Jeffrey Dahmer är en av de mest ökända seriemördarna i USA:s historia. Mellan 1978 och 1991 mördade han sammanlagt sjutton män – de flesta av dem plockade han upp på gaybarer i staden Milwaukee.
Dahmer tog med sig männen hem till sin lägenhet i en stadsdel där huvudsakligen stadens svarta underklass bodde, och som polisen därför inte brydde sig så mycket om. Där drogade han sina offer, dödade dem och styckade dem. Kroppsdelarna sparade han som makabra troféer i sin frys.
Dahmer var så störd att det nästan inte går att begripa. Ibland borrade han hål i skallen på offren medan levde och hällde syra i hjärnan, ibland åt han upp delar av sina offer efter att han dödat dem, andra gånger tillfredsställde han sig själv sexuellt med skelettdelarna.
I samband med att Dahmer greps hittade polisen tre avhuggna huvuden, flera avskurna penisar och en stor tunna med kroppsdelar upplösta i syra. Frågorna hopade sig hos myndigheterna, pressen och befolkningen: Vem var denne gänglige, vite man med de tjocka glasögonen – och vad hade drivit honom att begå de fasansfulla brotten?
Dessa frågor försöker seriens upphovsperson Ryan Murphy hitta svar på i Netflix kontroversiella miniserie Dahmer – ett kusligt och oförglömligt porträtt av ”Kannibalen från Milwaukee”, hans offer och en polismyndighet som alltför länge ignorerade tecknen på att en mördare var lös.
Hade sex med skyltdocka
Även efter gripandet fortsatte Jeffrey Dahmer att fascinera. Han ställde villigt upp på intervjuer, då han i detalj berättade om sina mord och hemska drifter, som han med sina egna ord inte kunde tygla. Med lugn röst och utan några som helst åthävor redogjorde han nyktert för vad han hade gjort. Visste man inte bättre, skulle man kunna tro att han läste upp en inköpslista.
När skådespelaren Evan Peters skulle förbereda sig för rollen som Dahmer tittade han upprepade gånger på intervjuer med huvudpersonen. Det märks. Peters gestaltar Dahmer med dennes loja röst och udda personlighet med så formidabel precision att det känns som att titta på den verklige seriemördaren.
Autenticitet är på många sätt kännetecknande för Dahmer. Den unkna lägenheten med de gulnade väggarna, där de flesta av morden begicks, har återskapats in i minsta detalj. Det gäller även Dahmers kläder och de stora glasögonen, som ramar in hans känslokalla ögon.
Även de mest bisarra händelser i serien, som framstår som klichéer hämtade från seriemördar-filmernas ABC, är sanna. Som barn samlade Dahmer mycket riktigt döda djur från vägkanten och dissekerade dem i sina föräldrars garage. Han stal även en skyltdocka från en klädbutik och hade sex med den hemma hos sin farmor. Han sparade även det avskurna huvudet från sitt första offer i en trälåda, som tillhörde hans far.
Det ska dock påpekas att serien har fått mycket kritik från anhöriga till offren för att den petar i gamla sår och väcker liv i gamla trauman – inte minst för att de bestialiska morden skildras på ett väldigt brutalt och blodigt sätt.
Kritiken är förståelig, men serien är inte enbart ute efter att chockera. Stora delar upplevs inte ur Dahmers synvinkel, utan ur offrens, och de personer vars liv han förstörde får också komma till tals. Till dessa hör fadern Lionel Dahmer, som tvingas inse att han kanske bär en del av skulden för att sonen utvecklades till en seriemördare, samt offret Tony Hughes, som var döv och vars tragiska bakgrundshistoria skildras.
Viktigast av allt i serien är den hårda kritiken mot Milwaukees inkompetenta poliskår, som inte förrän det var för sent reagerade på de uppenbara indikationerna på att något fasansfullt pågick.
Polisen fick åtskilliga samtal från en av Dahmers grannar, som mitt i natten väcktes av höga skrik och ljudet av elverktyg från Dahmers lägenhet. Polisen tog emellertid inte grannens oro på allvar.
Detta uppmärksammande av myndigheternas kollektiva svek gentemot de minoritetsgrupper som Dahmers offer kom från ger serien historisk relevans och en samhällskritisk tyngd.
Mästerlig mardrömsskildring
Dahmer är så hemsk att det ibland nästan inte går att titta på serien. Står du ut med de brutala skildringarna finns det emellertid massor av historiska detaljer och skarp samhällskritik att ta till sig i denna mästerliga och mardrömslika berättelse om en av USA:s värsta seriemördare.
