Torstensons seger vände kriget
Tack vare den skicklige Lennart Torstenson vann Sverige slaget vid Jankov 1645. En överlägsen seger som blev början till slutet på trettioåriga kriget.

Den svenska arméns befälhavare Lennart Torstenson.
Den 9 januari 1645 hade vägarna frusit tillräckligt för att bära kanoner och trossvagnar och den svenska huvudarmén bröt upp från lägret i Zeitz.
15 000 soldater trampade söderut, genom Sachsens kuperade landsbygd. Efter en veckas marsch var de över Erzgebirges pass och slog läger i Kaaden, i utkanten av Böhmen – en av kejsare Ferdinand III:s arvländer. Först den 21 januari anslöt sig befälhavaren, den giktsjuke fältmarskalk Lennart Torstenson.
Han hade stora planer: att göra slut på kriget som hade förtärt Europa i så många år. Det blev nu inte så, men de närmsta månaderna skakade hans fälttåg det habsburgska väldet i dess grundvalar.
Det hade funnits svenska planer på att invadera arvländerna för att stävja kejsarens maktambitioner redan på 1620-talet. Sedan Sverige gick med i kriget år 1630 hade svenska styrkor härjat arvländerna så snart krigslyckan tillät det: i Böhmen 1634 och 1639, i Mähren 1642 och 1643, de två sista gångerna under Torstensons befäl.
Kriget gick Sveriges väg
År 1644 fortsatte kriget gå Sveriges väg. I en kampanj som började i Schleswig i augusti 1644 och slutade i Magdeburg i december besegrade Torstensons styrkor en kejserlig armé under den inkompetente Matthias Gallas. Sjukdomar och svält gjorde slut på Gallas utmanövrerade armé. Endast 3 000 man av 14 000 kom undan.
Mot årets slut låg arvländerna nästan blottade på försvarare. Torstenson insåg att om Sveriges förbundna också gick till offensiv, så fanns ett gyllene läge att avsluta kriget. Till dessa allierade hörde furste George I Rákóczi av Transsylvanien, som stod med sin armé i Ungern, och de franska styrkor som från Rhens mellersta lopp band upp den bayersk-kejserliga armén i Franken.
In i Sachsen
I december föll Torstensons huvudstyrka härjande in i det fientliga Sachsen, varifrån Böhmen låg inom slaghåll. Men armén behövde vila och kompletteras efter månader av hårda marscher. Dessutom gjorde höstregnen vägarna oframkomliga och förvärrade Torstensons gikt. Armén gick i kvarter
i några veckor.