En främling kliver av tåget i staden Tucumcari i vilda västern. Hans namn är Douglas Mortimer. Hatten är svart, stövlarna blanka.
Mortimer vänder sig mot telegrafkontoret och ser en affisch: en man vid namn Guy Callaway är efterlyst för mord. Belöningen för att gripa honom är 1 000 dollar. Med blyertspenna har något höjt beloppet till 100 000.
”Guy kom förbi och lade själv till de båda nollorna”, säger telegrafisten med ett skratt.
”Han sa: ’Ynka 1 000 bucks är för lite för mig. Jag är värd mycket mer’”, fortsätter telegrafisten, som utgår från att ingen kommer att våga gripa Guy Callaway.
Mortimer tar ner affischen och korsar gatan till stadens hotell, där värden står i baren. Mortimer rullar ut affischen framför mannen: ”Var är han?”
Den buttre värden säger inget, men riktar blicken mot taket – och så vet Mortimer var han ska leta. Några minuter senare ligger Guy Callaway död på den dammiga huvudgatan – ett offer för prisjägarens kulor.
Scenen är från filmen For a Few Dollars More (För några få dollar mer, 1965) med Lee Van Cleef och Clint Eastwood i huvudrollerna som två sluga revolvermän, som livnär sig på att gripa eller döda de värsta förbrytarna i Amerikas vilda västern.
Men stämmer det att rättsväsendet betalade ut gigantiska summor till revolvermän för att få hjälp med att jaga brottslingar? Den frågan tittar Mytkrossarna närmare på i dag.
Lagens långa arm fick ingen hjälpande hand
Artonhundratalets amerikanska tidningar innehåller inga uppgifter om prisjägare. En sådan dyker nämligen upp först 1954 i västernfilmen The Bounty Hunter med Randolph Scott i titelrollen.
I filmen står Scott med en bunt dollarsedlar, när någon frågar honom vilka skäl han har att ägna sig åt det han gör.
”Jag står precis och räknar dem!” svarar Scott lojt.
VIDEO: Se trailern till ”The Bounty Hunter”.
Men sedelbunten är för tjock för att vara realistisk: om belöningen för en efterlyst på 1800-talet var 10 000 dollar, skulle det motsvara 3,4 miljoner kronor i dagens penningvärde. Det astronomiska beloppet är enbart till för att övertyga dagens biopublik.
Även om det kan verka fullt rimligt att västerns iskalla revolvermän gav lagens långa arm en hjälpande hand, så är prisjägaren påhittad.