Portugals kung Karl I hade varit allt annat än bekväm med situationen, när han torsdagen den 30 januari 1908 undertecknade regeringens senaste lagförslag.
”Jag undertecknar min egen dödsdom. Men det är ju så ni vill ha det.” Karl I två dagar före attentatet.
Den lag som regenten satte sin signatur på under en vistelse i sitt vinterresidens i sydöstra Portugal, var av ett slag som ingen härskare är förtjust i att sätta sitt namn under.
Den stränga lagen innebar att vem som helst som försökte störa ordningen utan rättegång kunde bli deporterad till kolonierna.
”Jag undertecknar min egen dödsdom. Men det är ju så ni vill ha det, mina herrar”, hade kungen dystert sagt, när han lade pennan från sig.
Lagen såväl som kungens reaktion speglade den desperata situation som Portugal befann sig i. Landet hade under de föregående åren blivit alltmer instabilt. Politiker och domare var korrupta, statens underskott växte, och många portugiser var både analfabeter och utfattiga.
Att Portugal efter brittiska påtryckningar dessutom var tvunget att avstå besittningar i Afrika, bidrog till ilskan, som alltmer riktades mot kungen.
Polisen ville rädda landet
Situationen hettade till, när en grupp män den 28 januari försökte storma utvalda platser i staden som ett led i en statskupp.
Bland kuppmakarna fanns den radikale republikanen Alfredo Costa, som ledde ett angrepp på en av stadens arméförläggningar.
Kuppförsöket misslyckades på grund av att polisen förvarnats. Polisen lyckades gripa hundra av de sammansvurna, men inte alla. Bland andra Alfredo Costa var på fri fot.
”Om någon försöker gripa mig, så skjuter jag dem i bitar.” Alfredo Costa, radikaliserad republikan.
Om monarkin skulle räddas krävdes det hårda åtgärder, konstaterade regeringen och bad kungen skriva under lagen om deportation. Två dagar senare, den 1 februari, lämnade Karl I sitt vinterresidens för att lösa krisen.
Vid 17-tiden anlände kungen till Lissabon. Sista delen av resan skedde med färja över floden Tajo.
En mindre folkmassa hade samlats för att hylla majestätet, när han tillsammans med drottning Amélie och deras båda söner, kronprins Ludvig Filip och prins Manuel, klev upp i en väntande vagn.
Dolde gevär under rocken
Beskyddad av poliser och en kavalleriofficer rullade vagnen över Terreiro do Paço, stadens centrala torg, med kurs mot slottet.
Gärningsplatsen, Terreiro do Paço (i dag Praça do Comércio), var Lissabons centrala torg.
Men Karl I hann inte hem. När vagnen nästan hade passerat torget uppenbarade sig en man. Med en snabb rörelse knäppte han upp sin ytterrock och drog fram ett gevär. Ett skott träffade kungen i halsen och dödade honom omedelbart.
Medan människor på torget flydde i panik, fortsatte attentatsmannen skjuta. Samtidigt steg en annan man upp på vagnens fotsteg och avlossade snabbt ett antal skott.
Drottningen reste sig och slog honom med den blombukett som hon under färden hade kramat i knäet. ”Infames, infames” (niding, red.), skrek hon utom sig av ilska och skräck.
Följ det blodiga attentatet skott för skott:
Kungen avled omedelbart
Manuel Buíça sköt Karl I med ett gevär på cirka åtta meters avstånd. Kulan träffade kungen i halsen.
Bukett som vapen
Kungaparet ville att ankomsten till Lissabon skulle verka så normal som möjligt. Drottningen bar därför en blombukett under färden. När en attentatsman klev upp på fotsteget, försökte drottningen försvara sig med buketten.
Officer ilade till hjälp
Kavalleriofficeren Francisco Freire och flera poliser följde kungen. Freire höll Costa i schack, så polisen kunde gripa honom.
Dagarna efter mordet rådde det stor förvirring. Den samtida illustrationen visar felaktigt fyra attentatsmän, inte två.
Därpå riktade angriparna vapnen mot kronprinsen och sköt honom i huvudet. Kungen och kronprinsen fördes till flottans närbelägna arsenal, där de dödförklarades.
Vid det laget var även gärningsmännen döda – skjutna i samband med gripandet. Polisen identifierade attentatsmännen som kuppmakaren Alfredo Costa och Manuel Buíça, som också hade deltagit i den misslyckade statskuppen.
Hur attentatsmännen kände till när kungen skulle anlända klargjordes aldrig, men utredningen avslöjade en omfattande komplott. Innan dådet retts ut avsatte republikanerna emellertid kung Manuel, Karl I:s son och efterträdare. Med kuppen den 5 oktober var den portugisiska monarkins tid oåterkalleligen förbi.