För den preussiske järnkanslern Otto von Bismarck kom kriget mot Danmark vid precis rätt tidpunkt.
År 1862 hade kung Vilhelm I utnämnt denne adelsman till Preussens nye kansler. Bismarcks hårda linje skulle krossa det växande kravet på demokrati i kungariket.
Järnkanslern var "närmare galgen än tronen"
Redan vid tlllträdet levde Bismarck upp till sitt rykte och sade i sin karriärs mest berömda tal att politiska frågor inte skulle lösas genom majoritetsbeslut utan ”med blod och järn”.
Efter det talet kom han att kallas järnkanslern.
Men tal var en sak – verkligheten i Preussens städer en annan. Strax efter sitt tillträde sattes den auktoritäre kanslern på prov.
I Berlin protesterade tusentals invånare år 1863 mot kanslern och kungen – och Bismarck befann sig enligt egen utsago ”närmare galgen än tronen”.
I det kritiska läget valde järnkanslern att ge sig ut i krig mot Danmark – officiellt för att ge Holstein sitt stöd mot danskarna, men kriget enade samtidigt preussarna kring kung Wilhelm och Bismarck, som hyllades som hjälte efter segern 1864.
Storslagen seger vid Königgratz
Medan fälttåget mot Danmark säkerställde Bismarcks politiska överlevnad, blev nästa krig en uppgörelse om makten inom Tyska förbundet.
Förbundet – en lös sammanslutning av tyska stater – dominerades av den dalande stormakten Österrike, som hotades av det växande Preussen.
År 1866 satte länderna in vardera drygt en halv miljon soldater i ett krig, som skulle bli avgörande för vilket land som skulle bli det ledande inom Tyska förbundet.
Det korta kriget kulminerade i det gigantiska slaget vid Königgratz med en förkrossande preussisk seger.
Preussen var nu i praktiken den helt dominerande tyska staten, och i juli 1870 orkestrerade Bismarck det preussisk-franska kriget – den slutliga maktkampen om vilket land som skulle regera på den europeiska kontinenten.
Än en gång var Bismarcks trupper fullständigt överlägsna på slagfältet och vann en avgörande seger vid Sedan den 1 september 1870.
De stora triumferna gav järnkanslern hjältestatus bland de tyska furstarna och hertigarna.
Med deras stöd grundade han år 1871 Tyska riket, där alla de tyska staterna – förutom Österrike – enades under preussiskt ledarskap till det rike som i dag är Tyskland.