Nicolas Fousset var förmögen, men hade enkla vanor. Han levde anspråkslöst på sin ensligt belägna gård utanför staden Orgères i västra Frankrike.
Bland grannarna var han känd som en vänlig man, som inte gjorde en fluga förnär. Dessvärre kunde detsamma inte sägas om de rånare som natten till den 4 januari 1798 slog in dörren till boningshuset på monsieur Foussets gård.
Högljutt krävde de att få bondens alla sparpengar. När han vägrade, tände några av männen en brasa i spisen.
När elden hade tagit sig grep de Fousset och höll honom så att hans fötter stack in i elden. De släppte inte Fousset förrän han skrikande av smärta hade berättat var han gömt sina pengar.
”Rädslan sprider sig från trakt till trakt; vi måste göra något.” Direktoriet, den franska regeringen, 1 december 1796.
Frankrike var i kaos
Fousset var inte den förste som fick besök av ligan, som kallade sig Les Chauffeurs – ”Eldarna”.
”Ett nytt slags kriminella gör landet osäkert. De kallas chauffeurs, eftersom de bränner sina offers fötter för att få reda på var de gömt sina pengar. De är inga isolerade förbrytare, utan talrika och väl organiserade ligor. Rädslan sprids från trakt till trakt; vi måste göra något”, löd en uppmaning från regeringen 1796.
Men att gripa rånarna var lättare sagt än gjort. Franska revolutionen, som hade inletts 1789, hade lett till att landet befann sig i det närmaste i ett tillstånd av inbördeskrig, och det var lätt för kriminella att verka.
Les Chauffeurs utnyttjade situationen till fullo. Maskerade sökte de upp ensligt belägna gårdar för att tvinga av de boende deras värdesaker.
Rånarna plågade offren
På landsbygden fanns inga banker, så många förvarade stora värden i hemmet. Detta faktum utnyttjade Les Chauffeurs.
Dolde ansiktena med sot och masker
För att inte bli igenkända maskerade rånarna sig. De svärtade även ansiktet med sot.
Fötterna var deras favorit
Förbrytarna riktade tortyren mot offrens fötter. Metoden hade den fördelen att offret inte bara utsattes för en olidlig smärta utan även med egna ögon kunde se hur huden förkolnade.
Många offer omkom
Ligan var beväpnad och drog sig inte för att använda sina vapnen. Satte offren sig till motvärn mördades de.
På motsträviga offer dränktes fötterna in med likör eller smordes med fett, så att elden fick fäste ordentligt.
En bonde i trakten runt staden Chartres fick svåra brännskador över hela kroppen efter att ligan kastat in honom i den öppna spisen fyra gånger.
Ligan fortsatte att härja med oförminskad styrka i två år och lämnade ett blodigt spår efter sig. Tolv dagar efter överfallet avled Nicolas Fousset av sina skador.
Människorna i trakten rasade över den snälle monsieur Foussets öde. Stämningen i området drev den redan hårt pressade ordningsmakten att trappa upp patrulleringen.
Luffare ledde gendarm på spåret
Kort tid senare grep en gendarm vid namn Pierre-Pascal Vasseur ett ömkligt par – en man och en kvinna – som drev omkring på landsvägarna kring Orgères, där de hotade och skrek åt människor.
Under förhöret erkände mannen att han var medlem av Les Chauffeurs.
”De resterande 21 avrättades i giljotinen på torget i Chartres.”
Han räknade – troligen mot löfte om kortare straff – upp en lång rad medbrottslingar.
Vasseur bestämde sig för att gå till botten med saken. I mer än fyra månader reste han land och rike runt för att gripa och förhöra ligamedlemmar.
Omkring 300 män, kvinnor och barn förhördes. Vasseur grep ligans hårda kärna på bar gärning, medan de i en skog planerade ett överfall mot ett slott utanför Toury samt sex bondgårdar.
I mars 1800 kunde åklagarmyndigheten ställa 45 män och 37 kvinnor inför rätta. Under tiden hade Frankrike vänts upp och ner. Året innan – i november 1799 – hade general Napoleon tagit makten i en oblodig kupp och gjort sig själv till konsul med långtgående befogenheter.
Nu skulle det råda lugn och ordning i landet igen.
Domstolsprotokollet från rättegången mot Les Chauffeurs är utförligt. Hela 594 vittnen förhördes under 134 dagar.
Domstolen gick på Napoleons linje och dömde 23 ligamedlemmar till döden.
Två avled strax därefter i det överfyllda fängelset. De resterande 21 avrättades i giljotinen på torget i Chartres den 4 oktober 1800. De var alla iförda röda skjortor, så att alla tydligt skulle kunna se dem.
Många andra ligamedlemmar fick långa fängelsestraff. Det tog Napoleon ytterligare ett par år att krossa andra rånarligor. Men Les Chauffeurs hördes aldrig av igen.