Pixy stix förgiftad med cyanid

Godismördare slog till på halloween

När en pojke från Deer Park i Texas förgiftas med godis spetsat med cyanid på halloween år 1974 sprids skräcken i trakten. En mystisk mördare, ”Candyman”, härjar.

När en pojke från Deer Park i Texas förgiftas med godis spetsat med cyanid på halloween år 1974 sprids skräcken i trakten. En mystisk mördare, ”Candyman”, härjar.

Ritzau Scanpix, Shutterstock

”Pappa, jag har ont i magen!” ropar åttaårige Timothy O’Bryan från sitt rum i familjens hem i staden Deer Park i den amerikanska delstaten Texas.

Det är halloween, den 31 oktober 1974, och den lille pojken har just ätit innehållet i en Pixy stix, ett avlångt plaströr med ett syrligt godispulver. Det var en av de sötsaker som Timothy fått genom att gå runt och ringa på dörrklockorna under kvällen.

Pojken stapplar ut på toaletten och börjar kräkas. När pappan kommer för att titta till sin son har Timothys kropp börjat krampa.

En vit fradga rinner nedför mungipan på pojken, som kollapsar i sin pappas famn medan han kippar efter andan. Ronald Clark O’Bryan ringer efter en ambulans, som kommer en kort tid senare. Då är det emellertid för sent. Timothy dör på väg till sjukhuset i den närliggande staden Pasadena.

”Vem kan komma på tanken att döda ett åttaårigt barn?!” Ronald Clark O’Bryan, efter sin sons död

Pojken har förgiftats med cyanid och det tar inte polisen lång tid att hitta mordvapnet. Någon har mixtrat med Timothys Pixy stix och fyllt röret med en dödlig dos av giftet.

I familjens hem i Deer Park i Texas slår Ronald Clark O’Bryan en knuten näve i väggen och utbrister: ”Vem kan komma på tanken att döda ett åttaårigt barn?!”

Samma fråga ställer sig de övriga invånarna i Deer Park och grannstaden Pasadena när nyheten sprids på gatorna likt en skräckhistoria runt en lägereld.

I pressen kallas den okända gärningsmannen ”Candyman” och polisen inleder jakten på mördaren, som har förvandlat halloween i Texas till en mardröm.

Utklädda halloweenfirare

Att klä ut sig och gå från dörr till dörr för att be om mat eller pengar är en gammal tradition. I de nordiska länderna uppstod traditionen att klä ut sig och besöka grannarna under fastlagen, som infaller före påsken.

© Imageselect

En tradition med antika anor

Traditioner likande halloweens bus eller godis kan spåras tillbaka till antikens Grekland. Det var dock först efter en effektiv reklamkampanj av amerikanska godistillverkare på 1950-talet som barnen fick godis i påsarna.

Bus eller godis förknippas i dag med barn utklädda i skrämmande dräkter som ringer på dörrklockor för att be om godis. Liknande traditioner har långa anor.

För snart 2 000 år sedan tog invånarna på den grekiska ön Rhodos emot barn utklädda till sjungande svalor. Om de vuxna inte bjöd barnen på mat utsattes de för busstreck. Ibland hände det exempelvis att ungarna lyfte loss ytterdörren till de snåla grannarnas hem.

En liknande tradition är känd från medeltidens Europa, då folk gick från dörr till dörr och erbjöd sig att be för folks avlidna i utbyte mot en så kallad själakaka.

På 1800-talet tog tusentals utvandrare med sig den här traditionen från Europa till USA, men nu var det barn som gick runt och knackade på folks dörrar.

Traditionen att ge barn godis på halloween infördes emellertid först på 1950-talet, då godisindustrin började marknadsföra godis som en del av högtiden. Dessförinnan fick barn vanligen mynt, leksaker, nötter eller hembakade kakor.

Två familjer går från dörr till dörr

Den 31 oktober 1974 började som alla andra halloweenkvällar i Pasadena, knappt två och en halv mil sydost om storstaden Houston i Texas i USA.

Regnet öste ner från den mörka hösthimlen och gatorna var traditionsenligt fulla av utklädda barn, ungdomar och vuxna som gick från dörr till dörr och bad om godis.

Ett av de många barnen var åttaårige Timothy och femåriga Elizabeth, som hade körts till staden av sin pappa Ronald Clark O’Bryan för att gå runt och tigga godis. Det var första gången pappan åkte iväg med barnen för att fira halloween. Ronalds vän Jim Bates och hans två barn var också med.

Timothy och Elizabeths mamma Daynene hade inte följt med, utan tillbringade kvällen med en väninna.

Barnen såg fram emot att få lite gott att äta. Den lilla familjen hade inte så mycket pengar. Framför allt pappa Ronald hade haft ett antal svåra år på arbetsmarknaden.

Mellan åren 1969 och 1974 bytte Ronald Clark O’Bryan jobb 21 gånger. Hans nuvarande jobb som optiker på Texas State Optical gav honom bara 150 dollar i veckan – ingen furstlig lön för en man med fyra munnar att mätta.

Kanderade äpplen

Historierna om förgiftat godis gjorde att kanderade äpplen och andra hemlagade godsaker minskade i popularitet i USA under andra hälften av 1900-talet.

© Anette B.

Förgiftat godis är sällsynt

Rädslan för förgiftat godis var stor på 1970-talet, och i USA är det fortfarande många som känner olust inför bus eller godis. Barnen har emellertid inte mycket annat att vara rädda för under halloween än lite magknip och eventuella hål i tänderna.

1970: Misstog kokain för socker

Femårige Kevin Tonston från Detroit råkade få i sig sin onkels kokain för att han trodde att det var socker. Släkten försökte få polisen att tro att någon hade strött ut drogen över hans godis.

1978: Pressen skyllde på godiset

Patrick Wiederhold från Michigan dog efter att ha ätit halloweengodis. Pressen varnade för att farligt godis var i omlopp, men obduktionen visade att den tvåårige pojken dog av naturliga orsaker.

1990: Farligt godis var falsklarm

Pressen pekade ut förgiftat godis som syndaren när sjuåriga Ariel Katz från Santa Monica i Kalifornien dog medan hon var ute för att be om godis. I själva verket dog flickan av förstorat hjärta.

2001: Bakterier låg bakom dödsfall

En fyraårig flicka från Vancouver dog efter att ha ätit godis på halloween. Polisen fann dock inga tecken på förgiftning. Senare visade det sig att flickan hade dött av en streptokockinfektion.

Andlig spis fanns det emellertid gott om i familjen O’Bryan, som var hängivna kristna. Framför allt Ronald Clark O’Bryan var ett känt ansikte i hemstaden Deer Park, där han lovprisade Gud varje söndag som solosångare i kyrkans kör.

Halloweenkvällen var dock traditionsenligt helgad de mörka krafterna, och allteftersom kvällen gick växte både barnens och de vuxnas godispåsar. Vid ett av de sista husen knackade barnen på förgäves. Besvikna vände de sig om och gick, men Ronald Clark O’Bryan stannade kvar vid ytterdörren.

Efter ett par minuter anslöt han sig till gruppen igen med fem Pixy stix i handen. Det var någon hemma ändå, sa pappan med ett stort leende på läpparna. Han delade ut det han fått till de fyra glada barnen och när de strax därefter kom hem gav han det sista godisröret till ett barn som ringde på hemma hos familjen O’Bryan.

Bara några timmar senare dog Timothy i ambulansen, förgiftad av godisröret som hans pappa fått vid bus eller godis-rundans sista hus.

Polisen letar efter giftiga godisrör

Det tog inte lång tid för polisen i Pasadena att konstatera att Pixy stix-röret var mordvapnet som ändade lille Timothys liv. Ett test av godisröret visade att det innehöll stora mängder av giftet cyanid, tillräckligt mycket för att döda två vuxna män.

Godisröret hade fästs ihop upptill, ett tydligt tecken på att någon hade mixtrat med det innan det delades ut till det ovetande offret. Polisen inledde genast ett omfattande sökande i Pasadena för att hitta andra potentiellt förgiftade Pixy stix-rör.

Med hjälp av Ronald Clark O’Bryan hittade polisen snart de fyra övriga rören, som också hade fästs ihop upptill. Som tur var hade inget av barnen hunnit äta av det livsfarliga godiset.

Polisen bad O’Bryan att peka ut huset där han fått de fem godisrören.

Pixy stix

Idén till det syrliga pulvret i Pixy stix fick godisets upphovsman J. Fish Smith år 1942, då han fick veta att många barn åt ett syrligt pulver som egentligen var tänkt att användas som en ingrediens i läsk.

© Shutterstock

Först kunde pappan inte minnas var huset låg, vilket polisen tyckte verkade misstänkt. På grund av regnet hade familjen bara gått längs två gator, så det borde gå att komma ihåg.

Poliserna bad sedan O’Bryan gå rundan tillsammans med dem. Efter tre varv kände pappan plötsligt igen huset. Han hävdade att husägaren inte hade tänt ljuset när de ringde på, utan bara öppnat dörren på glänt och stuckit till honom de fem godisrören.

Husägaren visade sig vara en flygtrafikarbetare vid William P. Hobby Airport. Han hade arbetat på flygplatsen hela kvällen och kommit hem först klockan elva på kvällen, flera timmar efter det att han enligt O’Bryan skulle ha delat ut det förgiftade godiset.

Över 200 vittnen kunde bekräfta att mannen hade jobbat på halloween, så polisen strök honom snabbt från listan över misstänkta. Nu var i stället Ronald Clark O’Bryan deras huvudmisstänkte.

Livförsäkringar väcker misstankar

Husägaren med det vattentäta alibit var inte Ronald Clark O’Bryans enda problem. När polisen grävde lite i familjefaderns ekonomi började ett mordmotiv framträda.

O’Bryan hade en stor skuld på omkring 100 000 dollar. En del av skulden var ett obetalt lån på en bil som O’Bryan fått påminnelser om under de senaste åtta månaderna.

Den dåliga ekonomin var inte i sig ett mordmotiv, men i januari 1974 hade Ronald Clark O’Bryan tecknat livförsäkringar på båda sina barn till ett värde av totalt 30 000 dollar per barn. Det fick polisen att fundera på om den till synes så fromma kyrkosångaren kunde ha dödat sin son i ett försök att få bukt med sin dåliga ekonomi.

När polisen upptäckte att Ronald Clark O’Bryan hade försökt lösa in sonens livförsäkring klockan nio på morgonen dagen efter hans död stärktes deras misstankar. Det hjälpte inte heller O’Bryans sak att han inte hade gjort mycket för att dölja sin plan för omvärlden.

”Vi är skyldiga hans potentiella framtida offer att avlägsna denna cancersvulst från samhället.” Åklagaren Mike Hinton under rättegången

Den skuldsatta pappan gick på aftonskola på stadens högskola, och på en av lektionerna där hade han frågat läraren: ”Vad är mest dödligt: cyanid eller något annat gift?”

En anställd på en kemikaliehandel i Houston kontaktade också polisen och berättade att en person tidigare hade frågat om han kunde köpa cyanid där.

Ögonvittnet kunde inte peka ut Ronald Clark O’Bryan, men han mindes att mannen hade haft på sig en blå rock. Beskrivningen stämde med den klädsel som familjefadern bar när han arbetade hos optikern.

Polisen hade nu tillräckliga bevis för att utfärda en husrannsakningsorder och när de sökte igenom familjen O’Bryans hem hittade de en sax med spår av plast från de förgiftade Pixy stix-rören.

”Candyman” döms till döden

Ronald Clark O’Bryan greps av polisen den 5 november 1974, bara fem dagar efter pojkens tragiska död. Han vidhöll sin oskuld, men bevismaterialet mot honom berättade en annan historia.

Den 3 juni 1975 förklarade en enig jury O’Bryan skyldig till mordet på sin åttaårige son Timothy. Åklagaren, vars namn var Mike Hinton, ansåg att straffet borde bli det strängaste som lagen tillät.

”Den enda slutsatsen måste bli att den här mannen mördade sitt eget kött och blod för pengar”, sa åklagaren till juryn medan han skakade av raseri.

Ronald Clark O’Bryan, förbrytarfotografi

Den skuldsatte O’Bryan hade nyligen tecknat en livförsäkring åt sin avlidne son.

© www.tdcj.texas.gov

Därefter tillade Hinton: ”Tänk hur lätt det då skulle vara för honom att döda en främling för pengar. Vi är skyldiga hans potentiella framtida offer att avlägsna denna cancersvulst från samhället.”

Juryn och domaren var övertygade och Ronald Clark O’Bryan dömdes till avrättning i elektriska stolen.

Avrättningen skjuts upp

Datumet för O’Bryans avrättning fastslogs till den 8 augusti 1980, men hans försvarsadvokat lyckades vid flera tillfällen skjuta upp den genom att överklaga domen. Först den 31 mars 1984 fick Ronald Clark O’Bryan sin sista måltid i dödscellen i Ellis Unit i Texas delstatsfängelse.

Vid det laget hade elektriska stolen avskaffats som avrättningsmetod, så i stället fick Ronald Clark O’Bryan en dödlig injektion. Innan giftet rann genom hans ådror sa han sina sista ord till de närvarande: ”Jag förlåter alla – och jag menar verkligen alla – som har bidragit till min död. Gud välsigne er alla.”

Halloweenskylt

En grupp Texasbor planerade en halloweenfest dagen då Ronald Clark O’Bryan avrättades.

© Ritzau Scanpix

Utanför fängelsemurarna stod 300 människor som inte hade för avsikt att förlåta O’Bryan för hans synder. De jublade och ropade hånfullt ”bus eller godis” när dödsdomen verkställdes. Vissa hade till och med hemmagjorda överdimensionerade Pixy stix-rör för att håna brottslingen.

Den beryktade ”Candyman”, som åklagaren Mike Hinton ansåg hade ”förstört halloween för hela världen”, var död.

LÄS MER OM PIXY STIX-MORDET

  • Mike Vance & John Nova Lomax, Murder & mayhem in Houston: Historic Bayou City crime, The History Press, 2014
  • David J. Skal, Death makes a holiday: A cultural history of Halloween, Bloomsbury, 2022