Lukten av ko är tydlig i den gamla stallbyggnaden, när Arthur Thistlewood den 22 februari 1820 träffar sina sammansvurna. Mötet hålls på ett dammigt höloft på Cato Street i ett av Londons fattigaste kvarter.
Den enkla miljön besvärar inte Thistlewood – för vid samma tid dagen därpå kommer han enligt sin plan att befinna sig i betydligt flottare omgivningar. Hela den brittiska regeringen kommer då att vara utplånad och makten kommer att ligga hos honom och hans kumpaner.
Thistlewoods planer skulle komma att skaka Storbritannien. För första gången sedan 1600-talet försökte regeringsmotståndare ta makten med våld. Cato-sammansvärjningen, som komplotten kom att kallas, skulle prägla Storbritanniens politiska liv de följande decennierna.
Endast de rika fick rösta
Medan statskupper var ovanliga, hörde uppror och oroligheter till vardagen i början av 1800-talet. Det var svåra tider. Brittiska styrkor hade fem år tidigare besegrat Napoleon vid Waterloo, men segern var dyrköpt. Skuld och arbetslöshet följde i krigets kölvatten.
För gemene man var det i princip omöjligt att påverka situationen. Rösträtten var nämligen förbehållen den lilla andel av befolkningen som bestod av förmögna män.
Många ansåg att tiden var inne för drastiska åtgärder. Bland dem var den tidigare lantbrukaren Arthur Thistlewood, som gått i konkurs och nu tillhörde den revolutionära så kallade Spence-rörelsen, som arbetade för allas rätt att ställa upp i val, gemensamt ägande av jord och socialhjälp till fattiga.
Thistlewood deltog i ett antal demonstrationer, bland annat de så kallade Spa Fields-oroligheterna, som slogs ner av armén.