The Dating Game Killer: Leende och lockar charmade offren

Kameran zoomar in på den 35-årige mannen, som har på sig en brun kavaj och en vit skjorta, vars översta knappar är oknäppta. Ett brunt hårsvall böljar nedför axlarna och ramar in hans brunbrända ansikte, som spricker upp i ett vitt, brett leende.

Kvinnan som i underhållningsprogrammet ska välja mellan de tre männen kommer in på scenen: Cheryl Bradshaw, en vacker brunett i en djupt urringad klänning som inte lämnar mycket åt fantasin. Hon börjar korsförhöra de tre kandidaterna med en rad flörtiga frågor.

”Till ungkarl nummer 1: Jag serverar dig till middag. Vad heter du och hur ser du ut?” frågar Bradshaw på det glättiga vis för vilket tv-programmet är känt.

”Jag heter banan och ser väldigt läcker ut”, svarar Alcala.

”Kan du vara lite mer specifik?” frågar Cheryl Bradshaw.

”Skala mig”, svarar han utan att tveka. Publiken tjuter av förtjusning.

När Bradshaw senare ska välja vem hon vill gå på dejt med tvekar hon inte:

”Jag tycker om bananer, så jag väljer ungkarl nummer 1”, säger hon.

Rodney Alcala går fram, pussar sin dejt på kinden och lägger armen om henne. Båda är uppenbart nöjda med hur kväl­len har artat sig. När de lämnar scenen går det emellertid upp för Bradshaw att hon inte valt någon prins på en vit häst.

Alcala är oerhört intensiv, extremt självupptagen och lovar henne en dejt som hon ”aldrig kommer att glömma”. I Bradshaws öron låter det som ett hot.

”Jag fick ont i magen. Han betedde sig väldigt udda, så jag tackade nej till hans erbjudande. Jag ville inte träffa honom igen”, berättade hon många år senare.

Cheryl Bradshaws beslut att inte gå på dejten med Alcala räddade troligen hennes liv.

Den charmerande ungkarlen är nämligen inte någon svärmorsdröm, utan en sadistisk seriemördare som redan har minst fyra liv på sitt samvete – och nio månader efter sin tv-debut slår mördaren från The Dating Game till igen.

Hemska drifter

Rodney James Alcala föddes den 23 augusti 1943 i San Antonio i Texas som det näst yngsta barnet i en syskonskara om fyra.

År 1955 flyttade familjen till Los Angeles. Ingenting med den unge Rodney fick varningsklockorna att ringa. Han hade alltid bra betyg i skolan och var omtyckt av både lärare och klasskamrater.

Efter att ha gått ut gymnasiet med toppbetyg tog Alcala 1961 värvning i armén. Där började de första problemen visa sig. Två år in i utbildningen chockade han sin mamma genom att dyka upp oanmäld hemma hos henne. Alcala hade deserterat.

Att utebli från militärtjänstgöring var ett brott, så hon övertalade sonen att anmäla sig själv på arméns närmaste rekryteringskontor. Han undersöktes av en psykiater, som fann att Alcala led av ”grav antisocial personlighetsstörning”.

Denna typ av störning, som vanligen uppstår efter 15-årsåldern, kännetecknas av impulsivitet, aggressivitet, bristande respekt för sociala normer, lögnaktighet och okänslighet inför andra människors gränser.

Senare psykiska utredningar av Rodney Alcala visade att han också var ”psykopatisk sexuell sadist”, en särskild underkategori av seriemördare, som enligt den amerikanska federala säkerhetspolisen FBI ”njuter av att tortera sina offer, saknar empati, är ytterst självupptagna och har ett överväldigande behov av att demonstrera sin makt och kontrollera andra människor”.

Sadistiska seriesexmördare är i många fall också extremt intelligenta, och på den punkten utgjorde Rodney Alcala inget undantag. Vid mönstringen i armén uppmättes hans IQ till 140. Alla med en IQ högre än 140 räknas som genier.

Vid det laget anade ingen vilken mörk onds­ka som lurade bakom Alcalas intelligens. Det skulle dock skolflickan Tali Shapiro snart få uppleva.

Skolflicka blev hans första offer

Klockan åtta på morgonen den 25 september 1968 gick åttaåriga Tali Shapiro längs Sunset Boulevard i stadsdelen West Hollywood i Los Angeles. Hon var på väg till skolan, som låg ett par kilometer bort, när en bil stannade intill henne.

I förarsätet satt 25-årige Alcala. Han lade ansiktet i charmerande veck och ett stort leende bredde ut sig på läpparna när han frågade om hon ville ha skjuts till skolan.

”Jag får inte prata med främlingar”, svarade skolflickan.

”Jag är ingen främling. Jag känner dina föräldrar. Jag har en fin bild som jag gärna vill visa dig”, lockade Alcala.

Tali blev nyfiken och efter ett ögonblicks tvekan satte hon sig i bilen. Samtidigt körde fastighetsmäklaren Donald Haines nedför Sunset Boulevard på väg till jobbet. När han stannade vid rödljuset såg han en liten skolflicka som pratade med en vuxen man i bilen intill. De två såg inte ut att känna varandra.

Situationen kändes på något vis fel, så Haines bestämde sig för att följa efter bilen. Några minuter senare stannade bilen på en parkeringsplats utanför ett lägenhetskomplex i närheten av stadsdelens berömda trottoar Hollywood Walk of Fame. Alcala tog med sig flickan in i en av lägenheterna. Haines letade upp en telefon­kiosk och ringde polisen.

”Jag låter kanske helt galen, men jag har just sett något som kändes fel. Jag tror att en man har lockat in en liten flicka i sin bil och nu har hon följt med honom in i en lägenhet. Kanske har jag rätt, kanske har jag fel, men skulle ni kunna komma förbi och kolla upp det, så att jag kan sova lugnt i natt?” sa Haines.

Några minuter senare kom polisen Chris Camacho fram till adressen. Han knacka­de på dörren till lägenheten.

”Det är polisen. Jag skulle vilja växla några ord med er”, ropade han genom dörren. Snart dök Alcala upp i fönstret bredvid ytterdörren.

”Ett ögonblick. Jag kom precis ut ur ­duschen”, sa han och försvann iväg.

Camacho konstaterade att mannen varit torr i håret. Även hans sätt att tala väckte den erfarne polisens misstänksamhet. Medan Camacho väntade på att bli insläppt hörde han ett dämpat stön inifrån lägenheten. Han drog sitt tjänstevapen och sparkade in dörren.

Det förs­ta han såg i lägenheten var en massa fotoutrustning, bland annat ett trebent stativ. Alcala var borta. Han hade flytt genom bakdörren. När Chris Camacho kom ut i köket var det nära att han kräktes. På golvet låg Tali Shapiro naken i en blodpöl.

Hennes lilla huvud hade slagits sönder och samman med en hantel som sedan placerats över hennes hals för att blockera luftvägarna. Skolflickans ben var särade och blodet runt hennes underliv visade att hon blivit brutalt våldtagen.

Camacho trodde först att flickan var död, men han kände en svag puls och ringde efter en ambulans. Först två dagar senare återfick Tali medvetandet på sjukhuset, där hon fick stanna i en månad innan hon kunde skrivas ut.

Ingen trodde att Alcala var en sadist

För polisen var det en enkel sak att identifiera gärningsmannen. På matbordet i lägenheten låg hans id-kort från University of California i Los Angeles, där Rodney Alcala studerade konst i hopp om att en dag bli yrkesfotograf.

När polisen senare talade med hans grannar fick de snarlika svar: Alcala var en trevlig ung man som kom väl överens med alla. En av hans lärare vid universitetet sa tvärsäkert: ”Rodney Alcala skulle inte kunna göra en fluga förnär.”

Att gripa mannen som med djurisk brutalitet misshandlat den åttaåriga flickan skulle dock visa sig vara betydligt svårare än polisen trott.

För att komma undan begav sig Alcala till amerikanska östkusten, där han under namnet John Berger skrev in sig på New Yorks filmskola. Efter tre års fruktlöst letande beslutade polisen i juni 1971 att sätta upp Alcala på FBI:s lista över USA:s tio mest eftersökta personer.

Ett par månader senare kände två studenter på filmskolan igen bilden av Rodney Alcala som deras kursare John Berger och underrättade myndigheterna. Ett stort antal poliser kom till universitetsområdet och grep Alcala den 12 augusti 1971.

Han erkände sig skyldig till barnmisshandel och tilldömdes den 19 maj 1972 ett så kallat tidsobestämt straff på mellan ett och tio års fängelse. Tanken med den typen av straff var att delstaten skulle ges möjlighet att genom terapi och utbildning rehabilitera fången.

Om en nämnd som utreder om en fånge bör beviljas villkorlig frigivning vid ett senare tillfälle bedömde att den fängslade hade botats från sin psykiska sjukdom kunde han friges inom den fastlagda tidsramen. Det var exakt vad som hände. År 1974 ansåg fängelsets psykiater att Alcalas ­tillstånd var ”betydligt förbättrat” och i ­augusti släpptes han.

Fasa vid Hollywoodskylten

Alcala hade emellertid inte förändrats det minsta. Redan tre månader efter frisläppandet dömdes han för att ha gett en 15-årig flicka droger mot hennes vilja.

Julen 1974 spärrades han återigen in, men gott uppförande gjorde att han släpptes efter två och ett halvt år. I juni 1977 var Alcala återigen på fri fot. Precis som senast dröjde det inte länge förrän hans mordiska lustar bubblade upp till ytan igen.

Jill Barcomb var 18 år när hon bestämde sig för att tillsammans med några väninnor lämna hemstaden New York och söka lyckan i Hollywood.

När de kom till Los Angeles i oktober 1977 var Jill spänd på vilken framtid hon skulle kunna skapa sig på västkusten. Drömmen om att slå igenom i filmstaden utvecklades dock till en mardröm från vilken hon aldrig skulle vakna.

Den 10 november hittade en polis­patrull hennes lik i ett buskage på Franklin Canyon Drive, som vindlar sig fram genom backarna där den stora, världs­berömda Hollywoodskylten står.

Tonåringens skalle hade krossats med en stor sten och hennes ena bröst hade ett djupt bitmärke som nästan slitit bort bröstvårtan. Poliserna som hittade henne hade aldrig tidigare sett en så fruktansvärd brottsplats.

På den här tiden fanns ännu inga dna-prover, men om sådan teknik hade funnits skulle den direkt ha avslöjat Alcala som mördaren.Bara en månad senare var Alcala återigen ute för att släcka sin blodtörst. Den 16 december 1977 hittade polisen liket av 27-åriga Georgia Wixted i hennes lägenhet i Malibu.

Ett halvår senare slog seriemördaren till igen när han mördade 32-åriga Charlotte Lamb. Hennes svårt misshandlade lik lämnade han i tvättstugan i ett lägenhetskomplex i El Segundo, en stad två och en halv mil sydväst om Los Angeles.

Medan polisen arbetade dygnet runt för att hitta gärningsmannen till de många brotten dök han upp i tv-programmet The Dating Game. Det högmod som förde in Alcala i amerikanernas vardagsrum blev emellertid också den bestialiske seriemördarens fall.

Ödesdigert framträdande i tv

Sommaren 1979 låg de tolvåriga vännerna Bridget Wilter och Robin Samsoe på stranden Huntington Beach i södra Kalifornien när en yngre, brunbränd man med lång hästsvans dök upp med en kamera i handen.

Han skulle ta bilder till en fototävling, sa han till de båda flickorna. De tyckte att han verkade harmlös och lät Alcala ta bilder medan de lekte på stranden.

Flickorna anade inte att fotografen i själva verket var en av Kaliforniens mest ­eftersökta seriemördare, som bara några veckor tidigare mördat sitt femte offer, 21-åriga Jill Parenteau, som misshandlades och dödades i sin lägenhet i staden Burbank nordväst om Los Angeles.

Efter fotograferingen skildes vännerna åt. Robin Samsoe hoppade på sin cykel och trampade in mot staden, där hon skulle till en balettlektion. Hon kom aldrig dit. När dagen övergick i kväll anmälde flickans föräldrar henne saknad.

Polisen Marilyn Droz frågade ut hennes vän Bridget Wilter, som beskrev mannen som tagit bilder av dem på stranden. Marilyn Droz ritade en skiss av ­gärningsmannen, som publicerades i ­lokaltidningarna. Särskilt två samtal från läsare intresserade polisen.

En av de poliser som varit Rodney Alcalas övervakare sedan hans första villkorliga frigivning 1968 ringde och berättade att teckningen liknade hans tidigare klient. Donald Haines, bilisten som polisanmälde Alcala i samband med det blodiga överfallet på skolflickan Tali Shapiro, sa samma sak.

Alcala befann sig nu i myndigheternas sökljus, men polisen var fortfarande inte övertygad om att han var skyldig till Robin Samsoes försvinnande. Deras inställning förändrades dock när en polis vid namn Art Droz såg en repris av tv-programmet The Dating Game med Alcala.

Art Droz var gift med polisen och illustratören Marilyn Droz, och nu satt han och tittade på mannen med det diabo­liska leendet, som hans fru tecknat utifrån tolvåringens beskrivning.

Paret Droz tvivlade inte längre. Alcala måste vara Robin Samsoes kidnappare.

Guldörhängen gav dödsstraff

Den 24 juli grep polisen Alcala hemma hos hans mamma i östra Los Angeles. En kort tid dessförinnan hade polisen hittat Robin Samsoes kvarlevor i ett dike i närheten av Huntington Beach.

När poliserna letade igenom mammans hem hittade de bland annat ett kvitto som visade att Alcala hyrt en lagerlokal i Seattle. Ett par dagar senare gick de igenom innehållet i lokalen. Sökandet tog tre timmar, för den lilla lokalen var fullproppad med skräp.

När poliserna var klara hade de emellertid ett fällande bevis i form av ett par öronringar av guld som Robin Samsoe lånat av sin mamma och som skolflickan burit dagen då hon försvann vid stranden.

Den 7 maj 1980, ett knappt år efter gripandet, dömdes Rodney Alcala till döden för mordet på Robin Samsoe och sattes i dödscell i det beryktade San Quentin-­fängelset. Ännu visste myndigheterna emellertid inte att mördaren hade betydligt fler mord på sitt samvete.

Omfattningen av Rodney Alcalas blodtörst avslöjades först i början av 2000-talet, då polisen analyserade dna-spår som hittats på offer i gamla mordutredningar. Det så kallade genetiska finger­avtrycket var lika användbart som de fingeravtryck som i årtionden avslöjat brottslingar runtom i världen.

Sent omsider kunde polisen bevisa att Alcala varit i nära kontakt med inte färre än fem mordoffer i Kalifornien på 1970-talet. Fynden ledde till att en ny rättegång mot Alcala inleddes år 2010. The Dating Game Killer, som han kallades i medierna, vidhöll sin oskuld, men juryn fann honom skyldig. Ytterligare en dödsdom lades nu till den han fått 30 år tidigare.

Kriminaldetektiven Cliff Shepard arbetade med flera av de mordutredningar som Alcala tack vare dna-bevisningen slutligen kunde dömas för. Shepard är övertygad om arbetets betydelse:

”Rodney Alcala var en av de absolut värsta seriemördarna i USA:s historia. Att han har suttit bakom galler sedan 1979 har utan tvekan räddat många liv.”

Alcala avled av naturliga orsaker i sin fängelsecell i Kalifornien den 24 juli 2021. Han blev 77 år gammal.

År 2019 publicerade polisen 109 bilder av kvinnor som fotograferats av The Dating Game Killer.

Myndigheterna hoppas att anhöriga ska kunna identifiera kvinnorna och berätta om de varit försvunna sedan 1970-talet.