Mary Richardson kramar nervöst skissblocket i handen. Hela morgonen har hon kretsat runt nakenporträttet av gudinnan Venus, som hänger på väggen i National Gallery i London. Hon har emellertid svårt att komma riktigt nära.
Denna dag, tisdagen den 10 mars 1914, är det gratis inträde till museet, och folkvimlet är överväldigande. Tavlan ”Venus med spegeln”, som målats av den spanske konstnären Diego Velázquez, och som museet några år tidigare införskaffat för den då svindlande summan 45 000 pund, är det stora dragplåstret.
Först vid lunchtid blir det glesare mellan besökarna, och en av de båda vakter som bevakar det dyrbara verket lämnar sin post.
Raskt går Richardson fram till målningen, men nu ligger pennan och skissblocket i hennes väska. I höger hand håller hon i stället en köttyxa.
”Värde räknas enbart i pengar och inte från ett mänskligt perspektiv. Min protest måste därför riktas mot något av ekonomiskt värde.” Mary Richardson, 1953.
Snart kan hela landet läsa om Mary Richardson och om den vrede som driver henne att utföra ett av de mest omtalade exemplen på vandalism i brittisk historia.
Polisvåld väckte ilska
Vreden hade pyrt länge i 22-åriga Mary Richardson. Fyra år tidigare hade hon bevittnat ”svarta fredagen” – då poliser utanför det brittiska parlamentet angrep en grupp feminister som fredligt demonstrerade för rätten att ställa upp i val.
Tio demonstranter fördes till sjukhus, och kvinnorörelsen radikaliserades. Mordbränder och krossade rutor hörde till de så kallade suffragetternas metoder under de följande åren.
Ett av de tillhyggen som åskådare tog till för att hejda Mary Richardson var galleriets röda guideböcker för tyska turister.
Mästerverk massakrerades
Richardson delar ut hugg
Richardson fortsätter vandalisera tavlan, tills en vakt kastar sig över henne. Yxan har hon köpt för sina sista pengar, eftersom hon inte vill ta emot hjälp från den kvinnorättsorganisation som hon är medlem av.
Revor i målningen
Angreppet resulterar i fem stora revor i tavlan av Diego Velázquez. Skadorna förvärras av att Mary Richardson efter varje hugg vrider yxan i duken. Museet lagar skadorna så gott det går.
Richardson kämpar som besatt
I byggnaden finns flera vakter. Tillsammans med annan personal och privatpersoner hjälper de till att avväpna Richardson, som rasande sätter sig till motvärn.
Någon valrätt fick kvinnorna emellertid inte, så 1914 började Mary Richardson planera något drastiskt.
”Värde räknas enbart i pengar och inte från ett mänskligt perspektiv. Min protest måste därför riktas mot något av ekonomiskt värde”, skrev hon senare. Genom att förstöra något dyrt ville hon få allmänhetens uppmärksamhet. Eftersom hon studerade konsthistoria valde hon målningen av Velázquez.
Den 10 mars lämnade hon sitt pensionat utrustad med en yxa. Hon hade fäst den på insidan av vänstra rockärmen och den hölls på plats av en hemmagjord kedja av säkerhetsnålar.
Antalet besökare och den hårda bevakningen överraskade emellertid Mary Richardson. Från galleriets breda trappa kunde hon se in i salen, där två vakter i röda plyschstolar höll vakt vid verket.
De följande timmarna drev Richardson runt på måfå. För att lugna nerverna tog hon fram skissblocket och började förstrött rita av ett av de utställda verken.
”Jag tycker mer om rättvisa än om konst.” Mary Richardson, 13 mars 1914.
Framåt eftermiddagen återvände hon till salen, där målningen av Velázquez hängde. Salen var nästan tom.
I samma ögonblick reste en av vakterna på sig. Den andre lutade sig tillbaka och slog upp en tidning.
Mary Richardson lossade snabbt säkerhetsnålarna i ärmen och drog fram yxan. Hon klev fram till målningen med vapnet i högsta hugg.
Chockerande vandalism
Målningen skyddades bakom glas, som splittrades när Mary Richardson med ett välriktat hugg satte yxan i duken. Vakten såg sig förvirrat omkring.
En man ur personalen, som råkade stå i dörren till salen, rusade mot Richardson, men halkade och föll på det nybonade golvet.
Det gav henne tid att rikta flera hugg mot målningen. Först när vakten slet yxan ur hennes hand avbröts förstörelsen.
Polis förde Mary Richardson till kvinnofängelset Holloway, där flera suffragetter satt inlåsta.
Mary Richardson greps och fördes bort. De följande dagarna kunde chockade britter lälsa om händelsen i tidningarna, där Richardson förklarade sitt agerande.
”Jag är lika förtjust i konst som alla andra som besökte museet på tisdagsmorgonen. Men jag tycker mer om rättvisa än om konst”, sa hon.
I april frigavs Mary Richardson efter att ha hungerstrejkat i flera veckor. Hennes dåd gjorde emellertid inte att brittiska kvinnor rösträtt.
Det skedde först fyra år senare – efter att kvinnor hade visat sig oumbärliga under första världskriget, som bröt ut några månader efter Richardsons yxattack.
