Jesse James: Människojakt på liv och död
Den 7 september 1876 kliver Jesse James och hans rånarliga in på banken i Northfield. De är alla erfarna bankrånare men den här gången går allt på tok: invånarna tar till vapen och snart befinner sig rånarna på vild flykt undan lagens långa arm.
I två veckor tvingades rånaren Jesse James fly för sitt liv genom delstaten Minnesota.
George Bates och J.S. Allen spanar nyfiket då tre främmande figurer blir synliga på bron som leder över Cannon River och in på torget i staden Northfield.
Det är den tredje gruppen av okända, tystlåtna ryttare som de båda butiksägarna ser i dag. Även den här gången lägger Bates märke till nykomlingarnas speciella framtoning. Männen ser ”nobla ut” men har en ”ointresserad, kaxigt överlägsen stil” som tyder på att de är ”hårdföra och farliga typer att ha och göra med”.
Precis som Bates och Allen får resten av invånarna i staden onda aningar. Ingen av dem vet att de totalt åtta främlingar som rider in i Northfield i Minnesota denna torsdag den 7 september 1876 är den ökända James-Younger-ligan som är efterlyst längre söderut för flera tåg- och bankrån.
Denna milda höstdag har gänget siktet inställt på First National Bank i Northfield, och ligans ledare Jesse James står på Mill Square och betraktar de tre senast anlända som lugnt rider över stadens torg innan de svänger ned på Division Street där banken ligger.
De tre rånarna binder sina hästar utanför banken och går lugnt in genom dörren. Två av deras kumpaner ansluter och ställer sig på vakt utanför ingången.
J.S. Allen ser genast att främlingarna utstrålar trubbel, och den 50-årige butiksägaren beger sig mot banken med raska steg. Plötsligt får han en revolverpipa mot ansiktet.
”Ditt dumma svin! Du kan ju försöka ropa på hjälp”, fräser rånaren Clell Miller i örat på Allen.
Men rånarens hot påverkar inte Allen som själv har alla sina sparpengar i bankvalvet:
”Hämta era vapen, grabbar! De rånar banken!” skriker han för full hals.
Invånarna öppnar eld
Inne i banken har Jesse James bror Frank dragit sin nickelbelagda revolver och siktar nu mot kassören.
”Upp med händerna! Detta är ett rån, och om du skriker blåser vi ut din förbannade hjärna”, fräser den 33-årige rånaren beslutsamt. Han har ännu inte märkt tumultet ute på gatan.
De tre bankanställda som sitter vid sina bord är skräckslagna, men kassören Joseph Heywood lyckas samla sig och stammar fram att låset till bankvalvet är tidsinställt och därför inte går att öppna hur som helst.
”Det är en förbannad lögn”, skriker Frank och hoppar över disken för att själv rycka upp den tunga dörren.
Heywood försöker hindra rånaren genom att ställa sig framför dörren, men då slår Frank kolven på sin revolver i huvudet på honom. Bankmannen besinnar sig och ger upp kampen. Efter det bullriga tumultet kring bankvalvet förstår rånarna plötsligt att läget i Northfield är kritiskt. Och det avlossas mängder med skott ute på Division Street.
”För Guds skull, kom ut! De skjuter oss i småbitar här ute”, vrålar deras kumpan Cole Younger. Han har just sett Clell falla för en gevärskula avfyrad av någon av de många invånarna i stan som tagit till vapen och nu springer omkring och skjuter mot området framför banken.
Rånarligans tre övriga medlemmar – däribland Jesse James – kommer galopperande från sin utkikspost på torget för att undsätta sina kamrater. De skjuter vilt omkring sig för att täcka utgången till banken och förhindra att kumpanerna blir nedmejade.
I banken tvingas Frank inse att han bara får lite småpengar med sig från kassörens låda, men i frustration över att ha missat bankvalvets stora skatt på 15 000 dollar riktar han plötsligt sitt vapen mot den 39-årige Heywood och pressar in avtryckaren.
”Med ett ansiktsuttryck som djävulen själv satte han revolvern nästan intill Heywoods huvud och avlossade det fatala skottet”, berättar bankens bokhållare senare.
Kulan går in i Heywoods vänstra tinning. Blod och hjärnsubstans sprutar ut över skrivbordet. Frank rusar ut genom dörren till de övriga, som väntar otåligt.
Frank ser att två av hans kamrater skjutits ihjäl av Northfield-borna, och när han sitter upp på sin häst känner han ett hugg i högerbenet. Även alla de tre Younger-bröderna träffas av kulor innan ligan lämnar staden i vild galopp. De sex överlevande rånarna har fått med sig ett byte på ynka 26,60 dollar – men vad värre är: nu är de jagat villebråd.
Bröderna James och bröderna Younger utgjorde James-Younger-ligan.
Skicka män och vapen
Dammet har knappt hunnit lägga sig bakom rånarna förrän folket i staden skyndar till banken. J.S. Allen ser Clell Miller i ögonen ännu en gång – men nu är rånarens blick livlös. Banditen stirrar tomt upp mot himlen.
Några män släpar fram den andre rånaren, Bill Chadwell, och lägger honom intill Miller. Alla i staden kan se de avskyvärda männen, mitt på Division Street, där det ligger tomma patronhylsor och krossat fönsterglas överallt.
Hatet mot ligan, som på knappt tio minuter har krossat idyllen i Northfield, brinner i dem alla. Redan klockan 15:00 hörs ett ivrigt klickande av metall mot metall hos stadens telegrafoperatör. Omvärlden måste få veta:
”Åtta beväpnade män angrep bank klockan 14. Stride på gatan mellan rånare och ortsbor. Bankman död. Kassör sårad. Två rånare döda. Andra sårade. Sänd män och vapen för att jaga rånarna”, lyder telegrammet till Minnesotas större städer.
Medan Northfield blåser i gång jakten skyndar Jesse James och hans män genom området i den nordliga delstaten som de inte känner till särskilt väl. Både Jesse, Frank och bröderna Younger kommer från Missouri, där de begått de flesta av sina tidigare rån. Men nu är de på okänd mark och tvingas leta sig fram med hjälp av kartorna de har i fickan.
Flera gånger måste de stanna till och skölja Bobs sår; den yngste brodern Younger är svårt skadad. En mitella hjälper, men 22-åringen har svåra smärtor när ligan vid 18-tiden rider in i staden Shieldsville 2,5 mil väster om Northfield. Jesse och hans män sveper ängsligt med blicken över byggnaderna tills de får syn på en hästkärra full med vapen och ammunitionslådor.
”Den kom för bara fem minuter sedan”, berättar en man i närheten när en av ligamedlemmarna frågar hur länge vagnen stått utanför saloonen.
Det har bara gått fyra timmar sedan rånet, men telegraferna har gått varma. Även vanliga skomakare, snickare och daglönare har lämnat sina arbeten när de nåtts av nyheten om Northfieldkuppen.
Alla vill ge sig ut i jakten på rånarna och de 2 000 dollar som utlovats till den som hittar ligan. Ett sådant gäng har just tagit en drink i Shieldsville, och när männen kommer ut från saloonen ser de till sin häpnad sex suspekta typer som har blodfläckar på kläderna.
”Det är de!” ropar en i gruppen, varefter alla de andra rusar till vagnen, tar var sitt gevär och börjar jaga rånarna.
Under flykten träffas Cole Younger i armbågen, men ligan lyckas undkomma förföljarna då Jesse leder sina män in i det enorma skogsområdet Big Woods. De orutinerade prisjägarna tappar snart spåret.
James-Younger-ligan har dock fått sig en tankeställare och ingen känner sig riktigt trygg när de hungriga och utmattade lägger sig för att sova. Stjärnhimlen täcks av mörka moln och det mullrar i fjärran – en storm är på väg in i södra Minnesota. Under de närmaste veckorna kommer regnet inte att sluta falla förrän tillvaron har vänts upp och ned för de eftersökta.
500 män jagar Jesse James
Redan nästa dag – fredagen den 8 september – är 200 personer engagerade i jakten, och under veckoslutet rider mer än 500 beväpnade män omkring på stigar och i mossar i Minnesotas skogar.
Under tiden har rånarna hittat en liten ensligt belägen hydda i skogen, och gömmer sig där till onsdagen den 13 september. Hästarna har de sex rånarna ställt ifrån sig så att djuren inte ska gnägga och avslöja dem. Men den okända terrängen vållar dem stora besvär.
”Vi befann oss i ett underligt landskap. På prärien fungerade våra kartor bra, men när vi kom in i de stora skogarna bland alla sjöar gick vi nästan vilse”, berättar Cole Younger senare.
Under dagen råkar rånarna på ett oväntat hinder. Det smala vattendraget på kartan, markerat som Blue Earth River, visar sig vara alldeles för brett för att de ska kunna simma över med vapen. I stället följer de floden till staden Mankato, där det finns en järnvägsbro över vattnet.
Efter midnatt smyger de in i staden. Deras hjärtan bultar. Staden har 6 000 invånare, och ett par av deras förföljare befinner sig här. Rånarna gynnas dock av att det ösregnar; gatorna är folktomma och ligan kan obemärkt ta sig fram till järnvägsbron.
Vakterna vid bron tycks också hålla sig inomhus i det dåliga vädret, och Jesse och hans män smyger över bron klockan två på natten. Därefter följer de rälsen och slår läger intill järnvägen. De har klarat sig genom Mankato utan att bli upptäckta. Tror de.
En ung grabb har trotsat ovädret och till skillnad från sina äldre vaktkolleger stått kvar på sin post intill bron. Prisjägaren Mike Hoy får genast veta vad som hänt, och i gryningen ger han sig iväg med ett antal män som han anlitat. De rider längsmed järnvägen och klockan 06:30 tuffar ett lokomotiv förbi. Lokföraren vinkar ivrigt och pekar mot en skogklädd kulle i närheten.
Efter rånet i Northfield tar Jesse James några års paus från kriminaliteten. Men längtan efter spänning och pengar blir snart för stor och myndigheterna utlovar en belöning till den som tar fast James och sätter stopp för honom.
Jesse James och ligan går skilda vägar
Hoy, som har jagat rånarna dygnet runt i nästan en vecka, galopperar iväg med sitt Winchester-gevär i handen. Plötsligt ser han rök mellan träden.
”Snabbt! Anfall!” ropar prisjägaren medan han och hans män tar sig över ett staket och vidare genom ett tätt snår innan han kommer fram till elden.
De sex rånarna har hört oväsendet och gett sig av. Kvar i lägret finns bara deras halvstekta, stulna kycklingar. Genom att vandra i vattendrag, hoppa från sten till sten och gå i varandras fotspår har rånarna med nöd och näppe lyckats skaka av sig sina förföljare, men Jesse och Frank börjar tröttna på den skadade Bob Younger som ständigt försinkar dem.
Båda bröderna James är gifta, och Jesse har dessutom en liten baby därhemma. Om han hamnar i galgen kommer familjen att drabbas hårt. Cole och Jim Younger vill absolut inte överge sin lillebror. På natten till den 15 september bestämmer sig rånarna för att gå skilda vägar.
Redan ett par timmar senare smyger Jesse och Frank in på en prästgård i närheten och bryter sig in i stallet. Ljudlöst sadlar de ett par stora, järngrå märrar och i nästa ögonblick galopperar banditerna iväg genom mörkret.
När de rider över en bro blir de beskjutna av en grupp prisjägare, men Jesse och Frank sitter stadigt på några av traktens snabbaste hästar och försvinner snart.
Under dagarna som följer ser prisjägarna inte röken av vare sig bröderna James eller Younger. Avspärrningar på broar och vägar har ingen effekt, och med tiden ökar tidningarnas respekt för rånarna:
”En sådan vilja, djärvhet och uthållighet kan inte annat än väcka beundran”, skriver en reporter i Pioneer Press and Tribune den 20 september om de sex rånarna som har gäckat delstatens skickligaste stigfinnare och prisjägare.
Reportern har då ingen aning om att de flesta av dessa beundransvärda banditer kommer att vara ute ur spelet mindre än ett dygn senare.
Flykten slutar i en blodpöl
På morgonen, torsdagen den 21 september, mjölkar den 17-årige Oscar Sorbel familjens kor tillsammans med sin far. De båda sitter invid vägen intill sitt hem drygt en mil från staden Madelia, då två främmande män kommer gående.
”God morgon”, säger männen vänligt, och Oscars far nickar till svar.
Strax därefter kommer ytterligare två män traskande. Den ene går väldigt tungt och har den ena armen i mitella.
”Det är rånarna”, viskar Oscar till sin far. När alla de fyra efterlysta männen kommit en bra bit från huset, hoppar pojken upp på en gammal häst och rider in till Madelia.
Madelias blott 28-årige sheriff, James Glispin, lyssnar till pojken med stort intresse. Oscar är andfådd och berättar ivrigt om vad han sett.
Fem minuter senare laddar Glispin sitt gevär, och tillsammans med sex män galopperar han iväg mot den våtmark vid Lake Hanska som rånarna har gett sig ut i.
Klockan är elva då bröderna Younger och Charlie Pitts ser sheriffen och hans män närma sig. De fyra brottslingarna kämpar sig fram genom den leriga jorden, som är extra tung efter två veckors kraftigt regnande.
De kastar sig ned bakom en stor, omkullfallen trädstam och ser till att revolvrarna är fyllda med ammunition. Ropen från förföljarna hörs från alla möjliga håll.
”Cole, vi är helt omringade. Vi har inte en chans att komma undan. Det är bäst att vi ger upp”, säger Charlie Pitts osäkert. Men den tunnhårige Cole ser sin gamle vän rakt in i ögonen och säger iskallt:
”Om du vill ge upp, så var så god. Cole Younger dör här.”
”Jag kan dö likaväl som du. Låt oss få det hela överstökat”, säger Pitts. Sedan reser han sig upp och avlossar ett skott mot sheriff Glispin. Rent reflexmässigt kastar sig sheriffen ned på knä, samtidigt som han pressar in avtryckaren och skickar iväg en dödande kula rakt i bröstet på Pitts.
En kakofoni av knallar från vapen fyller luften, och gnistor och vit rök stiger från gevären och revolvrarna. Jim Younger vrider sig plötsligt i smärta då en kula går in i hans höft och en annan går genom käken.
Han faller ihop medvetslös och får snart sällskap av Cole – han har blivit träffad ovanför höger öga och på sju andra ställen. Blodet rinner ur näsa och mun på honom när han kollapsar.
”Sluta skjuta! Pojkarna är fulla med hål!” ropar Bob Younger och hoppas klara sig levande ur infernot.
Sheriff Glispin och hans sex män – som senare kallas ”Madelia’s Magnificent Seven” – slutar skjuta och går försiktigt fram mot Bob och hans båda äldre bröder, som badar i sitt eget blod men mirakulöst nog inte är dödligt sårade.
De kan dock inte själva ta sig från platsen utan måste läggas på en gammal hästkärra. En av sheriffens män, krigsveteranen William Murphy, skakar på huvudet när han ser bröderna vrida sig i smärtor varje gång vagnen gungar och kränger.
”Grabbar, det här är förfärligt, men nu ser ni vad laglöshet leder till”, konstaterar han torrt.
Cole Younger vägrade ge upp. Trots det överlevde han, mot alla odds.
Frank och Jesse James slutför sin flykt
Medan telegrammen om bröderna Youngers gripande tickar in, dundrar Jesse och Frank fram över prärien några tiotal mil längre åt sydväst.
De vet ingenting om sina kumpaners öde. Bröderna James har lämnat Minnesota. Dagen innan deras vänner greps lyckades de precis undkomma en grupp på 25 prisjägare i Iowa.
Trots att en sheriff har tagit upp jakten med en liten grupp män, tvingas även han ge upp efter ett par dagar. Bröderna James är för snabba.
”Rånarna hade två dagars försprång och rörde sig snabbt. Vi drog slutsatsen att det var bättre att låta någon annan jaga dem”, säger en av sheriffens män till en tidning. Hans uppgivenhet är typisk för alla som försöker mäta sig med Jesses och Franks fart och uthållighet.
”Det är skamligt att det inte görs mer för att fånga dessa båda skurkar – ingenting görs i den här delstaten”, skriver en Iowa-tidning den 27 september. Då har det inte kommit några nyheter om de båda laglösa på fyra dygn – och ingenting nytt kommer att dyka upp. Jesse och Frank James är försvunna.