Utåt sett var Gabrielle Bompard och Michel Eyraud ett omaka par. Hon var ung, 21 år, och vacker. Han var 46 år, koppärrig och med flyende hårfäste. Men de hade en sak gemensamt: ett desperat behov av pengar.
Tillsammans smidde de en plan, som skulle ge dem en biljett till Amerika och pengar på fickan.
Planen var enkel. Bompard skulle locka med sig en förmögen man hem, så att hon och Eyraud kunde döda honom och ta hans pengar.
Till offer utsåg de en statlig tjänsteman från Montmartre vid namn Toussaint-Augustin Gouffé. Han var det perfekta offret: Gouffé var inte bara rik, han var även känd för att vara svag för kvinnor, och så hade han alltid massor av kontanter på sig.
Den 26 juli 1889 klev Gabrielle Bompard in på Brasserie Gutenberg, monsieur Gouffés stamkrog.
Charmören gick i fällan
Gouffés blick sökte sig genast till den vackra kvinnan, som återgäldade hans uppmärksamhet. Utan omsvep bjöd hon in honom till sin lägenhet senare samma kväll. När Gouffé knackade på öppnade Gabrielle Bompard dörren iförd endast ett nattlinne.
”Vilket trevligt litet ställe ni har”, sa Gouffé insmickrande. Medan Gabrielle Bompard knöt upp nattlinnets sidenskärp, försäkrade hon Gouffé om att de var ensamma.
”Vilken fin slips vi har här.” Gabrielle Bompards signal till sin medbrottsling.
I själva verket stod Michel Eyraud dold bakom ett draperi vid soffan, där Gouffé och Bompard slog sig ner. Han höll andan, medan hon lekfullt lindade sitt sidenskärp runt offrets hals och diskret fäste det i en krok, som hängde bakom soffan. Kroken satt i ett rep som löpte genom en talja, som var fäst i taket.
Sedan sa hon ”Vilken fin slips vi har här”, vilket var signalen till Eyraud att dra i repet och hissa upp Gouffé från soffan. Gouffé sprattlade vilt i luften medan sidenskärpet ströp honom.
När han var död lade mördarna honom i en säck av oljeduk, som de lade i en stor koffert inköpt för ändamålet. Morgonen därpå tog Bompard och Eyraud tåget till Lyon.
I en hyrd bil körde de till ett öde område utanför staden. Där dumpade de kofferten nedför en slänt. Sedan satte de kurs mot England och ett fartyg som förde dem till Kanadas ostkust. Därifrån reste de vidare till San Francisco.
Längs vägen mötte de Georges Garanger, en förmögen fransman, som de utsåg till nästa offer.
Så gick mordet till
Bompard och Eyraud stryper Gouffé
Med hjälp av en talja drar Eyraud åt det sidenskärp som Bompard har lindat runt Gouffés hals.
Stoppar liket i säck
Eyraud och Bompard lägger den döda kroppen i en säck av oljeduk. Den ska kapsla in doft och vätskor.
Liket dumpas
Mördarna gör sig av med den döde Gouffé och kofferten på en slänt vid en flodbrädd utanför Lyon.
Polisen förhör mördarna
Efter gripandet förhör polisen Eyraud och Bompard på brottsplatsen. Båda mördarna förnekar ansvar och skyller på varandra.
Ny teknik ledde polisen på spåret
Medan Bompard och Eyraud intet ont anande korsade den amerikanska kontinenten hittade en vägarbetare den 13 augusti oljetygssäcken med det halvt förruttnade liket.
Kroppens skick gjorde den döde oigenkännlig, men med hjälp av den senaste tekniken inom patologin lyckades rättsläkaren avslöja viktiga särdrag, till exempel det kastanjebruna håret och slitage efter en haltande gång.
Obduktionen övertygade polisen om att den döde var en man som anmälts saknad den 26 juli – nämligen Toussaint-Augustin Gouffé.
Läkaren Alexandre Lacassagne identifierade Gouffé med hjälp av helt nya tekniker som mätningar av ben och håranalyser.
För att få tag i de skyldiga lät polischefen i Paris, Marie-Francois Goron, tillverka en kopia av kofferten. Kopian ställdes ut i stadens bårhus, och inom kort anmälde säljaren sig.
Han uppgav att han tydligt mindes det omaka par som hade köpt den. Efter det strömmade det in ytterligare upplysningar, och snart var mördarna världens mest eftersökta förbrytare.
Så snart Eyraud såg sitt signalement i tidningarna flydde han till Kuba. Där grep polisen honom och han utlämnades till Frankrike. Gabrielle Bompard återvände emellertid till Frankrike. Hon hade förälskat sig i Garanger och tänkte börja ett nytt liv med honom.
Genom att ange Eyraud hoppades hon att få sitt eget straff sänkt. I rätten bedyrade hon sin oskuld och hävdade att Eyraud hypnotiserat henne.
Liksom Gouffé lät domaren sig förföras. Medan Eyraud avrättades i giljotinen, klarade Bompard sig med tolv år i fängelse.