”De ryckte fram på två led, och deras steg blev snabbare i takt med att de närmade sig fienden. Från ett avstånd av 1 200 yards rusade hela linjen av fiender framåt, och från 30 järnmunnar väste dödliga kulor genom en flodvåg av rök och eld.”
Så lyder en av den irländske journalisten William Howard Russells dramatiska skildringar av Krimkriget (1853–1856). Visserligen hade författare redan skrivit om krig under historien, men vår tids rapportering från krigsområden uppstod först på 1800-talet, och Russell framhålls ofta som historiens förste egentlige krigskorrespondent.
Kriget serverades rått
Russell blev känd framför allt för sina ögonvittnesskildringar från Krimkriget, då han beskrev konflikten för läsarna av den brittiska tidningen The Times. I den kunde de skakade britterna läsa om krigets fasor utan förskönande omskrivningar och om inkompetenta brittiska officerare, som hudflängdes av Russell.
William Howard Russell gick därmed emot andra av dåtidens skribenter, som framställde officerarna som modiga och skickliga strateger. Genom Russels artiklar fick många britter emellertid upp ögonen för hur nepotism och korruption hade gjort att odugliga officerare hamnat i militära nyckelpositioner.
Efter 22 månader på Krim bevakade Russell även amerikanska inbördeskriget och sepoyupproret i Indien.
Artiklarna hjälpte armén
Den kritiska journalistiken hade emellertid sitt pris, och i fält förstördes Russells tält och ägodelar ofta av brittiska soldater. Dessutom var Russell flera gånger nära att få sparken efter påtryckningar från myndigheterna, och han utmålades ofta som en lögnaktig landsförrädare.
Russels arbete hade emellertid även positiva konsekvenser. De kontroversiella artiklarna från Krimkriget var en direkt orsak till att den brittiska armén efter kriget genomgick en genomgripande modernisering.