn Gilmanton i staten New Hampshire. Väldigt få främlingar passerar genom byn och till och med tidningen delas ut med flera dagars mellanrum­.

Herman sitter ofta i många timmar på sitt rum och läser­ Jules Vernes fantasifulla romaner­ och Edgar­ Allan Poes dystra historier­. Han bygger en vinddriven apparat, som skrämmer bort fåglarna från familjens marker.

I en liten ask har han sina älskade små skatter, till exempel en tand samt skelettdelar­ och kranier från djur, vilkas lemmar han amputerar och dissekerer.

Herman har bara en vän: den något äldre Tom, som dör i ett fall från ett öde hus, medan de båda pojkarna leker. Ingen tvivlar­ på Hermans förklaring till olyckan.

Intresset för människors amputerade lemmar stimu­leras när en fotograf på genomresa viftar med sin benprotes för att få en pojke att stå stilla medan han blir fotograferad.

”Jag hade inte blivit förvånad om han tagit av sig huvudet. Jag sparade bilden i många år och kan ännu se den lilla förskräckta, barfotapojken framför mig”, skriver Holmes i sina memoarer.

Som första-års medicinstuderande på University of Michigan år 1882 fick han ett studentjobb som bokförsäljare, men förlaget såg aldrig röken av de pengar han fick in. Det brottet var dock ringa jämfört med de ohygglig­heter som han senare skulle komma att bli ökänd för.

Redan som pojke roade sig Holmes med att dissekera djur och spara benen i sin skattkista. När han börjar på universitetet är hans lycka gjord: Det finns massor av lik som de medicinstuderande kan öva sig på.

Men Holmes ser också helt andra möjligheter i de döda och förbereder ett makabert svindleri. Han stjäl liken, stympar kropparna och hävdar att de döda omkommit i olyckor.

Dessför­innan har han utrustat dem med falsk identitet, tecknat livförsäkringar på upp till 12 500 dollar och ställt sig själv som förmånstagare. Pengarna rullar in på hans konto och Holmes är lycklig över att kunna göra stora pengar på sin gamla hobby.

Svartsjuk fru flyttar hem

Till de unga ogifta Englewood-kvinnornas­ stora sorg skänker Holmes i slutet av 1886 sin kärlek till Myrta Z. Belknap, en snygg och späd blondin som han mött i Minneapolis.

Myrta är inte svår att övertala till giftermål: Holmes är rik, välklädd, stilig och allt det hon drömt om. Han bor dessutom i utkanten av Chicago, möjligheternas stad, som lockar­ alla – speciellt unga kvinnor från landet.

Världsutställningen som äger rum 1893 har gjort staden berömd, och varenda dag väller tusentals hoppfulla människor ut ur tågen, redo att uppleva en värld av glamour och strålande tider.

De ensamma kvinnor som kommer till staden söker vanligtvis arbete som maskinskriverskor, stenografer, sömmerskor, expediter eller väverskor, och för sin knappa lön hyr de ett rum hos privatpersoner eller på usla pensionat där priserna vida överstiger kvaliteten.

Men drömmarna frodas i den energiska metropolen­ och de inflyttade uthärdar gärna dåliga­ förhållanden i hopp om att lyckan väntar runt hörnet.

Myrta är en av dem som redan har funnit lyckan. Den 28 januari 1887 gifter hon sig med H.H. Holmes, som förtiger att han redan har en hustru.­ Året därpå blir Myrta gravid, men hennes lycka är inte fullständig.

Hon är trött på alla sina unga medsystrar som fortfarande samlas i apoteket och på att hennes man ger dem så mycket uppmärksamhet. Svartsjukan slår till med kraft och sommaren 1888 beslutar hon sig för att flytta hem till sina föräldrar ­i Wilmette.

Kort därefter föder hon en flicka, Lucy, som blir överöst med gåvor från den stolte fadern. Men månaderna går och det blir allt glesare mellan hans besök.

Holmes bygger sitt skräckkabinett

H.H. Holmes har bråda dagar. Ungefär samtidigt som Lucy kommer till världen köper han en hustomt mittemot apoteket och på alla sina lediga stunder­ sitter han och pular med att rita och designa sitt drömhus eller -slott, för stort är det.

I gatuplanet ska det inrättas fem butiker, där han tänker anställa så många unga kvinnor som möjligt. Andra och tredje våningen ska bli hotell med över 50 rum, bland annat till besök­arna på världsutställningen, och på andra våningen ska han dessutom ha sitt eget kontor och sin bostad.

Men det är inte de stora dragen som är intressantast. Han lägger mest tid på detaljerna och han ritar skisser till en träränna, som ska leda från ett hemligt rum på andra våningen och ända ned i källaren. Tanken är att den ska gnidas in med fett.

Bredvid sitt kontor ska han ha en ljudisolerad gaskammare och i källaren ska det finnas åtskilliga rum med plats för bland annat ett dissektionsbord, ett syrabad och en ugn, som invändigt är 1 meter hög, 1 meter bred och 2,5 meter djup. Längst ned i huset, mer än tre meter under markytan, ritar han en krypkällare.

Ett operationsbord står klart med vitt linne­ och bredvid ligger en mängd kirurgiska­ instrument.

Holmes har näsa för pengar och speciellt för hur man sparar dem. Han övervakar själv konstruktionen av sin byggnad och han anställer och avskedar folk på löpande band.

En anställning på mer än en vecka hör till undantagen och det har två fördelar för Holmes: För det första är det ingen som får full överblick över husets hemligheter och för det andra kan han avskeda folk utan att betala dem en enda cent – han beklagar sig bara över deras usla arbete och skickar dem på dörren, varpå han anställer nya.

Det saknas inte arbetskraft kring Chicago, som just nu lockar till sig byggnads­arbetare från hela USA.

Även i Holmes apotek­ är det stor omsättning på anställda. En dam i grann­ska­pet lägger märke till att Holmes tycks ha svårt att behålla de unga och oftast mycket vackra kvinnor han anställt som expediter.

Så vitt damen kan bedöma har flickorna den dåliga vanan att försvinna utan förvarning och dessutom lämna kvar sina ägodelar. Hon funderar över orsaken och kommer fram till slutsatsen att ungdomar nuförtiden är bortskämda och inte orkar arbeta för brödfödan.

Offren säljs som skelett

I början av 1891 dyker en ny kvinna upp i Holmes liv. Hon heter Julia, är nästan 1,80 lång och välformad. Julia har både en man, Ned, och en åttaårig dotter, Pearl, men det hindrar inte Holmes från att överösa henne med gåvor och komplimanger.

Ned Conner är anställd av Holmes för att sköta den juveleraraffär han öppnat i sitt apotek och Julia har fått ett tillfälligt jobb som bokhållare.

Den lilla familjen har flyttat in ovanpå butiken i ett rum intill Holmes­­­­­ lägenhet, men Ned inser snart att Julia har ett gott öga till deras gemensamme arbets­givare. Han bestämmer sig för att flytta och söka nytt jobb.

I november meddelar Julia att hon är gravid och att Holmes nu är tvungen att gifta sig med henne. Holmes tar henne i sina armar och försäkrar henne­ om att hon inte ska oroa sig. Naturligtvis ska han gifta sig med henne, som han lovat, men ett barn kan inte komma på fråga.

Julia övertalas att låta göra en abort som Holmes själv tänker utföra. På julafton ger han henne en kram och för henne upp till ett rum på andra våningen som han gjort i ordning för ingreppet­.

Ett operationsbord står klart med vitt linne­ och bredvid ligger en mängd kirurgiska­ instrument­, bland annat bensågar, borr och spärrhakar för att hålla sår öppna.

Holmes, som är klädd i ett vitt förkläde, lovar Julia att det inte kommer att göra ont. Han tar en tygbit, väter den med kloroform och snart är Julia bedövad. Strax före midnatt går han bort till Pearls rum och ger henne samma behandling.

På juldagen står flickans julklappar ännu oöppnade i rummet. I januari 1892 ­tjänar Holmes 200 dollar. Han har sålt ett knappt 1,80 meter långt skelett till en kirurg på Hahneman Medical College­.

Knappt ett halvår senare, på våren 1892, skaffar sig Holmes en ny flickvän. Den här gången har han fallit för den 24-åriga blondinen Emeline Cigrand, som han anställer som sekreterare.

Emeline­ är full av beundran för den karismatiske­ läkaren, som till och med håller på att bygga ett stort hotell. Hon svarar genast ja när han friar­ och hon strålar av lycka när han lovar henne en bröllopsresa till Europa.

I december skyndar hon sig iväg till några vänner för att ge dem en julklapp. Hon berättar att hon ska tillbringa julen hos sin familj i Indiana och att hon reser­ snart. Vännerna ser aldrig Emeline igen, men några veckor senare säljer Holmes ännu ett kvinnoskelett till Hahneman Medical College.

Detektiver utan spår

År 1893 ränner privatdetektiverna in och ut på Holmes kontor. De är utskickade av familjer som saknar sina döttrar, men ingen av dem misstänker Holmes. De är bara på jakt efter information – namn på vänner, nya adresser­, förslag på var de ska leta.

Vad som helst, som kan leda dem på rätt spår för att hitta de försvunna kvinnorna. Holmes­ lyssnar upp­märksamt och beklagar djupt att han inte kan vara till någon hjälp, men lovar att kontakta detektiverna om han hör ifrån någon av kvinnorna.

Hans största bekymmer just nu är inte detektiverna utan att han saknar en sekreterare.­ I mars står lyckan honom bi – den 25-åriga Minnie R. Williams­ visar sig vara den rätta.

Hon är duktig, men inte minst har hon ärvt en förmögenhet på cirka 100 000 dollar – motsvarande tre miljoner dollar i dag – efter sin farbror. Holmes lovar henne äktenskap och en bröllopsresa till Europa, men först övertalar han henne att sätta in alla sina pengar på ett konto som tillhör en Alexander Bond.

Det rör sig om stora affärer, förklarar Holmes, och den förälskade Minnie för över pengarna. Hon kan ju inte ana att Bond är ett alias för Holmes.

Samtidigt som världsutställningen i Chicago öppnar, välkomnar Holmes de första gästerna till sitt hotell, som han har döpt till World’s Fair Hotel. De män som vill boka ett rum får besked om att allt tyvärr är upptaget. Unga, vackra kvinnor finns det däremot alltid gott om rum för.

Minnie blir svartsjuk när hon upptäcker att Holmes­ fortfarande är en kvinnotjusare­. För att slippa undan hennes gnatande hyr Holmes en lyxvåning till henne i den norra delen av Chicago.

I södra Chicago, i Englewood, försvinner fortfarande människor. Man saknar bland annat en servitris som arbetar på den restaurang som Holmes driver på sitt hotell. Ena dagen är hon på jobbet­, nästa dag är hon borta.

En stenograf vid namn Jennie Thompson drabbas av samma öde, liksom Evelyn Stewart, som är gäst på hotellet. Även en läkare, som har hyrt in sig i ett kontor hos Holmes, lämnar lokalen väldigt plötsligt.

I juli 1893 får Minnie besök av sin syster, Anna, som tycker att Minnie har gift sig med världens mest charmerande och fantastiske man. Holmes bjuder de båda systrarna på världsutställningen och efter en härlig dag sätter de sig på en bänk för att titta på det festfyrverkeri som lyser upp natthimlen över Chicago.

Holmes har flera överraskningar i bakfickan: Han ska ta med dem på en lång resa, som inkluderar en rundresa i USA och en seglats till London, varifrån de ska resa vidare till Paris och Tyskland.

Dagen därpå, den 5 juli, visar Holmes Anna runt på sitt hotell och han ber henne hämta ett dokument i rummet intill sitt kontor. Så snart hon gått in där slår han igen dörren bakom henne.

Anna kämpar mot klaustrofobin och luften blir tung att andas. Minnie kommer inte till hotellet förrän­ senare på dagen. Efter två dagar, den 7 juli, ringer Holmes till en flyttfirma och ber dem hämta en låda och en stor koffert.

Flyttkarlen tycker att lådan liknar en kista och det förvånar honom att kofferten är så tung. Efter den här händelsen är det ingen som ser de båda systrarna.

Holmes avslöjas för barnamord

Även om Holmes affärer går lysande, inser han i slutet av 1893 att han måste hitta nya sätt att tjäna pengar på. Världsutställningen stänger vid årets slut och då kommer han också att tvingas stänga hotellet, hans viktigaste inkomstkälla.

Holmes får en idé: Han övertalar sin assistent, snickaren Benjamin Pitezel som är en av de mycket få medarbetare­ hotellägaren haft kvar i flera år, att delta i ett bedrägeri: Holmes ska teckna en livförsäkring för Benjamin Pitezel och sedan uppge att denne har dött i en olycka.

Planen är att de båda sedan ska dela pengarna, vilket passar den sjuklige och alkoholiserade Pitezel perfekt: Han är sexbarnsfar och har svårt att skaffa mat för dagen. Även hans fru Carrie är införstådd med arrangemanget, som hon hoppas ska kunna ge en vinst på en kvarts miljon dollar.

Vad Carrie och hennes man inte har en aning om är att Holmes plan inte slutar där: I stället för att fingera ett dödsfall tar Holmes livet av Benjamin genom att ordna en kraftig explosion i ett hus som han hyrt för ändamålet.

Holmes har nu bara ett problem: att få försäkringspengarna utbetalade. Och innan det kan ske måste liket identifieras­. Holmes ställer hjälpsamt upp i bårhuset i Philadelphia där han inte bara känner igen en karakteristisk vårta på den döde mannens hals utan även skär av den och ger den till likbesiktningsmannen.

Även om denne verkar övertygad kräver han att även en av Pitezels familjemedlemmar ska identifiera den döde. Carrie är sjuk och kan inte själv komma. I stället skickar hon sin näst äldsta dotter, den 15-åriga Alice,­ som genast känner igen det sargade liket av sin far.

Carrie lider fortfarande av vanföreställningen att Benjamin lever i högsta välmåga och att Holmes bara har skaffat fram ett lik som liknar hennes man. Så när Holmes berättar för henne att Benjamin i sitt gömställe längtar desperat efter sina barn ger hon honom lov att ta både Alice, den 11-åriga Nellie och den 8-årige Howard med sig till Indiana­polis där Benjamin påstås befinna­ sig.

I september­ 1894 ger sig Holmes­, pojken och de båda flickorna därför ut på en lång resa. Den ska komma att bli barnens sista.

Månaderna går utan att Carrie hör ifrån vare sig barn eller make och hon blir allt mer orolig. När en privatdetektiv vid namn Frank Geyer, som anlitats av ett försäkringsbolag, i juni 1895 meddelar henne att Holmes definitivt inte har fingerat någon olycka­ utan troligtvis själv dödat hennes man blir hon utom sig av sorg och skräck: Holmes­ sitter nu i fängelse och är anklagad för bedrägeri, men var finns då hennes tre barn?

Det ska gå en hel månad innan Carrie får reda på det fasansfulla som har hänt. I en djup källare­ i Toronto­ i Kanada finner Geyer liken efter Nellie och Alice, som är begravda cirka en meter under jorden – men inga spår efter sonen Howard.

En källare full av fasor

Det står nu fruktansvärt klart att Holmes inte bara är bedragare utan även en mördare och nyheten om fyndet sprider sig snabbt från Kanada till löp­sedlarna i USA där Holmes framstår och avbildas som djävulen själv.

Men denna uppmärksamhet är bara början­. Den 10 juli går poliser och privatdetektiver in på hans hotell i Englewood. De söker igenom hela byggnaden från golv till tak.

Utredarna hoppas hitta lille Howard, men det finns inga spår efter pojken – de gör i stället många andra makabra upptäckter.

Med fladdrande lyktor höjda över huvudet finkammar poliserna hotellets mörka källare där de hittar bland annat ett stort syrakar med åtta revben och ett kranium på botten, en jätte­ugn, ett dissektionsbord med intorkat blod, ett stort urval kirurgiska instrument och förkolnade högklackade skor.

Och det ska visa sig finnas ännu fler ben: Förutom 18 revben från ett barn hittar polisen åtskilliga ryggkotor, ett fotben, ett skulderblad och en höftskål. I askhögarna ligger rester av kläder, däribland en flickklänning, och i skorstensröret sitter det klumpar av hår.

I en krypkällare längst ned i huset upptäcker polisen dessutom två kar fyllda med skelettdelar. Och på andra våningen hittar de en träränna, ett slags rutschbana, som leder direkt från ett hemligt rum ned till källaren. Den var praktisk att ha när Holmes skulle flytta hela lik eller kroppsdelar från andra våningen ned till källaren.­

I augusti 1895 hittar Frank Geyer äntligen Howard. I en by i Indiana hade Holmes­ året dessförinnan hyrt ett hus och det är där Geyer nu upptäcker ett styckat och delvis förkolnat barnlik i kakelugnen.

En smed berättar att han i oktober 1894 fick besök av Holmes, som kom med två väskor fulla med kirurgiska instrument, som skulle slipas. Ett par dagar senare hämtade Holmes­ sina vassa knivar och kort därefter såg en granne att det kom rök ur skorstenen.

Frank Geyer är mannen, som finner de tre döda barnen. Han är polis i 20 år och klarar upp över 200 mord innan han blir privatdetektiv hos Pinkerton’s National Detective Agency.

©

Detektiven blir hela USA:s hjälte

Geyer letar fram bevisen som fäller mördaren, och kallas ”Amerikas egen Sherlock Holmes”.

Frank Geyer är privatdetektiven som med sina grundliga efterforskningar finner de bindande bevisen: tre barn i en källare respektive en kakelugn.

Hans outtröttliga sökande efter barnen uppmärksammas över hela Nordamerika. Tidningar över hela kontinenten följer hans minsta steg och han blir var mans och pojkes förebild. Miljoner mödrar vaknar varje morgon med hoppet om att han ska hitta barnen.

Geyer skriver en bästsäljande bok om händelserna. Han beskriver efterforskningarna och försöker förklara serie­mördarens motiv. Den erfarne Geyer vet att det finns ett banalt motiv bakom varje försvinnande och varje mord.

Han vet att H.H. Holmes mördade Benjamin Pitezel för pengar, men drar slutsatsen att barnens öde var ren underhållning för den omänsklige Holmes.

Holmes döms till hängning­

Rättegången mot H.H. Holmes inleds i Philadelphia i oktober­ 1895. Den varar bara sex dagar, men blir en av de mest sensationella under hela 1800-talet. Tidningarna rapporterar om alla detaljer från rätts­salen och journalisterna frossar i de fasor som har utspelat sig på Holmes dödsslott.

Utanför domstolsbyggnaden samlas tusentals människor­ som hoppas få en skymt av mannen som, när det gäller grymheter, vida överträffar Jack the Ripper – seriemördaren som sju år tidigare, år 1888, mördade fem prostituerade­ i London.

Det tar bara en minut för juryn att komma fram till ett utslag, som utpekar Holmes som skyldig på alla punkter.

Holmes kan inte förklara vad som drivit honom till de ofattbara illdåden, men han säger: ”Jag är född med djävulen i mig. Jag har inte kunnat stå emot det faktum att jag är en mördare – lika lite som diktaren kan motstå inspirationen till att sjunga

Holmes erkänner mordet på Benjamin Pitezel och hans tre barn plus 23 andra, men det är Pitezel-mordet han döms för.

Erkännandet visar sig snart vara en salig blandning av sanna och falska påståenden. En del av de människor Holmes­ påstår sig ha tagit livet av lever i högönsklig välmåga, allt medan rättegången pågår.

Att Holmes har minst nio mord på sitt samvete är dock ett faktum. Förutom de fyra medlemmarna i familjen Pitezel, rör det sig om Julia och Pearl Conner, Emeline Cigrand och systrarna Anna och Minnie Williams.

Ingen tvivlar emellertid på att Holmes har mördat många fler människor än så, och vissa tror att han har begått långt mer än 200 mord.

Den 7 maj 1896, nio dagar före sin 36-årsdag, äter Holmes sin sista måltid­, som består av ägg, rostat bröd och kaffe. Sedan förs han ut till galgen och klockan 10.13 har även hans liv fått ett slut.