Den 12 september 1826 befann William Morgan sig bakom galler i den lilla staden Canandaigua i delstaten New York. Dagen innan hade han gripits och spärrats in på grund av falska anklagelser. En komplott var på väg att sättas i verket.
Omkring klockan sju på kvällen bankade det på dörren till häktet. Häkteschefen var bortrest, så hans hustru, Mary Hall, öppnade. Utanför stod en okänd man. Han insisterade på att få ta med sig William Morgan – en högst ovanlig begäran, som Mary sa nej till.
Det sista hon hörde, innan männen brutalt knuffade in honom i en täckt vagn, var att någon ropade ”mord”
När ytterligare två män dök upp, och en av dem påstod att han ledde åtalet mot Morgan, låste Mary motvilligt upp celldörren.
Knappt hade männen lämnat häktet, förrän Mary ångrade sig. I det klara månskenet såg hon dem släpa iväg med Morgan.
Det sista hon hörde, innan männen brutalt knuffade in honom i en täckt vagn, var att någon ropade ”mord”. Ropet upprepades, men otydligt, som om någon hållit för munnen på Morgan. Han syntes aldrig till igen.
William Morgan försvann på mystiskt vis efter att han 1826 planerat att infiltrera de amerikanska frimurarna.
Bok skulle avslöja de mäktiga
Bortförandet var precis vad Mary Hall hade fruktat. Alla i trakten visste nämligen att William Morgan hade mäktiga fiender. Han var en olycksfågel, som ofta flyttade och aldrig hade några pengar.
I januari 1826 bosatte han sig i Batavia i delstaten New York. Han arbetade som murare och stenhuggare för att försörja sin hustru och deras båda barn.
Snart slog han sig ihop med David C. Miller, en tidningsägare som vacklade på konkursens rand. De desperata männen började smida planer.
Morgan skulle nästla sig in i en frimurarloge och sedan avslöja ordens hemliga ritualer i en bok utgiven av Miller. I augusti förkunnade kumpanerna att boken snart skulle börja säljas.
De lovade att läsarna för endast en dollar skulle få ”avgörande bevis för ruttenheten” bland frimurarna. Men Morgan hade underskattat frimurarorden.
Det var en av dåtidens mäktigaste sammanslutningar.
Följ Morgans kidnappning:
Skenet från fullmånen gjorde att vittnen kunde se bortförandet.
1. Körde fram på signal
Vagnen väntade strax intill häktet. Männen slog på något hårt utanför huset som signal att den skulle köra fram, berättade Mary Hall.
2. Vagnen väckte uppmärksamhet
Flera vittnen uppgav att de såg vagnen på väg mot Fort Niagara. De lade märke till att gardinerna var fördragna för fönstren.
3. Fel person begravdes
År 1827 spolades ett lik upp på Ontariosjöns strand. Alla utgick från att det var Morgan, och han begravdes i Batavia. Senare undersökningar visade att den döde var kanadensare, men graven finns kvar som minnesmärke över Morgan.
På 1820-talet satt det logebröder på nyckelpositioner i alla delar av samhället. De var beredda att göra vad som helst för att inte få sitt namn draget i smutsen och började dra i trådar.
Den 11 september greps Morgan och häktades i den närbelägna orten Canandaigua – anklagad för att ha stulit en skjorta. Dagen därpå ägde bortförandet rum.
Frimurare blev impopulära
De tre män som hade hämtat Morgan i häktet identifierades snabbt som lokala frimurare. De nekade emellertid till att ha utövat tvång.
Morgan hade frivilligt följt med och hade gått med på att resa till Kanada, påstod de.
”Morgan sattes i en båt och surrades vid en sten. Sedan blåste det upp.” Frimurare i Batavia, 1826.
Vittnen kunde emellertid berätta en annan historia. Kusken berättade till exempel att han efter att ha kört hela natten satte av Morgan vid Ontariosjön vid den kanadensiska gränsen.
Vittnen bland frimurarna förklarade att Morgan därefter hade förts till närbelägna Fort Niagara. Därifrån hade han plötsligt försvunnit, men ingen visste vart han tagit vägen.
Men Samuel D. Greene, Morgans vän, som själv var medlem av frimurarlogen i Batavia, var säker på sin sak – Morgan hade dränkts i Niagarafloden, som rann förbi fortet.
”Morgan sattes i en båt och surrades fast vid en sten. Sedan blåste det upp, den stackaren föll över bord och sjönk”, hade han hört en ordensbroder berätta. Mordet kunde inte bevisas, men flera frimurare dömdes för kidnappning.
En av dem var Loton Lawson, som hämtat Morgan i häktet, och den lokale sheriffen, som dömdes till 28 månaders fängelse.
Under tiden gavs Morgans bok ut som planerat. Innehållet var långt mindre skandalöst än förväntat. Å andra sidan fick författarens öde amerikanerna att vända sig mot frimurarna. Medlemsantalet rasade, och orden förvandlades till en skugga av sitt forna jag.