Murder Inc. Maffians lönnmördare

I tio år fungerade en liga från New York som maffians hemliga lönnmördare. De tog livet av minst 700 angivare, vittnen och fackföreningsmän över hela USA. Deras effektiva arbete gav dem öknamnet Murder Inc.

Tommy Burns sköts ned på öppen gata år 1936 sedan han lagt sig i Syndikatets affärer.

Publicerad den 12.10.15

Av Pelle Stampe

Mördade vän med issyl

I två år hade Walter Sage haft ansvaret för spelmaskinerna på hotellen i Catskillbergen i delstaten New York. Spelintäkterna på de populära semesterorterna i området var i regel höga men på senare tid hade man från Syndikatet visat missnöje över minskade vinster.

Den inflytelserika sammanslutningen av gangstrar från USA:s undre värld kunde bara finna en förklaring till det stora inkomstbortfallet: Walter Sage stoppade pengarna i egen ficka.

En varm sommarkväll 1937 dök Harry ”Pittsburgh Phil” Strauss och Irving ”Gangy” Cohen – två av Walter Sages bästa vänner – upp på spelägarens hotell. ”Vi kan väl köra en sväng och se om vi hittar några kvinnor”, föreslog Pittsburgh Phil.

Walter Sage skulle förmodligen ha varit på sin vakt om förslaget hade kommit från någon annan, men Pittsburgh Phil och Gangy Cohen hade han känt i åratal. De tre vännerna körde genom de skogsklädda Catskillbergen. Om Sage hade tittat i backspegeln hade han upptäckt den mörka bil som diskret följde efter dem.

Gangy Cohen körde bilen. Walter Sage satt bredvid sin gamle vän och pratade om kvinnor och sport med Pittsburgh Phil i baksätet. Varje gång Phil sa något lutade han sig fram mellan framsätena.

På en ödslig vägsträcka där träden stod nära vägen lutade sig Pittsburgh Phil fram igen. Med vänster hand tog han fram en issyl ur jackfickan och körde den djupt in i vännens hals. 32 gånger högg Phil issylen i Walter Sages hals och bröst innan han slutade.

När Gangy bromsade in stannade bilen bakom dem omedelbart. Två män hoppade ur och sprang fram för att hjälpa de två gangstrarna med att bära Walter Sages kropp. Efter att de hade dumpat liket i bagageutrymmet på den andra bilen styrde Cohen och Phil kosan mot Brownsville utanför New York. Deras uppdrag var slutfört.

De två andra körde den döde Walter Sage till en sjö i närheten. För att hålla liket nere band de fast ett flipperspel vid den nu före detta direktören och kastade både honom och spelmaskinen i sjön.

Toppgangster från Murder Inc. pressas att erkänna

Tre år efter mordet på Walter Sage satt den ökände maffiamedlemmen Abraham Reles, känd som ”Kid Twist”, i förhör hos New Yorks distriktsadvokat.

Som så ofta förr betraktade den 34-årige Kid Twist förhöret som en ren bagatell. Han skulle vara fri och hemma i sitt hus i Brownsville igen innan dagen var slut. Vad Reles inte visste var att advokaten den här gången hade en hållhake på den hårdkokte gangstern.

En månad tidigare hade den obetydlige smågangstern Red Alpert vägrat att betala gängse procent av sina intäkter till Syndikatet. Kid Twist Reles hade därför skjutit den 19-årige Red Alpert sex gånger på nära håll.

Problemet var att ett vittne, Harry Rudolph, hade sett alltihop. Tillsammans med sitt Brownsville-gäng hade Reles desperat letat efter vittnet Harry Rudolph, som anmält sig själv hos polisen för att klara livhanken. Nu var Rudolph beredd att bryta mot gangstrarnas oskrivna lag om att aldrig skvallra. Kid Twist var fullkomligt lugn när distriktsadvokatens assistent Burton Turkus presenterade Harry Rudolphs vittnesmål för honom: ”Tror ni att en jury skulle döma ens en katt utifrån vad ett kryp som Harry Rudolph säger?” frågade han självsäkert.

Under dagslånga förhör radade Turkus upp sina anklagelser mot Kid Twist. Han skulle komma att åtalas för åtskilliga mord och troligen sluta sina dagar i elektriska stolen.

Trots Reles överlägsna attityd blev han efter flera veckors förhör något orolig. Den 22 mars 1940 bad Kid Twist Reles att få tala med New Yorks särskilde åklagare för organiserad brottslighet Thomas E. Dewey.

Utan att tveka föreslog Reles en överenskommelse som kunde rädda hans eget liv. ”Det jag har att berätta är en bomb så stor att polisen inte ens kan ana den. Jag kan avslöja en mängd brott och mord som kommer att vända upp och ned på hela nationen. I gengäld vill jag bli frisläppt.” Thomas E. Dewey behövde inte fundera länge över erbjudandet innan han accepterade det.

Ett av de första mord som Reles ”sjöng ut” om var Pittsburgh Phils och Gangy Cohens mord på spelmaskinsägaren Walter Sage. Kid Twist hade fått mordet beskrivet i detalj av Pittsburgh Phil som älskade att skryta om sina synnerligen blodiga mord. Phil hade stolt berättat detaljen om hur de band fast Sage vid ett av hans egna flipperspel.

Snart gick ryktena i gangsterkretsar i hela USA: ”Kid Twist har blivit en fågel och han sjunger.”

Gangstersamarbete styr USA

Förhören med Abe Reles visade snart att Reles inte hade överdrivit: Gangsterns chockerande och överväldigande rika information skulle skaka USA:s undre värld.

Bara i det lilla området Brownsville i östra delen av Brooklyn hade Reles och hans vänner skjutit, strypt, bränt eller misshandlat 28 män till döds. Därefter hade de dumpat liken i diken, i bilar eller på ödetomter. ”Och detta är bara de som ni redan har hittat”, avslöjade Kid Twist med ett flin.

När Reles bestämt sig för att samarbeta med åklagarmyndigheten njöt han av att chocka folk med blodiga detaljer ur sin hänsynslösa värld: ”Under de senaste tio åren har jag och mina pojkar säkert tagit död på 700 eller 800 personer”, berättade han för de mållösa åhörarna.

Men avslöjandena skulle bli än mer chockerande. Kid Twist lämnade nu ut information som USA:s organiserade brottslingar hade gjort allt för att hålla hemlig i över tio år: Hans gäng var långtifrån bara en grupp smågangstrar från Brownsville.

Enligt Reles hade gangstrar från hela USA inlett ett nationellt samarbete i början av 1930-talet. I gangsterkretsar kallades samarbetet för Syndikatet. Det regerade skoningslöst i landets undre värld och reglerade bland annat all narkotikahandel, spel och utpressning.

För att göra sig kvitt sina fiender och upprätthålla de oskrivna gangsterlagarna använde sig Syndikatet av ett antal professionella mördare med bas i Brooklyn: Brownsvilleligan.

Läs mer: Lucky Luciano grundade Syndikatet – läs hela historien om maffian i USA

Abe Reles hämnas sin flickvän

Medlemmarna i mordligan från Brownsville hade vuxit upp i ett område där gangstrarna regerade som kungar. Sjutton år gamla började Kid Twist och Pittsburgh Phil att utöva utpressning mot butiksägarna i de egna kvarteren.

I ett inre rum i godisbutiken Midnight Rose bedrev de tillsammans med fem vänner olovlig bookmaking och hasardspel. Den som hade otur i spel kunde alltid låna pengar till ockerränta. Om man lånade fem dollar måste man betala tillbaka sex veckan därpå.

I slutet av 1920-talet var Brownsville-pojkarnas affärer så lönsamma att ligan blev en nagel i ögat på de tre bröderna Shapiro som styrde i kvarteret. En av Reles vänner dödades av ett flertal kulor i en skottduell, en annan fick näsan avskjuten och Reles själv träffades i magen.

Bröderna Shapiro, som hade bestämt sig för att döda Reles, letade i flera månader efter sin sårade rival – förgäves. Men så en ljummen vårkväll år 1930 fick en av bröderna, Meyer Shapiro, syn på Reles flickvän på gatan.

Han tvingade in henne i sin bil och körde till en ödslig plats där han våldtog och misshandlade den unga kvinnan. ”Berätta för Reles vem som gjorde det och säg åt honom att det här bara är början”, sa Shapiro innan han körde iväg. När den 20-årige Kid Twist såg sin blåslagna flickvän var Meyer Shapiro och hans gäng dödsdömda. Reles kontaktade en rival, Happy Malone, som ledde en liga i det närliggande Ocean Hill.

De två kom överens om att göra slut på Shapiroligan. Ingen av dem kunde veta att gängkriget som väntade skulle generera de mest effektiva mördare USA någonsin sett.

Ungdomsbrottslingar blir Murder Inc.

Även om medlemmarna i Brownsvilleligan redan var hårdkokta gangstrar hade de aldrig dödat någon. Misshandel, anlagda bränder, vandalism och hot var vardagsmat för de unga brottslingarna, men mord visade sig vara svårare.

Under det följande året försökte de döda bröderna Shapiro 18 gånger – men misslyckades varje gång. Abe Reles och hans vänner förstod att de måste planera sina attentat bättre och att de måste bli mer kallblodiga. De skulle slå till när bröderna Shapiro minst förväntade sig det och där morden kunde utföras ostört och effektivt. Gruppen betalade småpojkar för att skugga bröderna under flera dagar. Tack vare pojkarnas information kunde ligan kartlägga brödernas vanor i detalj.

Den 17 september 1931 körde Kid Twist Reles och Pittsburgh Phil tillsammans med två vänner till en bar som bröderna Shapiro ägde. Baren sköttes av mellanbrodern Irving. Reles hade fått veta att Irving alltid lämnade baren vid tvåtiden på natten.

När Irving Shapiro lämnade baren den natten, körde de två mördarna efter honom längs Brooklyns mörka gator. Iskallt sköt de ihjäl sitt offer när han stod på tröskeln till sin lägenhet.

Kid Twist och Pittsburgh Phil lämnade kvar sin bil och satte kurs mot Manhattan i en annan stulen bil. Målet var Irvings bror Meyer som brukade komma hem vid fyratiden på morgonen.

Under trappan i Shapiros hus väntade vännerna tålmodigt. När Meyer kom in i sin trappuppgång sköt de honom genom vänster öra. Efter morden på hans båda bröder gick Willie, den siste av bröderna Shapiro, under jorden.

Abe Reles fann honom tre år senare. Willies Shapiros vilja att ”gå under jorden” stämde utmärkt in på Reles planer. Han begravde därför sin forne fiende levande i en grav av sand. Nu var det Reles och hans män som härskade över Brownsville och Ocean Hill. Samma år, 1931, inledde de ett samarbete med en av New Yorks mäktigaste gangstrar, Albert Anastasia. Då visste de inte att samarbetet med Anastasia skulle bli Brownsville-ligans öde.

Blodiga uppgörelser i New York

Samma år som Brownsvilleligan med Abe Reles i spetsen eliminerade bröderna Shapiro rasade en mängd blodiga gängkrig i New York.

Efter ännu en stor uppgörelse mellan de två ledande maffiafamiljerna i staden förkunnade segraren, Salvatore Maranzano, år 1931 att New Yorks många italienska familjer hädanefter skulle lyda under fem stora familjer. De skulle samarbeta med italienska ligor i USA:s storstäder som Chicago, Cleveland, Detroit och Kansas City. Maranzano utnämnde sig själv till ”capo di tutti capi” – bossarnas boss.

Maranzano fick bara behålla sin titel i fyra månader. Efter det röjdes han ur vägen av den 34-årige Charles ”Lucky” Luciano. Tillsammans med sina judiska vänner Meyer Lansky och ”Bugsy” Siegel bjöd Luciano in ledarna för USA:s 24 mäktigaste ligor till ett möte i New York. Brottslingarna kom överens om att bygga vidare på Maranzanos idéer men utan någon högste chef och utan skillnad mellan nationaliteter. Maffian var död. Syndikatet hade fötts.

Syndikatet ska godkänna alla mord

Varje liga i Syndikatet fick sig tilldelat ett område som den kontrollerade. En kommission med sex medlemmar skapade Syndikatets lagar och fick i uppgift att se till att reglerna efterlevdes.

En av de viktigaste lagarna var att vartenda mord skulle godkännas av Syndikatets styrgrupp så att man slapp nya förödande gängkrig. I gengäld slapp Syndikatets medlemmar själva utföra de mord som godkändes.

Den uppgiften överläts i stället till Syndikatets professionella lönnmördare. För att utföra morden bad Syndikatet Brooklyn-gangstrarna Albert Anastasia och Benjamin Bugsy Siegel att bilda en grupp av bara mördare. Efter sitt framgångsrika krig mot bröderna Shapiro var Brownsvilleligan det självklara valet – ligan blev Syndikatets nya mordpatrull.

Syndikatet utfärdade så kallade kontrakt på konkurrenter, fackföreningsfolk, presumtiva angivare och vittnen som Brownsvilleligan skulle likvidera. För varje mord fick ligan runt 5 000 dollar – en vanlig veckolön var ca 30 dollar. För säkerhets skull förmedlades kontrakten alltid via mellanhänder så att upphovsmännen inte skulle få problem med ordningsmakten.

Murder inc. övar mord i detalj

Det visade sig snart att Syndikatet hade valt rätt samarbetspartner. Uppgörelsen med bröderna Shapiro hade lärt ligan från Brooklyn att döda. Först och främst hade de lärt sig en viktig läxa: Detaljerad planering var helt avgörande för att utföra morden effektivt och professionellt. Ligan hade som rutin att planera varje mord under flera dagar.

Lönnmördaren skuggade sitt offer under lång tid för att kartlägga hans vanor. Ofta lånade förföljaren några bekantas barn så att han framträdde som en vanlig harmlös familjefar.

Även mordplatsen valdes ut med omsorg. Mordet skulle kunna utföras så diskret och effektivt som möjligt och flyktvägen skulle vara snabb och lättillgänglig.

I källaren under godisbutiken Midnight Rose byggde mördarna upp modeller av gärningsplatserna. Lådor och möbler placerades ut så att mördarna visste exakt var de kunde gömma sig och vart de skulle gå. Gång på gång övade man på scenariot. När detaljerna var klara skred gruppens hantlangare till verket. Mot en veckolön på 75 dollar lockades unga män med gangsterdrömmar att stjäla bilar åt ligan.

Ett professionellt mord krävde alltid två bilar. Den ena var stulen och försedd med falska nummerskyltar. Den andra tillhörde någon av ligans medlemmar. Den stulna bilen fungerade som flyktbil som skulle föra mördaren i säkerhet längs en noga planerad rutt och därefter överges på någon öde plats.

Den lagligt registrerade bilen kallades ”crash-bilen”. Den följde efter flyktbilen för att köra in i förföljande polisbilar om det blev nödvändigt.

”Ibland övade vi på en 'hit' i två dagar och chauffören i flyktbilen körde rutten sex, sju eller åtta gånger tills den satt i ryggmärgen”, förklarade Kid Twist under förhören.

Murder Inc. skjuter ”Dutch” Schultz

Under 1930-talet fick Brownsvilleligan ett hundratal kontrakt om året från Syndikatet. Offren var i regel smågangstrar, spelare med skulder de inte kunde betala eller butiksägare som vägrade att betala skyddspengar till Syndikatets medlemmar. Därför tappade ligan nästan hakan när man i oktober 1935 fick ett kontrakt som var något alldeles extra. Dutch Schultz, en av New Yorks och USA:s mäktigaste gangstrar, skulle plockas av banan.

Schultz ägde lotteriet på Manhattan och tjänade stora pengar på utpressning mot restauranger och barer i New York. Dutch Schultz, som alltid hade löst sina problem med våld och mord, hade svårt att rätta sig efter Syndikatets spelregler.

Några dagar innan mordordern på Schultz hamnade i Brooklynligans händer hade Schultz bett att få likvidera New Yorks distriktsåklagare Thomas Dewey. New Yorks gangstrar hatade den omutbare Dewey som dag och natt gjorde allt för att bekämpa maffian och i synnerhet den ökände Dutch Schultz.

Alla medlemmar i syndikatet ville se Dewey död. Trots det avvisade man Schultz begäran eftersom kommissionen menade att ett mord på Dewey skulle tvinga regeringen att förklara krig mot den organiserade brottsligheten. Dutch Schultz vägrade godta kommissionens beslut och planerade att döda Dewey.

När Syndikatet fick nys om Schultz planer tvingades organisationen att ta tag i problemet. Samma kväll åkte Charles ”The Bug” Workman och Mendy Weiss till den restaurang som Schultz ägde i New Jersey. De gick direkt in i det bakre rummet där de visste att Schultz alltid åt sin kvällsmat, och öppnade eld i lokalen. När Workman och Weiss rusade ut från restaurangen låg Dutch Schultz och fyra av hans män kvar, dödligt sårade.

Murder Inc. mördade över hela USA

Under åren som följde utförde ligan en mängd mord i Cleveland, Detroit, Chicago, Kansas City, Miami och inte minst New York. De mindre gangsterligorna i området jublade över att andra ville ta sig an deras smutsiga arbete så att de själva kunde komma undan.

Mängder av ouppklarade mordfall började hopa sig hos polisen och gemensamt för dem alla var att det inte fanns minsta spår att gå efter. Om mordvapnet hittades låg det alltid precis intill liket och hade varken fingeravtryck eller serienummer. Polisen kunde sällan identifiera liket eftersom det bränts eller fått fingrarna avklippta och ansiktet sönderslaget till oigenkännlighet.

Med tiden blev morden ren rutin. ”Var du aldrig nervös när du mördade?” frågade åklagaren Kid Twist Reles under förhören. ”Hur kändes det när du skulle föra fram en sak i domstol för första gången?” replikerade Kid Twist. ”Nervös som in i helvete, men sen blev det rutin.” ”Exakt! Det var ju bara ett jobb”, svarade Kid Twist lugnt.

Efter hand utvecklade ligan nya, kallblodiga metoder. De visste precis hur offer och vittnen reagerade. Ett blodigt mord orsakade panik och ett användbart kaos av flyende människor som kunde utnyttjas. I sin iver att komma undan var det ingen som la märke till gärningsmannen.

Detta drog i synnerhet Pittsburgh Phil nytta av. Han var en av få i gruppen som njöt av att döda; ju mera sadistiskt och blodigt, desto bättre. Till exempel krossade han huvudet på en redan strypt man med ett klyvjärn ”bara för ordningens skull”.

Tvåhundra mord beskrevs i detalj

Under förhören beskrev Kid Twist ett av Pittsburgh Phils mest våghalsiga mord. ”Phil hade skuggat killen i två dagar men han lyckades inte hitta någon lämplig plats för att utföra mordet. Men så följde Phil efter honom in på en biograf och killen satte sig på en av raderna längst bak.

Till höger om dörren fanns ett skåp med glasdörr där det hängde en stor brandyxa. Phil öppnade skåpet, ställde sig bakom offret och begravde yxan i hans huvud. Lugnt och stilla lämnade Phil biografen tillsammans med de panikslagna biobesökarna.

Ingen hyste minsta misstanke om att det var han som var mördaren.” Under förhören och de rättegångar som sedan följde – åren 1940 och 1941 – berättade Kid Twist mycket detaljerat om 200 mord som begåtts i hela landet. Efter Reles avslöjanden döpte en kreativ journalist om Brownsvilleligan till Murder Incorporated (Mord AB).

Fågeln kunde sjunga men inte flyga

Syndikatet försökte på alla vis minimera den skada som Reles kunde tänkas förorsaka. Vittnen försvann eller drabbades av minnesluckor, bevis undanröjdes och åtal lades ned. Men Reles kunde ingen komma åt. En journalist skrev att domstolsbyggnaden i New York var mer välbevakad än Fort Knox.

Reles avslöjanden ledde till att 16 gangstrar med anknytning till Murder Inc. dömdes. Fem hamnade i elektriska stolen, bland dem Pittsburgh Phil och en av Murder Inc:s högsta bossar, Louis Lepke. De övriga dömdes till långa fängelsestraff.

Den fällande domen mot Lepke var en stor seger för åklagaren som nu vågade hoppas att även Albert Anastasia och Bugsy Siegel, två av Syndikatets absoluta toppar, skulle kunna dömas för mord.

På morgonen den 12 november 1941, bara några dagar före rättegången mot Albert Anastasia och Bugsy Siegel, fick Burton Turkus ett telefonsamtal från en uppjagad kollega: ”Hej Burt, Reles har nyss ramlat ut genom fönstret.”

Trots att sex polismän bevakade Kid Twist Reles dygnet runt på hemlig ort hade han på ett mystiskt vis fallit ut från sjunde våningen. Reles vakter förklarade att de allihop låg och sov när det hände.

Två hopknutna lakan låg på trottoaren intill Reles lik. Han hade försökt fly ut genom fönstret, förklarade poliserna. Strax därefter gav åklagaren upp hoppet om att få Albert Anastasia och Bugsy Siegel dömda för mord.

Flera år senare hävdade Syndikatets ledare, Lucky Luciano, att Reles sex vakter hade fått 100 000 dollar var för att visa hela världen att ”fågeln förvisso kunde sjunga, men inte flyga”.