Den österrikisk-ungerska kejsarinnan Elisabet (1837–1898) kallades av sina beundrare för Sissi.
Här får du hela historien om kejsarinnan Sissis liv. Från hennes olyckliga äktenskap med kejsar Frans Josef av Österrike-Ungern till det brutala attentatet mot henne på öppen gata 1898.
Bröllopet mellan kejsar Frans och Elisabet
De över 15 000 stearinljusen ger ett vackert sken i det välfyllda kyrkorummet. Framför altaret i Augustinerkirche i Wien står två unga människor, 23-årige Frans Josef, kejsare av Österrike, och hans blivande brud Elisabet, en 16-årig adelskvinna från Bayern.
Elisabet, som kallades Sissi, har på sig en storslagen kreation. Hennes vita brudklänning är broderad med guld- och silvertråd och en skir slöja har fästs i det diamantbesatta diademet. Om halsen bär hon ett matchande diamanthalsband.
Vigseln sker klockan sju på kvällen den 24 april 1854. Efteråt väntar en bröllopsmottagning på kejsarpalatset Hofburg.
”Man avvisar inte en kejsare!” Sissi, om Frans Josefs frieri.
Där lyckönskas Österrikes nya kejsarinna av Europas kungligheter och presenteras för de utländska ambassadörerna. Till slut ska hon hälsa på alla medlemmarna av det kungliga hushållet. Plötsligt får emellertid Sissi nog.
Den unga kejsarinnan grips av panik. Med tårarna rinnande nedför kinderna rusar hon ut ur salen, bort från alla människor. Sissi har haft en bekymmersfri uppväxt som adelsfröken i Bayern, långt från de bonade golven i kejsarrikets huvudstad, och nu överväldigas hon av det storslagna evenemanget.
Med en kraftansträngning lyckas Sissi samla sig och återvända till gästerna. Paniken under mottagningen ska dock visa sig vara en förvarning om att Sissi inte alls är redo att träda in i den habsburgska furstesläkten och livet vid det österrikiska hovet.
Kejsar Frans Josef faller för Sissi
Elisabet Amalie Eugenie kom till världen den 24 december 1837 i München, som dotter till hertig Maximilian och prinsessan Ludovika. Sissi hade en sorglös uppväxt och hertigen lät ofta sin flicka slippa undervisningen, så att hon i stället kunde utforska naturen på hästrygg.
Hertiginnan Ludovikas syster, ärkehertiginnan Sofia, var mor till den ogifte kejsaren Frans Josef av Österrike. År 1853 beslutade de båda kvinnorna att kejsaren skulle gifta sig med Sissis storasyster Helene.
Den planen gick emellertid i stöpet. När Frans Josef träffade Helene ledsagades hon nämligen av Sissi, och den unge kejsaren hade bara ögon för den vackra lillasystern. Sissi, som kände sig obekväm med Frans Josefs närmanden, lär ha gett efter för uppvaktningen med orden: ”Man avvisar inte en kejsare!”
Den 24 april 1854 gifte sig den 16-åriga flickan med Österrikes kejsare. Smekmånaden tillbringades utanför Wien på slottet Laxenburg, ett av de sommarresidens som habsburgarna uppskattade mest.
Netflix-serie om kejsarinnan Elisabet av Österrike-Ungern
Tv-serie broderar ut Sissis och Frans Josefs historia
Tv-serien
Mötet: I serien träffas Frans Josef och Sissi för första gången i kurorten Ischl. Det är amoriner i luften och deras möte framställs som kärlek vid första ögonkastet.
Kuppen: Kejsarens yngre bror Maximilian ligger bakom en komplott som ska störta Frans Josef, så att han själv kan ta över tronen. Kuppen misslyckas dock.
Dansen: Inför bröllopet har valskungen Johann Strauss den yngre komponerat en vals, Kejsarvalsen, som Sissi och Frans Josef dansar till.
Verkligheten
Mötet: Sissi och Frans Josef, som var kusiner, hade träffat varandra tidigare, i Innsbruck år 1848. Då var emellertid Sissi alltför ung för att väcka Frans intresse.
Kuppen: Historikerna har inga bevis för att Maximilian planerade någon kupp. Maximilian blev kejsare av Mexiko år 1864, men tre år senare avsattes och avrättades han.
Dansen: Strauss skrev valsen långt senare. Den framfördes för första gången under Frans Josefs besök hos den tyske kejsaren Vilhelm II i Berlin den 21 oktober 1889.
Äktenskapet fick en dålig start när lyckan fick sättas på paus till följd av Krimkrigets (1853–1856) utbrott. Frans Josef ville se till att hålla sig neutral i konflikten, så varje morgon begav han sig till kejsarpalatset Hofburg i Wien för att hålla möten med sina ministrar och utländska diplomater.
Under tiden lämnades Sissi åt hovdamerna på Laxenburg. Kvinnorna där var noga utvalda av hennes svärmor, ärkehertiginnan Sofia. Hovdamerna var medelålders kvinnor, som den unga kejsarinnan inte kunde anförtro sig till.
Från början kände sig Sissi väldigt ensam. I stället för att präglas av kärlek och glädje fylldes dagarna på Laxenburg av hemlängtan och gråt. Sissi skrev en dikt om sitt olyckliga liv i Wien och om hur mycket hon saknade München och stadens flod: ”Den unga våren återvänder/Och smyckar trädet med frisk grönska/Och lär fåglarna nya sånger/Och får blommorna att blomma vackrare./Men vad är vårens glädje för mig?/Här i detta fjärran, egendomliga land?/Jag längtar efter mitt hems sol/Jag längtar efter Isars strand.”
Ärkehertiginnan Sofia styr kejserinnan Elisabets liv
Det hjälpte inte att Frans Josef och Sissi flyttade in på residensslottet Hofburg i Wien. Livet vid det stockkonservativa hovet med dess strikta etikett och intriganta atmosfär var en chock för den känsliga Sissi, som utvecklade sömnlöshet och ångest och drabbades av en ätstörning.
Sissis mentala hälsa betydde inte mycket för svärmodern.
”En kejsarinnas naturliga öde är att ge en arvinge till tronen”, skrev ärkehertiginnan Sofia i ett meddelande till Sissi. Allt annat kom i andra hand.
Som om det vore den mest naturliga sak i världen lade sig Sofia också i Sissis och Frans Josefs samliv. Det nygifta paret tyckte om att promenera ensamma längs Hofburgs långa gångar och korridorer, men så snart Sofia fick nys om deras nöje satte hon stopp för det.
Framöver eskorterades paret av förkläden. Sissi avskydde svärmoderns inblandning, men Frans Josef sa ingenting. Han tyckte inte om att säga emot sin mor.
”Den ende mannen vid hovet.” Ironisk kommentar om den inflytelserika ärkehertiginnan Sofia.
Ärkehertiginnan Sofia var hovets grå eminens och Frans Josef lyssnade på hennes råd. Sofias inflytande var så stort att folk kallade henne ”den ende mannen vid hovet”.
Bättre blev det inte när ärkehertiginnan fick ett ont öga till Sissis papegojor. Hon rekommenderade sin son att göra sig av med fåglarna för att Sissi inte skulle ”titta snett” på dem. Sofia sägs ha varit rädd för att parets kommande barn annars skulle få ett papegojliknande utseende.
Förhållandet mellan de två kvinnorna nådde ett lågvattenmärke när Sissi födde sitt första barn den 5 mars 1855. Inte nog med att dottern tvunget skulle uppkallas efter ärkehertiginnan Sofia. Svärmor lät också installera den nyfödda flickan i ett rum i sin egen del av palatset.
Stackars Sissi, som snart var gravid igen, tvingades som höggravid kämpa sig uppför slottets trappor till ärkehertiginnans gemak när hon ville träffa sin dotter.
Sisi använde en mixtur av ägg och konjak som schampo. Håret var så långt och tungt att hon ofta beklagade sig över att det gav henne huvudvärk.
Sissis skönhetsrutin upptog större delen av dagen
Modeikonen Sissi vårdade sin skönhet med metoder som hon själv hittat på, bland annat insmörjning med valolja, hårtvätt i konjak och livsfarliga korsetter.
Sissi var upptagen av sin skönhet under dygnets alla timmar. Hon vägde sig upp till tre gånger om dagen och tog regelbundna ångbad i tron att värmen höll fettet borta från midjan.
Hennes hud skulle också hållas ung. Därför badade Sissi i olivolja varje kväll och om nätterna sov hon iklädd en lädermask som invändigt var täckt av mosade jordgubbar eller rått kalvkött.
Smink använde Sissi bara sparsamt, för att hennes naturliga skönhet skulle kunna stråla. För att bevara den använde hon krämer tillblandade av hovets farmaceut. En av krämerna innehöll vax, spermacetiolja från kaskeloter, mandelolja och rosenvatten.
Varje dag borstades kejsarinnans långa, tjocka hår och ordnades i tre timmar av hennes personliga frisör, som följde med Sissi överallt. Varannan vecka skulle lockarna tvättas i en blandning av ägg och konjak, och grå hårstrån plockades bort.
Tidens mode dikterade en smal midja och Sissi reste till Paris för att köpa specialtillverkade, extra starka korsetter, så att hennes midja kunde snöras in till bara 40 centimeter, vilket tog nästan en timme.
Kejsarinnan drabbas av depression
Parets nästa barn, Gisela, föddes den 12 juli 1856. Året efter skulle Frans Josef på en inspektionsresa till rikets ungerska del. Sissi övertalade honom att ta med sig henne och barnen. Det skulle ge henne ett välkommet avbrott från både svärmor och de strikta reglerna vid hovet.
Resan blev en stor upplevelse för Sissi, som förälskade sig i ungrarna och deras land. Men just som livet började se ljusare ut för den unga kejsarinnan inträffade tragedin. Under resan blev döttrarna svårt sjuka. Lilla Gisela återhämtade sig, men tvååriga Sofie miste livet.
Efter dotterns död drabbades Sissi av en depression, men trots det blev hon snart gravid igen. År 1858 födde hon sonen Rudolf, och som mor till en tronarvinge fick Sissi större frihet vid hovet och började ägna sig åt sina intressen: ridning, fäktning och gymnastik.
Som barn älskade Sisi att rida. Trots svärmoderns ogillande återupptog hon sin hobby vid hovet.
Kejsarinnan var helt upptagen av sin skönhet, och ätstörningen blev hon aldrig av med. Livet igenom vägde den 173 centimeter långa kejsarinnan aldrig mer än 50 kilo och hon hade en getingmidja med en omkrets på 40–50 centimeter.
Medan Sissis kritvita porslinshud, smala midja och långa, kastanjefärgade lockar gjorde hela Europa stumt av beundran var kejsarinnans hälsa år 1860 så svag att hennes läkare ordinerade en kurvistelse på Madeira. Efter att ha kommit bort från sin make och sin svärmor mådde hon betydligt bättre, och i många år blev resorna Sissis sätt att undvika hovet i Wien.
Sissi räddar riket undan inbördeskrig
Efter hand som resorna blev fler falnade kärlekens glöd i Sissis och Frans Josefs äktenskap. Sissi bevarade emellertid sin kärlek till Ungern. Varje dag satt kejsarinnan stilla i tre timmar medan hon fick håret utrett, och den tiden ägnade hon åt att lära sig ungrarnas språk. Det skulle hon få stor glädje av.
Sedan ett misslyckat uppror år 1848 hade Ungern lytt under den österrikiska militären, men landets invånare drömde om frihet. År 1867 närmade sig ungrarnas bubblande missnöje återigen kokpunkten och en ny väpnad konflikt hotade. Då trädde Sissi in på scenen.
Kejsarinnan Sisi, som ansågs vara en av världens vackraste kvinnor, blev en stil- och modeikon i 1800-talets Europa.
Genom sin diplomatiska insats förhindrade kejsarinnan ett inbördeskrig som riskerade att lägga hennes älskade Ungern i ruiner. Lösningen blev den österrikisk-ungerska kompromissen, genom vilken kejsarriket Österrike omvandlades till dubbelmonarkin Österrike-Ungern.
Ungern fick inrikespolitiskt självstyre, medan Frans Josef och Sissi kröntes till kung och drottning av Ungern i Mattiaskyrkan i Budapest den 8 juni 1867.
Året efter födde Sissi sitt sista barn, Marie Valerie, på ett ungerskt lantställe. Henne fick kejsarinnan lov att uppfostra på egen hand, utan svärmors inblandning.
Under åren efter detta kännetecknades Sissis liv av ett större lugn – men ännu en tragedi väntade. År 1889 begick sonen Rudolf självmord i en jaktstuga i Mayerling tillsammans med sin älskarinna. Sorgen över att ha förlorat sin enda son var oöverstiglig för Sissi. Efter det gick hon oftast klädd i svart.
Efter sonens död fortsatte kejsarinnan med sitt kringflackande liv. År 1898 reste den då 60-åriga Sissi inkognito till Genèvesjön i Schweiz. Personalen på hotellet berättade emellertid för pressen om den prominenta gästen, vilket fick fatala konsekvenser.
Mordet på kejsarinnan Sissi
Kejsarinnan Elisabet var på strålande humör, när hon lördagen den 10 september 1898 strax efter lunch lämnade lyxhotellet Beau Rivage vid Genève-sjön.
Efter en morgon med shopping i stadens fina butiker var hon redo att ge sig ut på en kort seglats.
Trots att 60-åriga Elisabet var gift med en av Europas mäktigaste män, Österrike-Ungerns kejsare Frans Josef, rörde hon sig helst utan vakter.
Under promenaden till båten hade hon därför sällskap endast av sin hovdam Irma Sztáray.
Att någon ville skada Elisabet föreföll för de flesta helt osannolikt. Den blida och vackra kejsarinnan, av sina beundrare kallad Sissi, var älskad av sina undersåtar.
För egen del förlitade hon sig på försynen.
"Jag är alltid på väg mot mitt öde, och inget kan förhindra att jag möter det, när tiden är inne”, hade hon lite tidigare förkunnat.
”Kejsarinnan är dödligt sårad. Var snäll och vänd om med det samma”. Irma Sztáray, hovdam.
Ingen av kvinnorna anade oråd, när en man plötsligt gick mot dem med bestämda steg, medan de korsade den lilla park som låg mellan hotellet och kajen.
Elisabet tänkte kliva åt sidan, men innan hon hann flytta sig höjde mannen höger arm. Med all kraft slog han handen mot kejsarinnans bröst. Sedan rusade han iväg.
Kejsarinnan föll omkull, men kom snabbt på fötter igen. ”Det är ingenting”, avfärdade hon hovdamen. De enades om att mannen bara varit en simpel rånare.
Hovdamen befarade hjärtattack
Några minuter senare gick kejsarinnan ombord på båten, men hon hade knappt satt fötterna på däcket, förrän hon svimmade.
Kaptenen frågade oroligt om han skulle vänta med att stäva ut, men hovdamen sa nej. Å kejsarinnans vägnar bad hon honom elda på under pannorna och kasta loss.
Mordet väckte bestörtning i hela Europa. Bilden är från den franska tidningen Le Petit Journal.
Kejsarinnan blir knivhuggen
Luigi Lucheni angrep plötsligt och oväntat kejsarinnan Elisabet mitt på öppen gata.
Van vid död
Lucheni är utbildad att döda. Innan mordet tjänstgjorde han i det italienska kavalleriet i kriget mot Abessinien (Etiopien).
Ett hemmagjort vapen
Mördaren Luigi Lucheni har inte råd med en dolk. I stället köper han en gammal rostig fil, som han vässar och förser med ett träskaft.
Filen perforerar inre organ
Vapnet tränger genom ett av kejsarinnans revben och punkterar därefter hjärtat och ena lungan.
Elisabet förblev emellertid medvetslös, och det gjorde Irma Sztáray nervös. Hon fruktade att mötet med mannen i parken hade gett kejsarinnan en hjärtattack.
Bekymrad knäppte hon upp Sissis hårt åtdragna kläder – och flämtade till vid åsynen av den blodfläck som långsamt bredde ut sig på klänningen och korsetten.
”Kejsarinnan är dödligt sårad. Var snäll och vänd om med det samma”, meddelade hon kaptenen med tillkämpat lugn.
Några minuter senare lade båten till vid kajen i Genève. På en bår gjord av två åror och en bit segelduk bar sex man den medvetslösa kejsarinnan till Hotel Beau Rivage.
”Jag kom till Genève i akt och mening att döda en kunglig person.” Luigi Lucheni, anarkist och mördare, 1898.
”Strax efter ankomsten suckade hon djupt två gånger. Det var de sista livstecknen från henne”, sa hotellets direktör senare.
Kejsarinnan Elisabet förblödde långsamt
En läkare obducerade kejsarinnan. Hans undersökningar avslöjade att ett vasst föremål hade genomborrat hennes hjärta och vänstra lunga.
Mordvapnet hade varit så smalt att det lämnat endast ett väldigt litet hål. Kejsarinnan hade förblött långsamt.
Vid det laget hade man redan hittat mordvapnet – en fil. Man hade även hittat förövaren: Luigi Lucheni, en fattig 25-årig italienare med anarkistiska åsikter, som greps omedelbart efter överfallet.
Han erkände med det samma.
Sisis mördare, anarkisten Luigi Lucheni, dömdes till livstids fängelse. Livet bakom galler ägnade han åt att skriva sina memoarer, som publicerades år 1998.
Lucheni hade hållit utkik vid hotellet och följt efter kejsarinnan.
”Jag kom till Genève i akt och mening att döda en kunglig person. Jag ville statuera ett exempel för alla som lider utan att göra något för att förändra saker och ting”, sa han.
Medan Lucheni förhördes sörjde riket förlusten av Sissi. Tidningarna hade svart sorgkant, och många tusen följde gråtande kistan, som med tåg fördes från Genève till Wien, Elisabets sista viloplats.
Kungligheter, adelspersoner och en stor folkmassa följde den 17 september 1898 den omtyckta Elisabet till hennes sista vila i Kapucinerkyrkan i Wien.
Luigi Lucheni dömdes till livstids fängelse, och tillvaron bakom galler blev hård. Personalen hade inte mycket tillövers för den älskade Sissis mördare. Tolv år senare hittades Lucheni hängd i sin cell.
Händelsen avskrevs som självmord.