Vagnen skramlar fram genom klyftan. Klockan är fyra på eftermiddagen den 11 april 1870, och en händelserik utflykt närmar sig sitt slut för vagnens åtta passagerare.
Bland de åtta finns 23-årige Frederick Vyner, son till änkefru Lady Mary Vyner och förhoppningsfull avgångselev från elitskolan Eton. Han och de övriga har tillbringat dagen med att utforska Grekland. Det är endast två mil kvar till hotellet i Aten. På båda sidor av vägen reser sig höga och frodiga slänter.
Men sällskapet hinner knappt beundra platsens skönhet, förrän ett skott ekar genom klyftan och skäggiga män rusar fram från buskagen.
”Så snart de (kidnapparna, red.) fick reda på att två av fångarna var utländska diplomater började de dansa och hoppa av översvallande glädje.” Josslyn Pennington, baron Muncaster, 1870.
Med gevär i händerna omringar de vagnen och tar passagerarna som gisslan. Dramat som följer ska ge genljud långt utanför Greklands gränser.
Gisslantagningar var rutin
Överfallet var inte unikt. Grekland var i slutet av 1800-talet utfattigt, och i landet kryllade det av banditer, som kidnappade resenärer för att tvinga av de anhöriga lösesummor.
Men kidnappningarna gick för det mesta fredligt till, och de i regel förmögna offren släpptes vanligtvis fria så fort lösesumman hade betalats.
Till en början var även detta bortförande oproblematiskt. Sällskapets båda kvinnor och ett barn släpptes genast och kördes till Aten av en lokal bonde. Med sig hade de en papperslapp med kidnapparnas krav på 32 000 pund – motsvarande 25 miljoner kronor i dagens penningvärde – i lösesumma.
Engelska historieböcker beskrev detaljerat kidnappningen. Illustrationen är från 1901.
Turister var lätt byte
Välstånd lockar banditer
Grekland upplever i slutet av 1800-talet en turistboom. Förmögna män och kvinnor vallfärdar till landet för att beundra antikens ruiner. De uppenbart välbeställda besökarna lockar genast till sig rånare.
Kidnapparna är erfarna krigare
Ligan som överfaller de engelska och italienska turisterna har stor erfarenhet av att hantera vapen. I likhet med större delen av Greklands ligor är den en utlöpare av de paramilitära förband som uppstått under det grekiska frihetskriget från 1821 till 1832.
Gendarmerna skjuts
Inför utflykten försåg de grekiska myndigheterna turisterna med fyra beridna gendarmer som eskort. Kidnapparna skjuter emellertid de båda gendarmerna i täten och tar med de båda andra som gisslan.
Att den enorma summan skulle betalas var säkert. Gruppen av gisslan bestod av engelska och italienska diplomater och aristokrater – ett faktum som de högljutt förkunnade.
Syftet var sannolikt att få förhandlingarna att gå friktionsfritt. Dessvärre uppnådde de kidnappade raka motsatsen.
”Så snart de (kidnapparna, red.) fick reda på att två av fångarna var utländska diplomater började de dansa och hoppa av översvallande glädje”, berättade en av de kidnappade, baron Muncaster, senare.
Ett så värdefullt byte hade kidnapparna inte ens kunnat drömma om. De släppte genast baronen och skickade honom till Aten med besked om att kravet nu var 50 000 pund samt amnesti för alla ligor i hela Grekland.
”Saken väcker många frågor. Om Grekland borde existera är en av dem.” Tidningen The Globe, 28 april 1870.
Grekerna slog till hårt
För det mesta såg regeringen mellan fingrarna med ligornas aktiviteter, men kravet på amnesti kunde de inte ignorera. Svaret var ett blankt nej. I stället satte regeringen ihop en styrka som skulle kunna frita gisslan, om kidnapparna inte gav med sig.
Under tiden fortsatte förhandlingarna. Men den 20 april hettade situationen till. Regeringen fick nys om att kidnapparna var i färd med att flytta gisslan till en okänd plats.
Nyheten fick regeringen att ge soldaterna order att inleda en fritagning. Dagen därpå hittade styrkan kidnapparna vid staden Dilessi.
Frederick Vyners familj lät uppföra kyrkan St. Mary’s Church som ett minnesmärke över honom.
Soldaterna öppnade eld och dödade två av kidnapparna. De andra svarade med att skjuta en av personerna i gisslan. Under den följande eldstriden dödade soldaterna sex kidnappare.
De övriga kom undan med resten av gisslan, som de inom kort sköt en efter en. Frederick Vyner var den siste som dödades.
Händelsen fick britterna att rasa, både mot kidnapparna och mot den grekiska regeringen. ”Saken väcker många frågor. Om Grekland borde existera är en av dem”, skrev tidningen The Globe den 28 april.
Landet var nära att förklara krig mot Grekland – konflikten avvärjdes enbart för att Ryssland hotade med att hjälpa Grekland.
Men de grekiska myndigheterna hade lärt sig en läxa. De följande månaderna grep och avrättade de åtskilliga ligamedlemmar – åtgärder som fick antalet kidnappningar att minska markant.