I din bok har du kartlagt hela förloppet fram till, under och efter Scandinavian Star-katastrofen. Hur skulle du beskriva fartyget som lämnade Oslo den 6 april 1990?
Varken Scandinavian Star eller besättningsmedlemmarna var redo att börja köra med passagerare. Så enkelt och tragiskt är det. Fartyget var slitet och fortfarande under renovering när det sattes in i linjetrafik.
Men det värsta var den bristande säkerheten. Haverichefen på försäkringsbolaget Skuld, som skulle teckna en försäkring för fartyget, kom ombord på fartyget knappt två veckor innan det togs i drift för att inspektera det.
Han konstaterade att flera branddörrar inte fungerade och att det fanns rostiga sprinklers på bildäck.
Livbåtar saknade motorer. Skyltarna till nödutgångar och branddörrar hade varken dansk eller norsk text. Madrasser och sängbottnar låg i korridorerna där även sänglinne och byggmaterial låg staplat.
Skulds haverichef ville inte försäkra fartyget förrän bristerna hade åtgärdats, eftersom det annars skulle vara för farligt att köra med passagerare ombord. Men så skedde aldrig. Ändå försäkrade Skuld fartyget, utan haverichefens godkännande.
De flesta medlemmarna i besättningen var portugiser, varav många inte kunde tala engelska och hade svårt att kommunicera med anställda från andra länder och passagerare.
Det var så bråttom med att sätta in fartyget i trafik att många rekryterades utan att ha nödvändig utbildning eller rätt kompetens. För många av de portugisiska anställda var det första gången som de arbetade på ett fartyg.
Vem var det enligt din åsikt som anlade den första branden – den i sängkläderna utanför hytt 416 på däck fyra? Kan det ha varit den danske lastbilschauffören Erik Mørk Andersen? Och har det någonsin klarats upp varför sängkläderna över huvud taget låg på golvet i gången?
Det är fortfarande ett av fallets olösta mysterier. Det finns många teorier om brandförloppet, men som journalist kan jag bara förhålla mig till fakta och dokumentation. Vi vet att det slängdes en blå matta och sängkläder i korridoren nära hytt 416.
Från vittnesutsagor vet vi också att en passagerare hade kastat ut överblivna sängkläder i samma korridor. Men det är allt. Vem som startade den första branden är fortfarande ovisst.
Hur skulle du beskriva besättningsmedlemmarnas räddnings- och släckningsinsats?
När de anlagda bränderna bröt ut natten till den 7 april gick nästan allt snett. Normalt är det obligatoriskt att genomföra en brand- och evakueringsövning med besättningen när en passagerarfärja tas i trafik.
Men detta hade rederiet och kaptenen inte genomfört, så besättningen visste inte vad de skulle göra i händelse av en katastrof som en brand ombord. Visserligen fanns det en lista med bestämda uppgifter för varje besättningsmedlem, men besättningen hade inte informerats om sina uppgifter.
Ingen visste vilka livbåtar de hade ansvar för eller vem som skulle sköta släckning och rökdykning. Inte ens den portugisiske brandvakten kände till någon bestämd runda på fartyget när han skulle göra en rutinmässig patrullering på natten när fartyget gick. Det var upp till honom själv.
Åtskilliga timmar efter de första bränderna, varav nummer två var dödsbranden, uppstod ytterligare minst två bränder på fartyget. Var det enligt din research anlagda bränder, eller berodde de på överhettning/återantändning?
Det är en av de avgörande frågorna i fallet som fortfarande inte är besvarad. Norsk polis menar att det är mest sannolikt att de senare bränderna uppstod till följd av dödsbranden, men andra brandexperter håller inte med.
Om de två stora bränderna som bröt ut omkring 12 respektive 24 timmar efter dödsbranden är nya anlagda bränder, så är antalet misstänkta mycket litet. Vid tidpunkten för dessa bränder hade passagerare och besättning evakuerats.
Men fartygets befälhavare och tre andra besättningsmedlemmar hade återvänt till det eldhärjade fartyget för att hjälpa brandmännen att hitta runt.
Här menade den svenske brandchefen att två i manskapet, maskinchefen och chefselektrikern, saboterade hans brandsläckning genom att bland annat lämna felaktiga upplysningar, varefter de försvann på fartyget så att brandchefen inte visste var de var.
De två besättningsmedlemmarna förklarade senare att de var oense med brandchefen om släckningsmetoden.
Tror du att det har haft betydelse för den bristande utredningen av ärendet att polisen så snabbt fokuserade på lastbilschauffören Erik Mørk Andersen som misstänkt mordbrännare?
Ja, helt säkert. Norsk polis hade ansvaret för att hitta mordbrännaren och eftersom Erik Mørk Andersen tidigare hade dömts för mordbrand i Danmark fick polisen snabbt tunnelseende.
Polisen hade i början också andra misstänkta, men när den inledande utredningen inte gav resultat hamnade Erik Mørk Andersen i fokus, trots att det inte fanns vare sig vittnesutsagor eller tekniska bevis som pekade ut honom som gärningsman.
Men allmänheten fick inte kännedom om bristen på bevis. De norska myndigheterna behövde nämligen inte inleda någon rättegång eftersom den danska lastbilschauffören omkom i branden. Det är en av de största skandalerna i fallet.