Etnisk rensning, hungersnöd och gruppvåldtäkter, som är ”så utbredda att det har blivit normalt”. Så lät det, när FN-observatörer år 2016 besökte Sudan, som har plågats av inbördeskrig sedan landet 1956 blev självständigt från Storbritannien.
Historiskt sett har Sudan varit ett lapptäcke av etniska och religiösa grupper med arabisktalande muslimer i norr och områden i söder präglade av kristendom och naturreligioner.
Britterna administrerade de båda regionerna separat, men de slogs ihop strax före självständigheten. Samtidigt överlät britterna nästan all politisk makt åt ledare i norr, som valde att förtrycka folkslagen i söder.
2,5 miljoner döda
Redan innan britterna lämnade landet 1956 bröt strider ut mellan nord och syd, och de fortsatte fram till 2005 – avbrutna kortvarigt av ett fredsavtal på 1970-talet.
Från att handla om politisk makt kom striderna med tiden även att handla om tillgång till olja och andra naturresurser, medan flera grannländer också blev involverade. Sammantaget har striderna krävt omkring 2,5 miljoner människoliv.
Medan ett fredsavtal 2005 såg ut att sätta stopp för kriget mellan nord och syd, bröt strider ut i Darfurprovinsen i väster. Situationen i söder förvärrades återigen efter att Sydsudan år 2011 lösgjort sig, och de omkring 60 etniska grupperna i området vände sig mot varandra.
I oktober 2021 avsatte militären regeringen och utlyste undantagstillstånd i Sudan.
En planerad övergång till demokratiskt styre lett av civila blev aldrig av, och i stället började militären och landets många miliser slåss om makten.
I huvudstaden Khartoum bröt det våren 2023 ut våldsamma strider mellan militären och miliskoalitionen Rapid Support Forces (RSF). RSF var tidigare känt som Janjaweed, en fruktad milis förknippad med extrema övergrepp i Darfurprovinsen och Sydsudan.