Desperata britter besegrade zuluer
Kriget mot Sydafrikas zuluer hade just inletts då en brittisk armé om 1 400 man utplånades av 22 000 zulukrigare. Segerherrarna fortsatte mot en samling byggnader nära Rorke’s Drift där britternas sjukhus och depå låg.
Européerna barrikaderade sig i hast och några timmar senare var zuluerna framme. Tack vare sitt mod och sina snabbskjutande Martini-Henry-gevär lyckades britterna stoppa den ena stormningen efter den andra. Ett dygn senare drog sig afrikanerna tillbaka och lämnade kvar 450 döda.
Custers män red in i en dödsfälla
Kriget mot sioux-indianerna hade pågått i några månader när Custer upptäckte ett stort indianläger vid floden Little Bighorn i Montana.
”Yes, vi har dem!” ropade generalen segervisst till sina 200 soldater från sjunde kavalleriregementet.
Custers plan gick ut på att genom en överraskningsattack rida genom lägret och döda alla män, kvinnor och barn. Generalens största oro var att indianerna, som de så ofta gjorde, skulle spridas för vinden.
Han tolkade ett moln av damm i dalen som ett tecken på att indianerna var på väg att fly. Men det var damm som virvlade när 2 000 krigare satte sig till häst för att gå till motangrepp.
Beväpnade med gevär, klubbor, pilar och bågar red de upp mot Custer. På bara en timme utplånade indianerna nästan hela Custers regemente. Till slut befann sig generalen på toppen av Last Stand Hill med sina sista 40 män. Soldaterna sköt sina hästar, tog skydd bakom dem och bjöd på envist motstånd in i det sista.
Indianuppror
Sioux och cheyenne var stolta och mäktiga stammar som kontrollerade stora delar av mellanvästerns prärie. Efter påtryckningar från guldgrävare och järnvägsbolag försökte USA:s regering tvinga indianerna att leva i små reservat, vilket ledde till krig åren 1876–77. Efter slaget vid Little Bighorn skickade USA många tusen man till området, och till slut tvingades indianerna ge upp.
Dödsdömda Texasbor skrev in sig i historien
Texas hörde till Mexiko – tills rebeller år 1835 fördrev alla mexikanska trupper. Året därpå skickade Mexiko en slagkraftig armé till Texas och omringade upprorsmännen i Alamoklostret.
Från norr, söder och öster stormade de mexikanska trupperna fram medan 189 rebeller darrade bakom klostrets tunna murar.
Två gånger avvärjde de stormningsförsöken med sina gevär och kanoner, men så ljöd den mexikanska hornsignalen ”Ingen nåd” och en sista attack sattes in. Vrålande mexikaner tog sig över den norra muren och dödade rebellerna under blodiga närkamper med bajonetter.
Texasrebellernas heroiska motstånd fick fler att ansluta sig till upproret, och snart ljöd stridsropet ”Minns Alamo!” En månad senare vann Texas sin frihet på slagfältet när den mexikanska armén besegrades.
Tre amerikanska hjältar stupade vid Alamo:
- James Bowie: Slavhandlaren, spekulanten och upprorsledaren var känd för sin långa kniv. Under Alamos 13 dagar långa belägring försvagades Bowie av tuberkulos.
- William Travis: Bad om och om igen om förstärkning men bara 35 man hann fram i tid. Redan under fiendens första stormning dödades han av ett skott i huvudet.
- Davy Crockett: Pälsjägaren sägs ha övermannats och tagits till fånga på slagets sista dag, men snart ska han ha avrättats med flera sabelhugg.
21 sikher skakade afghansk här
På 1890-talet uppförde britterna en mängd fort i Afghanistan för att stävja lokalbefolkningens frihetssträvan. I ett litet fort på toppen av ett berg satt det därför 21 soldater från ett brittiskt sikh-regemente när 10 000 afghaner attackerade. Efter hårda strider tvingades sikherna dra sig bort från murarna och förskansa sig i fortets inre. Afghanerna erbjöd dem fri lejd om de lämnade sin post, men sikherna vägrade och fortsatte att kämpa. För att ta kål på den siste sikhen brände afghanerna ned fortet.
Framstöt i djungeln slutade med intensiv eldstrid
Under britternas försök att erövra dagens Zimbabwe sändes 37 män ut på ett farligt uppdrag: Tillfångata kungen av matabele-stammen. Långt inne i djungeln stötte patrullen på kungens armé om 3 000 man. Även om britterna mejade ned hela led av fiender med sina Maxim-gevär attackerade ständigt nya krigare.
Fienden hade också moderna gevär och britterna stupade en efter en. Efter flera timmars strid tog ammunitionen slut. De räckte varandra händerna och sjöng ”God save the Queen” innan de dödades.