På 1500-talet vimlade det av rånare på de tyska landsvägarna. Kalla och blöta somrar ledde till missväxt, och människor svalt. Armodet drev många att bli brottslingar.
En av de mest ökända rånarna var Christman Genipperteinga – på goda grunder. Christmans illdåd var av en sådan omfattning att de garanterade honom en plats på listan över medeltidens mest skrupelfria mördare.
Hur Christman inledde sin brottsliga bana framgår inte av källorna. Den samtida författaren Caspar Herber berättar emellertid att Christman omkring 1569 slog sig ner i en grotta utanför samhället Bernkastel nära floden Mosel.
”Så snart barnen fötts kvävde han dem.” Caspar Herber, 1581.
Grottan var idealiskt placerad med utsikt över de vägar som ledde till de viktiga städerna Trier, Metz och Luxemburg. Så snart Christman fick syn på en grupp resenärer lade han sig på lur och överföll dem.
För att offren inte skulle varna andra om rövarens gömställe dödade han dem. Om andra rövare deltog i rånet tog han livet av dem med förgiftad mat och behöll hela bytet själv.
Dödade sina egna barn
En dag år 1574 passerade en ung kvinna Christmans grotta. Kvinnan hette Dorothea Teichner, och hon var på väg till sin bror i Trier. Men Dorothea Teichner kom aldrig fram.
Hon överfölls av Christman, men i stället för att döda henne tog han med henne till sin grotta. För att hon inte skulle kunna fly fjättrade Christman henne med en kedja om vristen.
De följande åren levde Dorothea som den brutale rövarens slav. Hon städade, lagade mat och födde hans barn.
”Jag förtvivlar, eftersom jag har fått lida i sju år, och på grund av det som har drabbat mitt eget kött och blod.” Dorothea Teichner, 1581.
Sex barn blev det. Men inget av dem fick leva, för ”så snart barnen fötts kvävde han dem”, berättar Caspar Herber.
Christman hängde upp de döda kropparna utanför grottan, så att Dorothea alltid kunde se dem.
”Dansa, kära små barn, dansa. Er far får er att dansa”, mässade han inför den olyckliga modern, när de små kropparna svajade i vinden.
Dagbok avslöjade grymheter
Dorothea höll ut i sju år, men i maj 1581 vädjade hon om att få lov att göra ett besök i den närbelägna staden Bernkastel, så att hon skulle kunna se andra människor.
Christman gick med på det och lossade kedjan. Innan Dorothea fick lov att gå var hon dock tvungen att svära på att inte berätta för någon om grottan och honom. Dorothea var fast besluten att hålla löftet, men när hon i staden såg små barn leka på gatan bröt hon samman.
”Jag förtvivlar, eftersom jag har fått lida i sju år, och på grund av det som har drabbat mitt eget kött och blod”, hulkade hon.
Människor på gatan såg att hon var ledsen. De tog med henne till borgmästaren, så att hon skulle kunna berätta vad som var på tok.
Illustrationer av den grymme Christman Genipperteinga sålde bra i samtiden. Detta tryck är från 1581.
Soldater tog rövaren på sängen
Dorothea vägrade först att säga något. Men borgmästaren övertygade henne om att hon enligt Bibeln inte var bunden av sin ed om det gällde hennes själs frälsning.
Då berättade Dorothea allt. Den förfärade borgmästaren bestämde att något omedelbart måste göras. Han gav Dorothea en påse ärtor och skickade tillbaka henne till grottan. Ärtorna lade hon ut längs vägen, så att de bildade ett spår till grottan.
När Dorothea kom tillbaka låtsades hon som ingenting, och medan hon ömt vyssjade Christman till sömns smög 30 soldater fram till grottan. De grep Christman, som genast insåg vad som hänt.
”Din trolösa hora. Hade jag vetat det hade jag strypt dig för länge sedan!”, fräste han.
Christman Genipperteinga överdrev sannolikt antalet offer, men brotten var grova nog för att få honom dömd till dåtidens hårdaste straff – rådbråkning.
Soldaterna förde bort Christman och sökte igenom grottan. I ett angränsande gruvschakt fann de kvarlevor efter ett stort antal människor.
Bland stöldgodset låg även en dagbok, i vilken Christman skröt om att han hade dödat 964 personer.
Caspar Herber berättar att Christman inför domaren sa att ”det skulle ha glatt mig om jag kommit upp i tusen”.
Men 964 offer räckte gott och väl för en fällande dom, och Christman Genipperteinga dömdes till döden.