Döden lurade i barnkammaren
Jeanne Weber var fattig, men trevlig och förtroendeingivande, vilket gjorde att vänner och familj gärna anlitade henne som barnflicka. Men en dag 1906 gjorde en mor en fasansfull upptäckt.
En blodig scen mötte poliserna, när de kom till krogen.
Den 2 mars 1905 upplever madame Pierre varje förälders värsta mardröm. När hon återvänder till sitt hem i Paris efter ett ärende hittar hon sin dotter, 18 månader gamla Georgette, liggande livlös i sängen, blå i ansiktet och med fradga kring munnen.
Endast ett kvicktänkt ingripande från barnflickan Jeanne Weber, som är i färd med att ge flickan hjärtmassage, räddar livet på flickan.
Men glädjen blir kortvarig. Mamman lämnar på nytt hemmet, och när hon återvänder är Georgette död. Barnflickan förklarar att dödsfallet orsakats av våldsamma kramper.
I en tid då det inte var ovanligt att barn inte överlevde spädbarnsåldern var dödsfallet tragiskt, men inte anmärkningsvärt. Ingen kunde veta att tragedin bara var den första i en lång rad av hemska händelser, som skulle chocka hela Frankrike.
”Jag är oskyldig. Allt är lögn och skvaller.” Jeanne Weber, 1906
Förföljd av olycka
Jeanne Weber var själv smärtsamt bekant med sorg, för hon hade redan begravt två söner, men varken det eller livet med en alkoholiserad make i slumkvarteret Goutte d’Or i Paris kunde knäcka henne.
Hon skötte om sin sjuårige son Marcel på ett föredömligt sätt, och den vänliga och förtroendeingivande kvinnan ställde alltid upp, när släktingar eller vänner behövde en barnflicka.
Men efter Georgettes död var det som om en förbannelse vilade över Jeanne Weber. Inom loppet av bara en månad dog två syskonbarn, tvååriga Suzanne och sjuåriga Germaine, medan hon skötte dem.
Bland människor i kvarteret viskades det om att dödsfallen inte var någon slump. Men de elaka tungorna tystnade, när Jeannes egen son avled, enligt vad som sas av den smittsamma luftvägssjukdomen difteri.
Barnflickans sista mord blev blodigt
Jeanne Weber stryper i vansinne
Vittnen uppgav att Jeanne Weber var som i trans, när hon dödade. Hon hade ett vildsint uttryck i ansiktet och var omöjlig att få kontakt med.
Lockade till sig offret med list
Tioårige Marcel sov ofta i Jeanne Webers säng. Det hade godkänts av pojkens mor, och enligt Jeanne var det för att skydda henne från en våldsam partner.
Mordoffret lemlästades
Polisen fann tre blodiga näsdukar på brottsplatsen. Blodet kom från Marcels mun. Jeanne Weber hade bitit av pojkens tunga och slagit ut flera av hans tänder.
Den 5 april tog saker och ting dock en oväntad vändning, när mamman till en tio månader gammal pojke ertappade Jeanne Weber med händerna i ett hårt grepp om sonens hals. Kvinnan, som var Jeannes svägerska, anmälde Jeanne, och den 29 januari 1906 ställdes hon inför rätta, åtalad för mord och mordförsök.
Rättegången uppmärksammades stort, och möjligheten att bli ännu mer berömd fick Henri-Robert, en av de skickligaste advokaterna i Paris, att ställa upp som Jeanne Webers försvarare. Han målade upp en bild av den fattiga kvinnan, som fick juryn att tycka synd om henne.
”Jag är oskyldig. Allt är lögn och skvaller”, sa Jeanne Weber till tidningen La Patrie, som i indignerade artiklar utsåg henne till martyr. Den 6 februari 1906 försattes hon på fri fot.
Gick under jorden
Därefter försvann Jeanne Weber från offentlighetens ljus. Men de mystiska dödsfallen fortsatte. I april 1907 avled en nioårig pojke i staden Villedieu oväntat.
Pojkens barnflicka, madame Moulinet, påstod att dödsfallet berodde på kramper. Strax därefter avled ett barn på barnsjukhuset i Faucombault. Ett biträde vid namn Marie Lemoine fick diskret sparken.
”Den lille pojken låg död i sängen. Hans nacke var böjd bakåt, och ögonen stod ut ur sina hålor.” Madame Guirlet, kroggäst, 1908
Våren 1908 bodde Jeanne Weber på en krog i staden Commercy. Hon hade skilt sig och livnärde sig på prostitution. Eftersom hon var rädd för att sova ensam lät hon krogägarens tioårige son sova i sin säng.
En kväll i maj hörde en annan gäst, en kvinna vid namn Guirlet, skrik från Jeanne Webers rum. När madame Guirlet tog sig in i rummet möttes hon av en fasansfull syn.
”Den lille pojken låg död i sängen. Hans nacke var böjd bakåt, och ögonen stod ut ur sina hålor”, berättade hon för tidningen Daily Mail.
Allmänheten följde nyfiket den hemska rättegången. Bilder av Jeanne Webers gripande 1908 såldes till och med som vykort.
Pojken blev Jeanne Webers sista offer, för nu undgick hon inte rättvisan. Barnflickan befanns skyldig till tio mord, även de hon begått under namnen Moulinet och Lemoine samt på de egna sönerna, och spärrades in på ett sinnessjukhus.
Där satt hon tills hon tio år senare, den 5 juli 1918, hittades död i sitt rum.
Tidningarna uppgav att hon hade strypt sig själv med sina bara händer.