Så jagade helikoptrar Vietcong
De amerikanska styrkorna lider stora förluster när de sakta tar sig fram genom Vietnams täta djungel – soldaterna är enkla mål för Viêt-công-gerillans dolda fällor och bakhållsanfall. USA sätter in helikoptrar för att försöka få övertaget. Med en ny taktik i fyra faser går det att rikta blixtsnabba och förödande attacker mot den kommunistiska fienden.
Fart är nyckelordet. Amerikanska soldater hoppar ut ur sin helikopter för att anfalla Viêt-công-soldaterna innan de hinner försvinna in i djungeln.
Fas 1: Hitta fienden
- Övervakningsplan och fotpatruller söker efter spår av fienden.
- Spaningshelikoptrar pekar ut mål för anfallstrupperna.
Tidigt i april 1968 börjar amerikanska övervakningsplan flyga över A Shau-dalen i Sydvietnam. Här har de kommunistiska Viêt-công-rebellerna samlat trupper och lager men nu ska 1:a kavalleridivisionen jaga ut dem.
Sedan amerikanerna kom till Vietnam år 1965 har den helikopterburna elitstyrkan slipat sin taktik för anfall in i fiendeland.
Under de kommande veckorna ska all deras kunskap sättas på prov. Den största styrkan någonsin ska nämligen lyftas in i den bergomkransade dalen.
Innan ”Operation Delaware” sätts igång flyger en grupp helikoptrar in för att undersöka terrängen från låg höjd.
De luftburna spanarna är divisionens elit och har till uppgift att peka ut mål för bombplan och kanoner. Dessutom ska de avslöja hur mycket luftvärnsartilleri Viêt-công har till sitt förfogande.
Senare sätts en liten patrull av på en bergstopp 1,5 km ovanför dalens hjärta. Via radio ska gruppen rapportera om fiendens rörelser och dirigera flyganfall och artilleribeskjutning.
Nere i dalen sprider amerikanerna diskret ut sensorer som avslöjar Viêt-công-soldaternas förflyttningar nattetid. Fienden ska inte kunna känna sig säker någonstans.
Fas 2: Mjuka upp målet
- Viêt-công-ställningar bombas med artilleri och flyg.
- Stridshelikoptrar attackerar på nära håll inför anfallet på marken.
Den 14 april 1968 är amerikanerna redo att rikta de första angreppen mot Viêt-công. Lugnet i A Shau-dalen fläks sönder av dånet från exploderande bomber.
Rekognosceringstrupper har visat att dalen är full med luftvärnskanoner och kulsprutor. Med flygplan ska amerikanerna nu tysta Viêt-côngs försvar så att 1:a kavalleridivisionen slipper ett blodbad när den sätts in med helikoptrar.
Själva ”Operation Delaware”, anfallet in i A Shau-dalen, inleds den 19 april. Flygkavalleriets helikopterpiloter tvingas pressa motorerna till det yttersta för att ta sig över bergen med 3:e brigaden på cirka 2 500 man.
Soldaterna släpps av i landningszoner i norra änden av dalen där Viêt-côngs luftvärn är svagast. Här spärrar amerikanerna samtidigt gerillans flyktvägar över gränsen till Laos.
Snart kommer stora transporthelikoptrar med artilleriet. Kanonerna ska bomba de Viêt-công-ställningar som infanteriet upptäcker i djungeln.
Stridshelikoptrar strömmar genom dalen för att angripa med raketer och kulsprutor.
En stor arsenal är nu samlad för att hjälpa 3:e brigaden när soldaterna börjar rycka fram från landningszonerna.
Huey med stora högtalare på 1 000 W lovade fienden fri lejd om de gav upp.
Fas 3: Sätt in dödsstöten
- Transporthelikoptrar sätter av stridsklara trupper på marken.
- Soldaterna rycker fram från landningszonen för att erövra målet.
Viêt-công-soldaterna i A Shau-dalen är omringade. Öppningen i norr blockeras av 3:e brigaden medan andra amerikanska styrkor rycker fram på marken söderifrån. Nu förbereder det luftburna kavalleriet den blixtsnabba och effektiva framstöt som det är känt för.
Den 24 april för en svärm av helikoptrar även 1:a brigaden över bergen med kurs mot landningszoner mitt i dalen.
På väg in möts de av kraftig beskjutning från de luftvärnskanoner och kulsprutor som Viêt-công har gömt i hela området. Men det stoppar dem inte.
De amerikanska helikoptrarna landar och stridsklara soldater strömmar ut för att erövra fiendens ställningar.
Kavalleriets två brigader inleder en klappjakt på gerillastyrkorna. Med sin armada av Huey-helikoptrar kan de snabbt flyttas från område till område och krossa allt motstånd.
Totalt 870 Viêt-công-soldater dödas i framstormningen genom dalen. Viêt-côngs stora lager med krigsmateriel, som mödosamt förts hit på djungelstigar från Nordvietnam och Laos, erövras – bland annat 67 lastbilar och jeepar samt fyra pansarfordon. Rebellerna kommer inte att kunna hämta några vapen i A Shau-dalen på länge.
Så snart soldaterna kommit ut ur helikoptern kastar de sig på marken med skjutklara vapen. Först när de försäkrat sig om att fienden inte ligger på lur rycker de fram mot målet.
Fas 4: Hämta ut alla
- Sårade hämtas upp och flygs snabbt till fältsjukhusets operationssalar.
- När fienden har besegrats hämtas trupper och materiel hem.
Målet för ”Operation Delaware” förklaras vara uppnått den 10 maj 1968. De överlevande Viêt-công-soldaterna har flytt över bergen utan sina vapen. Nu kan den besvärliga helikopterevakueringen av trupperna i A Shau-dalen påbörjas.
Sedan angreppets början har ambulanshelikoptrar flugit i så kallade ”dust off”-uppdrag där sårade hämtats upp i stridszonen och snabbt förts till fältsjukhuset.
Med den korta tid det tar från att en soldat blir sårad till att han ligger på operationsbordet kan 81 procent överleva – mot 71 procent under andra världskriget 20 år tidigare.
Under ”Operation Delaware” har kavalleriets helikoptrar utsatts för Vietnamkrigets dittills kraftigaste beskjutning från marken.
Många har störtat i djungeln men tunga lasthelikoptrar sänds ut för att lyfta vraken till verkstäder på de amerikanska baserna. Mekanikerna där lyckas reparera samtliga helikoptrar utom 21.
Den 17 maj sätter sig de amerikanska trupperna i sina Huey-helikoptrar och lämnar A Shau-dalen. 1:a kavalleridivisionen har redan fått nästa uppdrag.
Elitstyrkan deltar i krigets hårdaste strider innan den dras tillbaka i juni 1972 som ett led i USA:s utträde ur Vietnam.
Luftburna kavalleriet lämnar vietnamesisk mark för sista gången i juni 1972. Divisionen har förlorat 5 444 man.
Vann ändå inte kriget
Under åtta år var USA:s luftburna kavalleri en ständig plåga för de dåligt utrustade Viêt-công-styrkorna.
Gerillan försökte ge igen efter bästa förmåga. Landningszoner fylldes med fällor och omringades med dolda kulsprutenästen. Viêt-công grävde stora underjordiska anläggningar där de var skyddade mot amerikanernas högteknologiska övervakning och massiva bombningar.
Men skillnaden mellan de båda sidorna var för stor. När amerikanerna dök upp var Viêt-côngs enda effektiva taktik att lämna allt och fly till fots ut i djungeln.
Gerillatruppernas främsta mål var att undvika att bli dödade; så länge de var vid liv kunde de fortsätta kampen.
Med den taktiken blev kriget långvarigt utan att något avslut fanns inom synhåll. Till sist fick amerikanerna nog av ändlösa dödsoffer och år 1973 lämnade USA Vietnam.
Även om Vietnamkriget slutade i ett amerikanskt nederlag hade det luftburna kavalleriet visat sig vara det mest effektiva förbandet.
Helikoptersoldaterna blev en fast del av arsenalen och deltog senast i det amerikanska blixtanfallet mot Iraks huvudstad Bagdad år 2003.