Gangsterparet följdes av hela USA
I början av 1930-talet var det unga paret Bonnie och Clyde USA:s mest kända brottslingar. Deras dramatiska brottsturné – präglad av rån, mord och eldstrider med polisen – skildrades utförligt av pressen och gjorde dem till folkhjältar.
De mest kända bilderna på Bonnie och Clyde är en serie foton som deras gäng tagit där de poserar med sina vapen.
Den 23 maj 1934 kom en brun Ford V 8 körande längs en väg i Louisiana. I bilen satt ett ungt par. Bonnie, 23, var klädd i en röd klänning och åt på en sandwich ur en brun papperspåse.
Hennes pojkvän Clyde, 25, hade tagit av sig skorna och körde i strumplästen. Plötsligt fick de se en parkerad lastbil vid vägkanten. De kände igen bilen, eftersom den tillhörde pappan till en av deras kumpaner.
Clyde lättade på gasen och saktade in för att se om gubben behövde hjälp. I samma ögonblick utbröt ett inferno av skottlossning.
På några minuter var allt över och Forden, med motorn fortfarande igång, rullade sakta ner i diket. Innan poliserna som legat i bakhåll hann hämta rättsläkaren och bogsera bort bilvraket var platsen fylld av nyfikna.
Tog souvenirer från mordplats
Polismännen gjorde halvhjärtade försök att hindra folk från att stjäla souvenirer. Någon klippte lockar från Bonnies hår och tygbitar från Clydes nerblodade skjorta, andra försökte bryta loss backspeglar och stänkskärmar från den sönderskjutna bilen. Bland fattiga amerikaner i depressionens USA var förbrytarparet Bonnie Parker och Clyde Barrow redan mytomspunna legender.
När de träffats i Dallas några år tidigare var den då 19-åriga Bonnie en arbetslös servitris. Trots en fattig uppväxt hade hon klarat sig bra i skolan. Speciellt duktig var hon på att skriva uppsatser och att spela teater.
Bonnies mamma har beskrivit sitt första möte med sin nye svärson: ”Han stod i köket iklädd ett stort förkläde och gjorde varm choklad, en dryck han var mycket förtjust i. Jag såg direkt att det var något på gång mellan dem. Det märktes på Bonnies ögon och röst och på hur hon rörde vid hans skjortärm när hon pratade.”
Blev tidigt kriminell
Men den chokladälskande pojken visade sig vara allt annat än en svärmorsdröm. Clyde kom från en fattig lantarbetarfamilj, föräldrarna var analfabeter och själv hade han tidigt hoppat av skolan och hamnat i kriminella kretsar. Strax efter att Bonnie och han blev ett par sattes han i fängelse för rån och bilstöld.
Förhärdad i fängelset
Förhållandena i fängelset var vidriga med dålig hygien, ständiga övergrepp och omänskligt slavarbete. Bonnies brev till Clyde i fängelset är fyllda av ömhetsbetygelser och förhoppningar om framtiden.
”Jag vill att du ska vara en man, älskling, inte en gangster. Jag vet att du är god och kan göra gott. Världen utanför fängelset är underbar, vi är unga och borde vara lyckliga som andra par.”
Men när Clyde blev benådad efter ett och ett halvt år kom han ut ännu mer förhärdad än när han sattes in i fängelse, uppfylld av hat mot samhället och myndighetspersoner.
Han klarade inte av att leva ett normalt liv och gav sig tillsammans med Bonnie ut på den vilda rånarturné som inte tog slut förrän den ödesdigra majdagen i Louisiana.
Parets gäng gick under namnet ”The Barrow Gang” och bestod, förutom Bonnie och Clyde, av olika tillfälliga medbrottslingar. Under en period ingick Clydes bror Buck och dennes hustru Blanche. Rånen mot främst butiker och bensinstationer följdes av desperat flykt i hög hastighet på ett nät av småvägar.
Hann aldrig njuta av bytena
Även om gänget ibland kom över mycket pengar kunde de aldrig unna sig att njuta av bytet. Ständigt jagade var de hänvisade till att övernatta på enkla motell eller att helt enkelt slå läger och sova i bilarna. Om någon, privatperson eller polis, försökte hindra flykten blev de kallblodigt nedskjutna.
Det finns inget som pekar på att Bonnie var ansvarig för några dödsskjutningar men Clyde var troligen skyldig till omkring tio mord. Ofta handlade det dock om dödsskjutningar i stundens hetta, i samband med eldstrider eller andra möten med polisen, snarare än överlagda mord.
Barrowgänget var inte unikt. Depressionsåren 1930–35 har gått till historien som ”The Public Enemy-eran”.
Parets bil blev fullständigt sönderskjuten i polisens bakhåll den 23 maj 1934.
Rekord i brott
Aldrig tidigare hade så många brott begåtts i USA. Kriminella nätverk som tjänat stora pengar under förbudstiden gick över till att utföra bankrån och kidnappningar när spritförbudet upphävdes. Städerna vimlade av arbetslösa som inte såg någon annan utväg än stöld för att få mat för dagen.
Samtidigt var polisväsendet outvecklat, varje delstat skötte sig själv och masstillverkningen av bilar gjorde det möjligt för förbrytare att snabbt fly över närmaste statsgräns och komma undan.
Massmedia bevakade gangstergängen som om de vore filmstjärnor, och mest uppmärksamhet av dem alla fick Bonnie och Clyde.
Tidningarna kom bland annat över foton som det unga paret tagit på skoj, för privat bruk, men som hittades av polisen i ett gömställe de tvingats överge i all hast. På fotona poserar de framför flyktbilar med cigarrer och skjutvapen som tuffa laglösa i bästa westerntradition.
Bättrade på sin egen image
Bonnie och Clyde, som insåg att deras saga aldrig kunde få ett lyckligt slut, bidrog även själva aktivt till att bättra på sin image.
Bonnie skrev till exempel balladen The Story of Bonnie & Clyde som spreds i pressen och fick läsarna att gråta över det jagade och missförstådda kärleksparets öde. I sista versen förutspår hon deras tragiska slut:
De fick dock inte vila tillsammans utan begravdes på två olika kyrkogårdar hemma i Dallas. Bonnies mamma lär ha avgjort den frågan med orden: ”Clyde hade henne i tre år, och se hur det gick!”