Pequotkriget mellan engelsmännen och pequotstammen varade i fyra år och resulterade i att pequotstammen nästan utplånades.

10 makabra massakrer

År 1637 dödades över 400 män, kvinnor och barn av pequotstammen i Massachusetts av en grupp engelsmän. Läs om 10 historiska massakrer, som har det gemensamt att oskyldiga människor fick betala med sitt blod.

Med massaker menar man ett slumpmässigt och brutalt dödande av människor, och sådant ger historien många exempel på. I vissa fall har massakern tjänat ett syfte, i andra har det bara rört sig om en meningslös blodsutgjutelse, och i samtliga fall har en oskyldig civilbefolkning betalt det blodiga priset.

Ordet massaker har också missbrukats, för gränsen mellan massaker och historiens andra brutaliteter är ibland hårfin.

1. Romarnas krig mot övertron

År 60
I samband med den romerska erövringen av England åren 60–61 beslutade härföraren Gaius Suetonius Paulinus att slå hårt mot de keltiska prästerna, druiderna, för att få bukt med det han betecknade som en lokal övertro.

Ett stort antal druider hade sökt sin tillflykt på Isle of Anglesey utanför norra Wales. När de romerska legionärerna steg i land på ön, blev de förskräckta över att se druiderna stå helt stilla med lyfta armar, men enligt historikern Tacitus tog romarna sig samman ”för att inte tappa modet inför en flock galna kvinnor” och högg ned dem alla.

Massakern ledde till ett utbrett motstånd i landet, men den anses också ha inneburit slutet på druidernas era i forntidens England.

2. Ovanlig antisemitism

1066
Berberkungen Badis al Muzaffar litade på den judiske Josef ibn Naghrela, som han hade utnämnt till visir av Grenada.

De lokala araberna stod emellertid inte ut med Josef ibn Naghrelas arrogans och brutalitet, och den 30 december 1066 löpte de amok. De korsfäste visiren och gick till angrepp på stadens judiska befolkning. Antalet offer är okänt, men bedöms ha legat omkring 4000.

Historiker som Bernard Lewis kallar Grenadamassakern för en pogrom, men framhåller den också som ett ovanligt fall av antijudiska upplopp i den arabisk historien.

3. Uppror mot mor kostade 60000 människoliv

1182
När den bysantinske kejsaren Manuel I dog år 1180, struntade hans änkekejsarinna Xene i sitt löfte om att gå i kloster. I stället såg hon till att ge makten åt en kusin till sin son, som var den egentlige tronarvingen, den minderårige Alexius Komnenus.

En grupp omkring Alexius startade emellertid ett uppror mot det nya styret. När upprorsmännen år 1182 ryckte in i huvudstaden Konstantinopel, släppte de loss folkets vrede mot stadens latinska befolkning. Det var de välbärgade och hatade italienska köpmansfamiljerna, som hade stött Xene.

Några få lyckades fly, men omkring 60000 blev offer för massakern, och omkring 4000 överlevande såldes som slavar.

Alexius blev kejsare (tills han ströps av en fiende år 1183), men massakern utlöste en serie krig mot västerlandet, som gjorde slut på det bysantinska rikets tid som stormakt.

10 makabra massakrer II

Guernica i ruiner efter den tyska terrorbombningen av staden 1937.

4. Medel mot överbefolkning

1300-talet
Under en massaker hade 486 indianer dödats och minst 90 procent blivit skalperade. Offren hade utsatts för tortyr och misshandel, tungor skurits ut och armar och ben huggits av.

Arkeologerna tolkar de makabra fynden vid Crow Creek i centrala South Dakota som lämningarna efter en massaker på en hel by, och man tror att gärningsmännen kom från en annan stam.

Undersökningar av massgravarna visar att de dödade varit sjuka och starkt undernärda. Man tror därför att massakrer som denna var ett sätt att reglera överbefolkningen i Nordamerika mer än hundra år innan Columbus ”upptäckte” kontinenten.

5. De fick nog av baskerna

1615
År 1614 förliste tre baskiska valfångstbåtar på den isländska kusten. Islänningar och basker samarbetade som valfångare, så de överlevande tilläts övervintra på ön.

Våren därpå lånade baskerna en isländsk båt, men när de gick ut för att fånga val, var det slut med öbornas tålamod. De beskyllde baskerna för att ha stulit båten, och enligt en isländsk lag från 1281 var det därför rätt att döda så många som möjligt. Totalt 31 basker miste livet.

Isländska historiker diskuterar fortfarande om det kan betecknas som en massaker, men om så är fallet, betraktas Spánverjavígin som den enda massakern i Islands historia.

6. Mystisk bibeltolkning

1636
”Vi har tillräckligt med ljus från Guds ord för våra handlingar!”, skrev kapten John Underhill. Den 26 maj 1637 hade han i spetsen för en grupp engelska puritaner anfallit en indianby i Massachusetts.

Under loppet av en timme dödades mellan 400 och 700 män, kvinnor och barn av pequotstammen och byn brändes.

Massakern var en del av pequotkriget, som engelsmännen förde för att stammen handlade med holländarna och inte med dem. De kristna engelsmännen fann i sin tolkning av Bibeln ett rättfärdigande av sina handlingar.

Efter massakern bytte de namn på floden i närheten av byn från det indianska Missituk till Mystic River.

10 makabre massakrer III

Ofre for Wola massakren under opstanden i Warszawa, 1944.

7. Var det en massakre?

1770
Amerikanske nybyggere var vrede over ny britisk lovgivning, der banede vejen for mere beskatning, og 5. marts 1770 kulminerede protesterne med sammenstød i Boston.

Tre demonstranter blev dræbt, da de britiske soldater åbnede ild med musketterne, og to døde senere.

Dagen betragtes som en af udløserne af den amerikanske uafhængighedskrig og er gået over i historien som Boston Massakren.

Men moderne historikere påpeger, at det er misbrug af ordet massakre, fordi folkemængden så vidt skønnes angreb soldaterne, der derfor må have handlet i selvforsvar.

8. Tyskerne øvede terrorbombning ved Guernica

1934
Mellem 200 og 400 civilister mistede livet, da den tyske Condor Legion rettede luftangreb den baskiske by Guernica. Operationen blev iværksat for at hjælpe fascisterne i den spanske borgerkrig.

Men den egentlige anledning var formentlig at træne Luftwaffes piloter i terrorbombning, som skulle blive en integreret del af den tyske Blitzkrieg i begyndelsen af anden verdenskrig fem år senere. Formålet med denne doktrin var at nedbryde fjendens kampmoral ved at rette morderiske angreb på civilbefolkningen.

Kampformen blev først opgivet i 1942, da tyskerne konkluderede, at den tværtimod opildnede til civil modstand. Det blev også resultatet af Guernica, hvor baskerne benyttede anledningen til at hævde, at tabstallet var 1.654.

9. Drabene styrkede modstanden

1944
Mellem 40.000 og 100.000 polakker mistede livet da den tyske Dirlewanger SS brigade i dagene 5.-8. august 1944 gik amok i Warszawa-bydelen Wola.

Hensigten var at standse opstanden i byens jødiske ghetto ved at terrorisere den polske civilbefolkning, men resultatet blev det modsatte.

Brigadechefen Oskar Dirlewanger blev efter krigen torteret ihjel af polske vogtere i Altshausen fængslet. Men herudover blev ingen straffet for udåden, der går for at være den blodigste massakre i Polens historie.

Brigaden bestod af tidligere straffefanger.

10. Sejrsparaden endte i blod

1945
Det skulle have været en glad dag. Da Nazi-Tyskland kapitulerede 8. maj 1945 gik 5000 mennesker i Setif i Algeriet i sejrsparade gennem byens gader. Men det franske gendarmeri brød sig ikke om paradens budskab om at slutte kolonistyret og paraden endte i sammenstød.

De følgende dage angreb lokale muslimer franske bosættere, de såkaldte pieds noirs, hvilket førte til 103 dræbte, og da den franske hær blev sat ind for at genoprette roen, endte det i en massakre.

Luftbombardementer, vilkårlige henrettelser, lynchninger og voldsomme gadekampe førte til omkring 6.000 dødsfald. Det officielle franske tal var 1.020, mens Radio Cairo satte det til 45.000.

Kilder:

http://www.snjafjallasetur.is/basque2.html
http://www.bostonmassacre.net/academic/essay3.htm
http://www.pequotwar.com/