Blodtörstig desperado dödade minst 40 människor

Han såg sig själv som rättvisans orädde förkämpe men dödade oskyldiga för ingenting. John Wesley Hardin bidrog i högsta grad till att göra Västern vild.

Innan Hardin själv sköts ihjäl år 1895 hann han ta livet av mellan 40 och 50 män.

John Wesley Hardin var ­utan konkurrens Vilda Västerns mest ökände desperado. I en tid då myterna frodades var många av de mest berömda revolvermännen inte alls så skräm­mande i verkligheten som deras ­eftermäle påstår, men Hardin var äkta vara.

The Sundance Kid dödade kanhända inte en enda människa, och Billy the Kid var i själva verket en ärlig man, som hade nära till skratt – men John Wesley Hardin var en fullblodsdesperado och en kallblodig mördare.

Hans första mord skedde år 1868, när han var bara 15 år gammal. Offret var hans farbrors färgade slav, som påstods ha angripit Hardin efter en brottningsmatch.

Mördare blev folkhjälte

Mordet skedde vid en av­görande tidpunkt i Texas historia och gjorde omedelbart Hardin till folkhjälte. Sydstaterna hade nyligen förlorat inbördeskriget och i Texas vimlade det av både nordstatssoldater och 180000 frigivna slavar.

De kuvade och bittra texasborna tyckte att slavarna höll på att ta över, och för dem blev Hardin en hjälte som ­vågade sätta ned foten och försvara Sydstaternas värderingar genom att sätta den uppstudsige slaven på plats.

Hardin delade den åsikten. Enligt honom själv kämpade han bara för rättvisan, när han under åren som följde dödade slavar och nordstatssoldater såväl som lokala poliser – ofta färgade.

För invånarna i Texas bidrog morden till att förstärka bilden av John Wesley Hardin som popu­lär folkhjälte.

Men i själva verket var Hardin inte särskilt hjältemodig. Till exempel sköt han ihjäl många oskyldiga män, som råkade komma i hans väg.

De flesta av offren var ­vita eller mexikaner som han råkade i bråk med på salooner och spelhålor – och i ett fall till och med på en cirkus.

”Fick äran” för 27 mord

Hardin försökte framställa sig själv som folkhjälte genom att ge ut en självbiografi. Men boken blev i stället ett vittnesbörd om ett mörkt sinne.

Hardin växte upp hos en god och mild far som var pastor, och många historiker har försökt förstå varför hans levnadsbana blev så blodig, trots att han haft en trygg uppväxt. Några drar slutsatsen att Hardin helt enkelt led av någon personlighetsstörning.

Efter mordet på slaven flydde Hardin från Texas för att slippa rättegång. Han lierade sig med flera andra revolvermän och levde som laglös i flera år. Överallt lämnade han blodiga spår efter sig.

Hardins brutalitet visade sig bland annat år 1874, då han på sin 21-årsdag råkade möta en vicesheriff i staden Comanche i Texas. Hardin sköt ned honom, och medan vicesheriffen kollapsade mot en mur, pumpade Hardins gängmedlemmar hans kropp full med fler ­kulor.

Mordet på vicesheriffen ledde till en våldsam lynchstämning i Comanche. John Wesley Hardin själv hann fly, medan hans kumpaner lynchades av den ursinniga folkmassan.

Tre år och minst sex mord senare greps även Hardin. En grupp Texas Rangers övermannade honom ombord på ett tåg i Florida och under en mycket omtalad rättegång dömdes han till livstids fängelse.

Enligt Hardin själv hade han vid det laget skjutit ihjäl 42 män. De lokala tidningarna ville dock bara ”ge honom äran” för 27 mord.

Skjuten i ryggen av sheriff

Efter 17 år benådades Hardin emellertid och släpptes ut i en värld som hade förändrats enormt under den tid han suttit inlåst.

I Hardins ungdom var Västern ­ännu så vild att han kunde leva som en desperado. Dessutom var motsättningarna mellan Nord- och Sydstaterna och svarta och vita så starka att många av hans mord möttes med förståelse.

Men år 1894 hade USA gått vidare. Texas var ett mer civiliserat samhälle, och våld var inte längre acceptabelt.

Under en kort pe­riod försökte Hardin leva laglydigt som jurist, men gav snart upp och flyttade till staden El Paso.

Resten av Texas hade mog­nat och blivit fredligare, men just i El Paso levde den gamla vildheten kvar – och kring sekelskiftet blev staden ännu våldsammare. Staden var en idealisk plats för en gammal revolverman, som längtade tillbaka till forna tider.

I El Paso levde Hardin ett turbulent liv. Det fick dock ett ­abrupt slut under ett tärningsspel på Acme Saloon på kvällen den 19 augusti 1895. Hardin hade till sin förtjusning precis slagit fyra 6:or, då sheriff John Selman steg in på saloonen.

Selman var själv en man med ett mörkt och blodigt förflutet och hade tidigare samma dag varit i ett våldsamt bråk med Hardin. Utan minsta provokation höjde sheriffen sin revolver och sköt ned Hardin bakifrån.

Kulan gick in i bakhuvudet och ut genom ena ögat. Enligt vittnen ska Hardin, trots det dödliga skottet, ha vänt sig om för att se sin mördare i ögonen. Han sägs till och med ha gripit efter ­revolvern innan han kollapsade på golvet.