Historiens mest spektakulära fängelserymningar

Ett dragspel, en pennvässare, hamsterburar och falska visitkort. Uppfinningsrikedomen har varit stor när listiga och utstuderade fångar gång på gång lyckats överlista fångvaktarna. Och otaliga gånger har historiens största utbrytarkungar bevisat att det helt enkelt inte har funnits några rymningssäkra fängelser.

Frank Lee Morris (ovan t.v.) och bröderna Anglin planerade sin rymning i ungefär sju månader.
© Scanpix/corbis

Publicerad den 14.01.16

Av Pelle Stampe & Emrah Sütcü

Flykten från Alcatraz

Plats: Alcatrazfängelset, San Francisco, USA
År: l962
Rymlingar: 3
Utrustning: Dammsugarmotor, skruvmejsel, dragspel, hår, papier- maché, fanér, skedar och 50 regnrockar

År 1962 gör tre fångar ett våghalsigt rymningsförsök: Efter månader av förberedelser tänker de fly från Alcatraz, världens mest rymningssäkra fängelse.

Det är lugnt innanför Alcatraz murar. Man ska snart släcka ljuset i cellerna. Frank Lee Morris och bröderna John och Clarence Anglin ligger tysta i var sin cell och väntar.

”16, 17, 18 ...” Fångvaktaren räknar högt de sovande fångarna för att se att alla ligger i sina sängar innan ljuset släcks. ”19, 20, 21 ...” De tre fångarna blundar och låtsas sova. ”22, 23, 24 ...”

Så snart vakten passerat glider männen ljudlöst ur sina hårda sängar och smyger mot den bakre väggen i sina celler. Här, under handfatet, sitter ventilationstrumman.

Den är stor som en skokartong men under de senaste nio månaderna har männen försiktigt vidgat hålen med nagelklippare, vässade skedar och en hemmagjord borrmaskin tillverkad av en dammsugarmotor och en skruvmejsel.

De har dolt oväsendet genom att turas om att spela dragspel medan de andra arbetat. För att vakterna inte ska upptäcka deras flykt förrän nästa morgon har fångarna tillverkat huvuden av papier-maché av gamla tidningar.

De har sedan målats och fått riktigt hår som stulits från fängelsets frisersalong. Fångarna har nu lagt huvudena i sina sängar och dragit upp täckena högt omkring dem.

De tre internerna ålar sig igenom de trånga hålen och träffas i en 90 cm bred gång som löper bakom cellerna. Härifrån kryper de igenom en smal ventilationskanal upp på fängelsets tak.

Där uppe har männen tidigare gömt åror av kryssfanér, hemmagjorda räddningsvästar och en flotte gjord av ett 50-tal regnrockar. Fångarna har svetsat ihop de stulna rockarna genom att pressa dem mot heta vattenledningar.

I skydd av mörkret smyger männen över taket och kanar med all sin utrustning ned längs ett avloppsrör. Så snart de landar på marken börjar de springa ned mot vattnet.

De snubblar över taggtråd men som tur är står det närmaste vakttornet obemannat just denna kväll. Blixtsnabbt blåser de tre männen upp gummibåten.

Ungefär en kilometer bort – på andra sidan San Franciscobukten – ser de ljusen från staden. Fångarna låter flotten glida ut på det mörka vattnet och greppar årorna.

Nästa dag hittar man resterna av gummiflotten i den kalla bukten men de tre fångarna har inte lämnat några fler spår efter sig.

Officiellt drunknade de tre männen i de starka strömmarna men kritiker har påpekat att strömmen var på bara fyra km/tim under flyktnatten. Släktingar till bröderna Anglin har dessutom senare hävdat att de fått vykort från Sydamerika från de båda rymlingarna.

Kuppmakare förklädd till arbetare

Plats: Ham-fästningen, Somme, Frankrike
År: 1846
Rymlingar: l
Utrustning: Hylla, arbetskläder, sot och falskt pass

År 1840 landsteg Napoleon III i Frankrike för att erövra makten men kuppförsöket misslyckades. Napoleon dömdes till livstids fängelse och skickades till Ham-fästningen där han satt i sex år.

Där blev han depressiv och insåg att han måste fly om han inte skulle bli allvarligt sjuk. Napoleon hade tur. En mindre grupp arbetare började renovera fängelset och Napoleon lade märke till att arbetarna kontrollerades noga när de kom in i Ham – men inte när de gick ut med byggavfall.

Napoleon lyckades få en anhängare att smuggla in arbetskläder och ett falskt pass i fängelset. Nästa dag rakade han av sig mustaschen, tog på sig arbetskläderna och svärtade ansiktet med sot.

Därefter slog han sönder sin bokhylla, la två brädor över axeln och gick ned på gården. Här gick han omkring bland de andra arbetarna och traskade sedan rakt ut genom porten.

När vakterna på kvällen upptäckte att Napoleon hade försvunnit befann han sig redan i Belgien.

Död man skrämde iväg vakterna

Plats: Salisburyfängelset, Virginia, USA
År: 1863
Rymlingar: Okänt antal
Utrustning: Lik

År 1863 rasade inbördeskriget i USA. Tusentals soldater hade tagits som krigsfångar och levde under usla förhållanden i överfulla fångläger. Dödssiffrorna var skyhöga på grund av både svält och sjukdomar.

En grupp nordstatssoldater i Salisburyfängelset i Virginia skulle hellre skjutas till döds under ett rymningsförsök än att dö i fångenskap. Männen hade som arbetsuppgift att begrava döda medfångar.

Varje dag släpade de lik till kyrkogården utanför fängelset, strängt bevakade.
Vakterna visste inte att en av soldaterna var buktalare.Mitt under begravningen började plötsligt ett av liken att protestera våldsamt och förbanna Sydstaterna.

De vidskepliga vakterna glömde sitt jobb och rusade iväg. Nordstatssoldaterna sprang då åt andra hållet och lyckades ta sig tillbaka till sina enheter.

Sparks memorerade nycklarna

Plats: Dartmoorfängelset, Devon, England
År: 1939
Rymlingar: 3
Utrustning: Stål, bågfil, fil och rep

John Sparks dömdes 1939 för stöld och låstes in i det ökända Dartmoorfängelset. Han var mästare på att dyrka upp lås och började genast undersöka rymningsmöjligheterna.

Vägen till friheten gick via fem låsta dörrar. Endast vaktchefen hade nycklarna; de hängde i hans livrem. Sparks såg till att alltid få småprata med vaktchefen i gångarna.

Samtidigt studerade han diskret nycklarna och åter i sin cell ritade han skisser över alla nycklar. Sedan stal han stål, en bågfil och en fil i fängelsets verkstad för att tillverka kopior av nycklarna.

En kylig januarikväll när de flesta fångar övade körsång öppnade Sparks de fem dörrarna med sina hemmagjorda nycklar. Med ett rep tog sig sedan Sparks och två kumpaner ned för den 6,5 m höga muren.

Under flykten över Dartmoorheden i dimman fick de förfrysningsskador. De kom slutligen fram till en järnväg och hoppade på ett godståg till London.

Flykttunnel doldes under ”trähäst”

Plats: Stalag Luft III, Żagań, Polen
År: 1943
Rymlingar: 3
Utrustning: Trähäst, spadar, falska dokument och civila kläder

Säkerheten var på topp i det tyska krigsfånglägret Stalag Luft III. Vakterna höll ständigt uppsikt och det fanns till och med en seismograf som skulle avslöja flykttunnlar. Tre brittiska piloter lurade fångvaktarna med en trähäst.

Vakterna i det tyska fånglägret Stalag Luft III gjorde allt för att se till att internerna, tillfångatagna allierade piloter, inte rymde.

Barackerna i lägret var byggda på höga pålar så att fångarna inte kunde gräva tunnlar under dem och lägret genomsöktes regelbundet av experter som var utbildade i att hitta dolda flyktvägar.

Dessutom övervakades hela området av en känslig seismograf som kunde registrera rörelser i marken och ge utslag om fångarna försökte gräva tunnlar.

Inspirerade av den grekiska sägnen om den trojanska hästen fick två brittiska piloter, Eric Williams och Michael Codner, en idé. De byggde ett slags plint som skulle användas för gymnastikövningar.

Den var så stor att en fånge utan problem kunde gömma sig i den. Medan de andra hoppade över plinten på gården skulle den gömde mannen osedd gräva en tunnel under den.

I normala fall skulle grävningsarbetet registrerats av lägrets seismograf men om allt gick enligt planerna skulle vakterna tro att det var de tränande fångarna som orsakade skälvningarna.

Codner och Williams presenterade sin plan för en medfånge. Han skakade på huvudet åt deras galna, riskabla plan men gick ändå med på att hjälpa de båda piloterna.

Fångarna började gymnastisera på den nya plinten flera veckor före tunnelgrävningen och så småningom tappade de misstänksamma vakterna intresset för trähästen.

Under tiden skaffade Codner fram civila kläder och falska id-handlingar genom att muta en av lägrets anställda. I juni 1943 påbörjades arbetet. Männen skulle först gräva en meter ned och sedan 40 meter vågrätt för att komma under lägrets taggtrådsstängsel.

Den bortgrävda jorden lade de i säckar som hängdes på krokar i trähästen. Varje kväll dolde de tunnelhålet med en träplatta och täckte över med jord. Plinten bars tillbaka till barackerna och den uppgrävda jorden spreds ut lite varstans i lägret.

Efter fyra månader var tunneln äntligen klar. En kylig oktobermorgon gömde sig de tre civilklädda piloterna i trähästen. De andra fångarna bar ut den och ställde den över tunneln.

De tre ålade sig ned genom tunneln och väntade vid dess slut. Precis klockan 18 startade fångarna i lägret ett stort slagsmål för att distrahera vakterna.

I samma stund grävde sig de tre rymlingarna upp genom gräset som dolde tunnelslutet utanför lägret och sprang in i snårskogen.

En vecka senare nådde rymlingarna Sverige och friheten.

Vakterna bar själva ut fången

Plats: Slottet Loevestein, Gelderland, Holland
År: 1621
Rymlingar: l
Utrustning: Träkista

År 1619 dömdes juristen Hugo Grotius till livstids fängelse på grund av en religiös konflikt. Han spärrades in i slottet Loevestein men fick lov att ta med sig sina älskade böcker.

Under de följande två åren levererade hans fru regelbundet böcker i en stor träkista. En dag 1621 var fängelseinspektören bortrest och hade lämnat slottet i sin hustrus vård.

Vid nästa besök berättade Grotius fru för henne att maken hade blivit sjuk. Hon var rädd att hans politiska böcker skulle förvärra sjukdomen och behövde hjälp med att transportera bort dem.

När besöket var över kom två vakter för att bära ut bok-kistan. I den låg Grotius hopkrupen med böcker över sig. Vakterna fann kistan ovanligt tung och meddelade genast inspektörens hustru.

Hon bekräftade att den bara var fylld med böcker. När vakterna nästa dag tittade in till den sjuke och mycket tyste Grotius hade han redan lämnat landet.

Nazisternas fånge rymde från döden

Plats: Fort Montluc, Lyon, Frankrike
År: 1943
Rymlingar: l
Utrustning: Säkerhetsnål och skruvmejsel

År 1943 greps fransmannen André Devigny av Gestapo och sattes i fängelset Fort Montluc där han torterades dagligen. Efter ett rymningsförsök fick han en dödsdom som skulle verkställas åtta dagar senare.

Devigny måste fly igen men hans ena hand var kedjad vid sängen. Som tur var hade tyskarna inte hittat den säkerhetsnål och skruvmejsel som han gömt i madrassen.

På natten dyrkade Devigny upp handbojorna, knuffade undan sängen och kratsade i rasande fart ett hål i golvet med skruvmejseln. De följande nätterna fortsatte han arbetet tills han hade kommit igenom betonggolvet.

Devigny gjorde ett rep av sängkläderna och pressade sig genom det lilla hålet ned i källaren. Via ett fönster smög han sig ut på gården där han högg ned en vakt med hans bajonett, klättrade över fortets yttersta mur och försvann.

Terrorister använde pennvässare

Plats: Brixtonfängelset, London, England
År: 1980
Rymlingar: 2
Utrustning: Syl, pennvässare, metallgalge och medfånge

IRA-bombaren Gerard Tuite skickades 1980 till det rymningssäkra Brixtonfängelset. Han stal snart en syl, en pennvässare och en metallgalge och planerade sin rymning.

Tuite tillverkade en borr genom att pressa in sylen i pennvässaren och använda galgen som handtag. I flera månader borrade han hål i både yttermuren och in till granncellen där kamraten James Moody satt. Hålen dolde han med en plansch och ett skåp.

En natt ålade sig Tuite och Moody ut genom cellväggen och ut på fängelsets tak. Exakt samtidigt tände en medfånge ljuset i sin cell. Övervakningskamerorna riktades automatisk mot ljuset och Tuite och Moody kunde osedda klättra ned från taket och ut över muren.

Hamster hjälpte ökänd brottsling

Plats: Durhamfängelset, Durham, England
År: 1968
Rymlingar: l
Utrustning: Hamsterburar, skruvmejslar och stämjärn

Efter en våldsam flykt från en fångtransport 1966 hade den brittiska pressen utnämnt rånaren John McVicar till Storbritanniens värste brottsling – ”Samhällets fiende nr 1”.

Efter två månaders intensiv jakt greps McVicar och fördes till säkerhetsavdelningen i Storbritanniens mest rymningssäkra fängelse, Durham.

Tillsammans med en medfånge satte McVicar genast i gång med att leta efter minsta brist i säkerheten. Bland annat gick de barfota i dagrummet och fram och tillbaka i alla fängelsets korridorer för att på så vis känna var det sipprade ut varm luft från ventilationskanaler i golven.

McVicar hittade en ventilationskanal i ett av fångarnas badrum. Genast började de två rymningsaspiranterna att stjäla skruvmejslar och stämjärn som de skulle använda för att gräva sig ned till ventilationskanalen.

Verktygen gömde de i hamsterburar som de härdade brottslingarna fick lov att bära med sig överallt.

Fängelsepersonalen ansåg nämligen att keldjur hade en lugnande effekt på fångarna och ingen höjde på ögonbrynen över att två av fängelsets mest hårdhudade brottslingar alltid tog sina hamstar med sig in i badrummet.

I badrummet satte de båda fångarna alltid full fart på varmvattnet – de visste att fångvaktarna inte gillade att blöta ned sina uniformer. I skydd av imman började de lossa kakelplattorna och gräva sig ned till ventilationskanalen.

Efter flera veckors intensivt duschande och grävande var deras lilla tunnel klar.
Den 28 oktober 1968 tog John McVicar bort de lösa kakelplattorna i badrummet och ålade sig ned till ventilationskanalen som ledde upp till taket.

Med nöd och näppe lyckades han kravla sig över muren innan vakterna dök upp. Inte långt från fängelset fick han lift av två intet ont anande, hjälpsamma personer. McVicars kumpan greps av vakterna när han försökte ta sig över muren.

Storskojare lurade sig till frihet

Plats: Federal Detention Center, Atlanta, USA
År: 1971
Rymlingar: l
Utrustning: Falska visitkort

Frank Abagnale slog i sina fångvaktare att han var en fängelseinspektör på hemligt uppdrag. Snart traskade han ut ur fängelset som en fri man.

År 1971 greps den berömde storskojaren Frank Abagnale och sattes i fängelse i Atlanta. Men genom en rad lyckosamma tillfälligheter kunde han utveckla sina färdigheter som bondfångare och genomföra en spektakulär flykt.

De amerikanska fängelserna uppmärksammades stort i media på 1970-talet och kongressen hade inlett en granskning av fångarnas tillvaro.

Två vakter från fängelset i Atlanta hade redan fått sparken eftersom kongressens agenter i hemlighet hade avslöjat deras maktmissbruk. Den polisman som körde Frank Abagnale till fängelset hade råkat glömma hans interneringspapper.

Fångvaktarna misstänkte därför att han var en hemlig fängelseinspektör. De vågade inte ta några chanser och gav därför Abagnale extra god mat och särskilda privilegier. Som den bedragare han var tog Abagnale omedelbart chansen.

Han fick en väninna att utge sig för att vara journalist, att skaffa ett visitkort från en äkta fängelseinspektör, och därefter själv tillverka ett falskt FBI-visitkort. Under ett besök gav hon Abagnale båda korten.

Nästa dag påstod Abagnale inför vakterna att han mycket riktigt höll på att undersöka förhållandena i fängelset. Som bevis räckte han fram sitt falska visitkort. Därefter bad han vakterna att ringa till en FBI-agent som han arbetade ihop med och gav dem det andra visitkortet.

När vakterna ringde telefonnumret på kortet svarade Abagnales väninna som stod i en telefonhytt i ett köpcentrum. Hon kunde bekräfta att Abagnale arbetade tillsammans med FBI och var på hemligt uppdrag i fängelset.

Några dagar senare fick Abagnale lov att lämna sin cell och hålla ett kort, oövervakat ”möte” med ”FBI-agenten”.

Mötet skulle äga rum i en bil utanför fängelsets murar och så snart Frank Abagnale hade satt sig i bilen försvann både bilen och storskojaren från platsen.

Hinds låste in vakterna på toaletten

Plats: London Law Courts, England
År: l954
Rymlingar: l
Utrustning: Rättsprocess, toalett, hänglås

Alfred Hinds dömdes år 1954 till 12 års fängelse för rån. Han hävdade att han var oskyldig och stämde de brittiska myndigheterna för olovligt anhållande. Varje vecka åkte han tillsammans med två vakter därför till tingsrätten i London.

Hinds memorerade alla detaljer i domstolsbyggnaden och lade märke till två saker: Toaletten låg avsides och i kaféet visades de alltid till samma bord.

Före nästa besök fick han en vän att tejpa fast ett hänglås under stambordet i kaféet och fästa en tvärslå på toalettdörren.

Under nästa lunch tog Hinds diskret hänglåset och bad om ett toalettbesök. Den ena vakten gick först in på toaletten. Hinds knuffade in även den andra vakten på toaletten.

Under tumultet fällde han ned tvärslån och satte fast hänglåset. Lugnt och stilla kunde han sedan lämna byggnaden medan vakterna förgäves ropade på hjälp.

Träpistol lurade fångvaktarna

Plats: Bordeauxfängelset, Montreal, Canada
År: 1965
Rymlingar: 2
Utrustning: Trä, skokräm, stege och vattenslangar

Åtalad för heroinsmuggling placerades gangstern Lucien Rivard i det rymningssäkra Bordeauxfängelset. Han hade kommit undan liknande anklagelser tidigare men den här gången vågade han inte riskera att ställas inför rätta.

När flera av fångvaktarna en vinterdag 1965 tog kaffepaus i pannrummet slog Rivard och en medfånge till. En vakt på gården gav dem lov att hämta vattenslangar för att spola skridskobanan.

Slangarna förvarades i pannrummet och när fångarna kom in drog kumpanen fram en pistolatrapp av svartsotat trä. Rivard band de överrumplade vakterna och tog en stege och två vattenslangar från pannrummet.

Ute på gården övermannade de den sista vakten. Via stegen och de hopknutna slangarna tog de sig sedan över två höga murar. Utanför fängelset stoppade de en bil och försvann.

Fånge gömde sig i komposthög

Plats: Ramptonfängelset, Nottinghamshire, England
År: 1949
Rymlingar: l
Utrustning: Stuprör och komposthög

År 1949 låstes Walter Probyn in på säkerhetsavdelningen i Ramptonfängelset. Det var omöjligt att rymma från cellen så han höll ögonen öppna under sina utevistelser.

Två byggnader skilde gården från yttermuren. Byggnaderna låg fem meter från varandra och fyra meter skilde den yttre byggnaden från muren. Probyn fick hjälp av två medfångar.

Under nästa rastning skulle de börja slåss och under tumultet tänkte han rymma. När slagsmålet bröt ut rusade Probyn till stupröret på den första byggnaden. Vigt klättrade han sex meter upp till taket.

Han sprang till kanten och tog sats. Utan problem hoppade han fem meter mellan husen och från den yttersta byggnaden hoppade han ned på den fyra meter höga muren och vidare ner på marken.

I två dagar gömde han sig i en komposthög precis utanför fängelsemuren. När vakterna slutade söka kröp han ut, gömde sig på ett lastbilsflak och åkte med till London.

Tränycklar öppnade 14 ståldörrar

Plats: Pretoriafängelset, Sydafrika
År: 1979
Rymlingar: 3
Utrustning: Spik, ståltråd, spegel, kvastskaft, tvål och trä

Ingen hade någonsin lyckats rymma från Pretoriafängelset i Sydafrika innan tre politiska fångar år 1979 dyrkade sig igenom 14 låsta ståldörrar.

År 1978 döms Tim Jenkin, Alex Moumbaris och Stephen Lee till långa fängelsestraff för sin kamp mot apartheidregimen i Sydafrika.

Straffet ska avtjänas i Pretoriafängelset som ingen någonsin rymt från. Enda vägen ut är via den väg de kommit in – genom 14 låsta dörrar och en elektrisk port.

Året därpå dyker det upp en flyktchans. Två lata vakter lånar en dag ut sina nycklar till de tre fångarna så att de själva kan öppna verktygsskåpen.

I deras nyckelknippor finns bl.a. nycklar till cellerna och de första ståldörrarna – ingen vakt har nycklar till samtliga ståldörrar. De tre vännerna tar genast chansen och gör avtryck av nycklarna genom att pressa dem i en tvål. Jenkin gör en nyckel av trä som passar till verktygsskåpet och under de följande veckorna stjäl fångarna verktyg.

De gör träkopior av nycklarna till cellerna och de första ståldörrarna samt flera halvfärdiga nycklar som kan slipas och anpassas under flykten. Under de följande 18 månaderna planerar de flykten i minsta detalj.

Natten till den 11 december 1979 är de redo. Så snart nattvakten stängt dörren tar de av sig sina overaller, fyller dem med trasor och lägger dem under täcket. Cellerna, sängarna och kläderna sprutas sedan med deodorant så att spårhundarna inte ska kunna spåra dem.

Celldörrarna har bara nyckelhål på utsidan men även det problemet har männen löst. Jenkin fäster cellnyckeln på ett kvastskaft och sticker ut det genom gallerfönstret i dörren.

Med hjälp av en liten spegel låser han snabbt upp dörren och släpper ut de båda andra ur cellerna på andra våningen.

Snart har männen, precis som de tränat på så många gånger, tagit sig förbi de första ståldörrarna. Därefter smyger de ned på bottenvåningen, kortsluter ljuset på andra våningen och gömmer sig i ett skåp.

Fångvaktaren går upp för att kontrollera ljuset och männen smyger osedda vidare. Från ett litet krypin öppnar de den elektriska porten som de ska passera senare.

Till deras stora förvåning är den sista hälften av flyktvägen förhållandevis obevakad. Lugnt slipar de till sina halvfärdiga nycklar och dyrkar sig fram, dörr för dörr, tills de når den sista dörren som är av trä. Här fungerar nycklarna inte längre.

Men genom att hacka runt låset med ett stämjärn försvagar de dörren tills de kan sparka upp den. Innan vakterna har upptäckt vad som hänt rusar de tre männen ut på de folktomma gatorna och vidare ut i mörkret.