”Lycka är att kuva rebeller och besegra och utplåna sina fiender, ta all deras egendom, få deras undersåtar att jämra sig och få tårarna att rinna nedför deras kinder.”
Det ska Djingis khan (cirka 1162–1227) ha sagt enligt den persiske historikern Rashid al-Din Tabib. Om påståendet är sant är ovisst.
Säkert är dock att Djingis var en brutal härförare som erövrade mer land än någon annan i historien.
Under den mongoliske härskarens storhetstid omfattade hans rike tolv miljoner kvadratkilometer och sträckte sig från Stilla havet i öster till Kaspiska havet i väster, ett område som var mer än dubbelt så stort som romerska riket.
Det mongoliska riket började som bara ett fåtal nomadstammar, som år 1206 gjorde Djingis khan till sin ledare.
På bara några årtionden växte riket explosionsartat i takt med att Djingis skickade ut horder av krigare i alla väderstreck. Invasionerna följdes ofta av rena folkmord, som krävde miljontals liv.
Djingis khans krigare fortsatte att erövra även efter hans död, tills riket sträckte sig in i Östeuropa och Mellanöstern. Vid 1200-talets slut var storhetstiden emellertid över, varefter riket löstes upp efter flera inbördeskrig.