10 makabra massakrer
År 1637 dödades över 400 män, kvinnor och barn av pequotstammen i Massachusetts av en grupp engelsmän. Läs om 10 historiska massakrer, som har det gemensamt att oskyldiga människor fick betala med sitt blod.

Pequotkriget mellan engelsmännen och pequotstammen varade i fyra år och resulterade i att pequotstammen nästan utplånades.
Med massaker menar man ett slumpmässigt och brutalt dödande av människor, och sådant ger historien många exempel på. I vissa fall har massakern tjänat ett syfte, i andra har det bara rört sig om en meningslös blodsutgjutelse, och i samtliga fall har en oskyldig civilbefolkning betalt det blodiga priset.
Ordet massaker har också missbrukats, för gränsen mellan massaker och historiens andra brutaliteter är ibland hårfin.
1. Romarnas krig mot övertron
År 60
I samband med den romerska erövringen av England åren 60–61 beslutade härföraren Gaius Suetonius Paulinus att slå hårt mot de keltiska prästerna, druiderna, för att få bukt med det han betecknade som en lokal övertro.
Ett stort antal druider hade sökt sin tillflykt på Isle of Anglesey utanför norra Wales. När de romerska legionärerna steg i land på ön, blev de förskräckta över att se druiderna stå helt stilla med lyfta armar, men enligt historikern Tacitus tog romarna sig samman ”för att inte tappa modet inför en flock galna kvinnor” och högg ned dem alla.
Massakern ledde till ett utbrett motstånd i landet, men den anses också ha inneburit slutet på druidernas era i forntidens England.
2. Ovanlig antisemitism
1066
Berberkungen Badis al Muzaffar litade på den judiske Josef ibn Naghrela, som han hade utnämnt till visir av Grenada.
De lokala araberna stod emellertid inte ut med Josef ibn Naghrelas arrogans och brutalitet, och den 30 december 1066 löpte de amok. De korsfäste visiren och gick till angrepp på stadens judiska befolkning. Antalet offer är okänt, men bedöms ha legat omkring 4000.
Historiker som Bernard Lewis kallar Grenadamassakern för en pogrom, men framhåller den också som ett ovanligt fall av antijudiska upplopp i den arabisk historien.
3. Uppror mot mor kostade 60000 människoliv
1182
När den bysantinske kejsaren Manuel I dog år 1180, struntade hans änkekejsarinna Xene i sitt löfte om att gå i kloster. I stället såg hon till att ge makten åt en kusin till sin son, som var den egentlige tronarvingen, den minderårige Alexius Komnenus.
En grupp omkring Alexius startade emellertid ett uppror mot det nya styret. När upprorsmännen år 1182 ryckte in i huvudstaden Konstantinopel, släppte de loss folkets vrede mot stadens latinska befolkning. Det var de välbärgade och hatade italienska köpmansfamiljerna, som hade stött Xene.
Några få lyckades fly, men omkring 60000 blev offer för massakern, och omkring 4000 överlevande såldes som slavar.
Alexius blev kejsare (tills han ströps av en fiende år 1183), men massakern utlöste en serie krig mot västerlandet, som gjorde slut på det bysantinska rikets tid som stormakt.