Förstör allt som fienden kan använda – mat, vapen, byggnader och allt annat av värde. Det är kärnan i den brända jordens taktik, som härförare har tillämpat i årtusenden.
Historiska källor antyder att nomadfolket skyterna var de första som tillämpade den brända jordens taktik mot perserna för omkring 2 500 år sedan. För att försvaga fienden såg de skytiska soldaterna till att förgifta brunnar, driva iväg boskap och bränna grödor i de områden som persernas armé skulle passera genom.
Taktiken visade sig vara synnerligen effektiv och gav skyterna möjlighet att slåss mot en militärt vida överlägsen fiende. Framgången fick andra samtida folk att kopiera skyterna. Ett av dem var gallerna, som länge höll Roms krigsmakt stången genom att förstöra allt som romarna kunde ha användning för i dagens Frankrike, Nederländerna och Belgien.
Efter att ha intagit de brända ruinerna av Moskva var Napoleon tvungen att föra ut sin utsvultna och förfrusna armé ur Ryssland igen.
Napoleon besegrades av den brända jordens taktik
Ett av de mest framgångsrika exemplen på tillämpningen av taktiken är från 1812, då Napoleon invaderade Ryssland. Under en strategisk reträtt förstörde ryssarna alla resurser som Napoleons enorma armé hade behov av.
Det innebar att den franska Grande Armée – som var van vid att leva av det land man erövrat – kom till öde, brända områden. Efter flera månaders offensiv var Napoleon därför tvungen att ge upp planerna på att erövra Ryssland, och större delen av hans utsvultna armé omkom på vägen hem.
I nyare tid har den brända jordens taktik tillämpats ytterst sällan, men den har utnyttjats i Ukraina i år, när den ryska armén i mars och april drog sig tillbaka från vissa områden i landets norra del. Under reträtten förstörde ryssarna bland annat broar för att försvåra ukrainarnas transporter av förnödenheter och trupper i området.