När?
1700-1721.
Var?
I Norden samt i Sachsen, Polen, Baltikum och Ryssland.
Hur?
Styrkor från de tre allierade nationerna Danmark, Polen och Ryssland angrep år 1700 stormakten Sverige. Den unge svenske kungen Karl XII gick först till motangrepp mot Danmark och landsatte styrkor på Själland.
“Det är märkligt att båda mina kusiner vill föra krig mot mig.” Karl XII vid krigsutbrottet. Han var kusin med både Fredrik IV av Danmark och August II av Polen.
Den danske kungen Fredrik IV drog sig genast ur kriget, varpå Karl XII riktade nästa angrepp mot den ryska armén, som hade attackerat staden Narva i Estland.
Mitt i en snöstorm lyckades svenskarna besegra en större rysk styrka. Det blev början på ett flera år långt triumftåg, som avbröts först 1709 vid Poltava, där ryssarna vann en förkrossande seger.
Karl XII flydde till Osmanska riket, där han förgäves försökte få med den osmanske sultanen i kriget mot ryssarna.
Efter det svenska nederlaget vid Poltava försökte den danska armén ta tillbaka Skåne, men 1710 besegrades danskarna vid Helsingborg.
Fyra år senare var Karl XII tillbaka i Sverige, och 1718 gick kungen till angrepp mot Norge, där han stupade under belägringen av Fredrikstens fästning.
Varför?
Sverige hade under 1600-talet etablerat sig som en stormakt vid Östersjön med besittningar i Baltikum såväl som i norra Tyskland.
Eftersom det svenska kungahuset genom familjeband var allierat med hertigdömet Holstein-Gottorp, var Danmark i praktiken omringat av fientliga grannstater.
Danskarna kunde emellertid hitta andra allierade. I öster ville Rysslands tsar Peter den store ge sitt land tillgång till Östersjön genom att erövra svenska landområden vid Finska viken.
Även August II, som var kung av Polen och kurfurste av Sachsen, gjorde anspråk på svenskkontrollerade områden i Baltikum.
När den unge Karl XII kröntes i Stockholm, bildade Danmark, Polen och Ryssland därför en allians för att krossa Sverige. Det lyckades till slut, men tog lång tid på grund av Karl XII:s skicklighet som härförare.