U.S. Marines
Soldater ur amerikanska marinkåren deltar i dag i kampen mot sjörövare utanför Somalia. Men det är inte första gången som U.S. Marines jagar pirater längs Afrikas kust. Specialstyrkan skapades för drygt 200 år sedan just för att främja säkerheten till sjöss.

Amerikanska marinkårssoldater uppbackade av legoknektar stormar piratfästet Derna (i dagens Libyen) i april 1805. Akvarellmålning från 1812 av C H Waterhouse.
Det var en lika brokig som bråkig skara som under stora svårigheter färdades västerut i den nordafrikanska öknen i mars och april 1805. I spetsen för en kamelkaravan med flera hundra grekiska och arabiska legosoldater färdades två amerikanska officerare med sju soldater ur det som då kallades U.S. Navy Marines. Deras mål var att en gång för alla göra slut på sjörövarattackerna mot de amerikanska handelsfartygen i Medelhavet genom en mycket våghalsig operation.
De sju marinkårssoldaterna under ledning av den 29-årige löjtnanten Presley Neville O’Bannon från Virginia tillhörde vad som redan på den tiden betraktades som en militär elitstyrka. Marinkåren hade haft improviserade föregångare redan under nordamerikanska frihetskriget 1775–1783, men grundades officiellt den 11 juli 1798. Då hade förbandet 33 officerare samt 848 underbefäl, meniga och musiker.
US Navy Marines
Grundandet av marinkåren var ett svar på ett av de största problemen som det unga USA hade att tampas med: sjörövare. Sedan den mäktiga brittiska flottan hade tagit sin skyddande hand från den amerikanska sjöfarten var handelsfartyg under amerikansk flagg allmänt villebråd. En flotta på sex örlogsfartyg byggdes under åren 1796–97 och förutom besättningen hade varje fartyg en avdelning marinsoldater bestående av fem löjtnanter, åtta sergeanter, åtta korpraler, tre trumslagare och 140 meniga.
Året efter samlades dessa marinsoldater alltså i en gemensam organisation, US Navy Marines, som skulle utföra ”alla uppdrag till lands som presidenten själv bestämmer”. Alltsedan dess har marinkåren gjort insatser över hela världen för att skydda amerikanska intressen, inte sällan i länder som USA formellt inte befunnit sig i krig med.
Uniformerna var tidsenligt mycket färggranna och föga fältmässiga. Rockar och byxor var blå med klarröda brokader. Hattarna hade brättet uppvikt där fram och var försedda med ett gult band och en kokard. På alla rockar satt de styva skinnkragar som gav marinkårssoldaterna det smeknamn som följt dem ända till i dag: leathernecks.
Medelhavets största gissel
Redan samma år som USA vann sin självständighet började sjörövare från de så kallade Barbareskstaterna, en grupp muslimska stater på nordafrikanska kusten, att anfalla amerikanska handelsfartyg i Medelhavet. Barbareskpiraterna var vid denna tid Medelhavets största gissel. De hade specialiserat sig på att anfalla handelsfartyg från företrädesvis kristna länder, lägga beslag på lasterna samt kräva lösensumma för besättningarna eller sälja dem som slavar.
Eftersom den amerikanska kongressen under de följande åren hade många andra problem att tänka på, exempelvis konflikter med indianerna, sjökrig med det revolutionära Frankrike och ständiga trakasserier från britternas sida beslutade politikerna i Washington att lösa problemet med piraterna med hjälp av dollar.
Kongressen gick följaktligen med på att betala tribut och under de följande femton åren slöts fördrag med var och en av de fyra barbareskstaterna – Marocko, Algeriet, Tunisien och Tripolitanien (som ingår i dagens Libyen).