Älskad kejsarinna möter brutalt öde

Österrike-Ungerns kejsarinna Elisabet, av sina beundrare kallad Sissi, är älskad och hyllad av sina undersåtar. När hon en septemberdag 1898 attackeras på öppen gata, avfärdar hon överfallet som ett misslyckat rånförsök. Snabbt visar det sig dock att attacken varit betydligt allvarligare.

Österrike-Ungerns kejsarinna Elisabet, av sina beundrare kallad Sissi, är älskad och hyllad av sina undersåtar. När hon en septemberdag 1898 attackeras på öppen gata, avfärdar hon överfallet som ett misslyckat rånförsök. Snabbt visar det sig dock att attacken varit betydligt allvarligare.

Pictorial Press Ltd/Imageselect

Kejsarinnan Elisabet var på strålande humör, när hon lördagen den 10 september 1898 strax efter lunch lämnade lyxhotellet Beau Rivage vid Genève-sjön.

Efter en morgon med shopping i stadens fina butiker var hon redo att ge sig ut på en kort seglats.

Trots att 60-åriga Elisabet var gift med en av Europas mäktigaste män, Österrike-Ungerns kejsare Frans Josef, rörde hon sig helst utan vakter.

Under promenaden till båten hade hon därför sällskap endast av sin hovdam Irma Sztáray.

Att någon ville skada Elisabet föreföll för de flesta helt osannolikt. Den blida och vackra kejsarinnan, av sina beundrare kallad Sissi, var älskad av sina undersåtar.

För egen del förlitade hon sig på försynen.

"Jag är alltid på väg mot mitt öde, och inget kan förhindra att jag möter det, när tiden är inne”, hade hon lite tidigare förkunnat.

”Kejsarinnan är dödligt sårad. Var snäll och vänd om med det samma”, Irma Sztáray, hovdam

Ingen av kvinnorna anade oråd, när en man plötsligt gick mot dem med bestämda steg, medan de korsade den lilla park som låg mellan hotellet och kajen.

Elisabet tänkte kliva åt sidan, men innan hon hann flytta sig höjde mannen höger arm. Med all kraft slog han handen mot kejsarinnans bröst. Sedan rusade han iväg.

Kejsarinnan föll omkull, men kom snabbt på fötter igen. ”Det är ingenting”, avfärdade hon hovdamen. De enades om att mannen bara varit en simpel rånare.

Hovdamen befarade hjärtattack

Några minuter senare gick kejsarinnan ombord på båten, men hon hade knappt satt fötterna på däcket, förrän hon svimmade.

Kaptenen frågade oroligt om han skulle vänta med att stäva ut, men hovdamen sa nej. Å kejsarinnans vägnar bad hon honom elda på under pannorna och kasta loss.

Mordet väckte bestörtning i hela Europa. Bilden är från den franska tidningen Le Petit Journal.

© Pictorial Press Ltd/Imageselect

Kejsarinnan blir knivhuggen

Luigi Lucheni angrep plötsligt och oväntat kejsarinnan Elisabet mitt på öppen gata.

Elisabet förblev emellertid medvetslös, och det gjorde Irma Sztáray nervös. Hon fruktade att mötet med mannen i parken hade gett kejsar­innan en hjärtattack.

Bekymrad knäppte hon upp Sissis hårt åtdragna kläder – och flämtade till vid åsynen av den blodfläck som långsamt bredde ut sig på klänningen och korsetten.

”Kejsarinnan är dödligt sårad. Var snäll och vänd om med det samma”, meddelade hon kaptenen med tillkämpat lugn.

Några minuter senare lade båten till vid kajen i Genève. På en bår gjord av två åror och en bit segelduk bar sex man den medvetslösa kejsar­innan till Hotel Beau Rivage.

”Jag kom till Genève i akt och mening att döda en kunglig person.” Luigi Lucheni, anarkist och mördare, 1898.

”Strax efter ankomsten suckade hon djupt två gånger. Det var de sista livstecknen från henne”, sa hotel­lets direktör senare.

Förblödde långsamt

En läkare obducerade kejsarinnan. Hans undersökningar avslöjade att ett vasst föremål hade genomborrat hennes hjärta och vänstra lunga.

Mordvapnet hade varit så smalt att det lämnat endast ett väldigt litet hål. Kej­­­sarinnan hade förblött långsamt.

Vid det laget hade man redan hittat mordvapnet – en fil. Man hade även hittat förövaren: Luigi Lucheni, en fattig 25-årig italienare med anarkistiska åsikter, som greps omedelbart efter överfallet.

Han erkände med det samma.

Kungligheter, adelspersoner och en stor folkmassa följde den 17 september 1898 den omtyckta Elisabet till hennes sista vila i Kapucinerkyrkan i Wien.

© Vasárnapi Ujság

Lucheni hade hållit utkik vid hotellet och följt efter kejsarinnan.

”Jag kom till Genève i akt och mening att döda en kunglig person. Jag ville statuera ett exempel för alla som lider utan att göra något för att förändra saker och ting”, sa han.

Medan Lucheni förhördes sörjde riket förlusten av Sissi. Tidningarna hade svart sorgkant, och många tusen följde gråtande kistan, som med tåg fördes från Genève till Wien, Elisabets sista viloplats.

Luigi Lucheni dömdes till livstids fängelse, och tillvaron bakom galler blev hård. Personalen hade inte mycket tillövers för den älskade Sissis mör­dare. Tolv år senare hittades Lucheni hängd i sin cell.

Händelsen avskrevs som självmord.