Fem skäl till att franska revolutionen dränktes i blod

År 1789 störtade franska medborgare staten för att skapa ett nytt samhälle byggt på frihet, jämlikhet och broderskap. Fyra år senare var Paris ett kaos av blod och våld.

År 1789 störtade franska medborgare staten för att skapa ett nytt samhälle byggt på frihet, jämlikhet och broderskap. Fyra år senare var Paris ett kaos av blod och våld.

The Print Collector/Imageselect

Under den franska revolutionen, som inleddes den 14 juli 1789, avskaffade medborgarna monarkin och utropade en republik byggd på frihet, jämlikhet och broderskap.

I strävan att omvandla landet till ett republikanskt idealsamhälle vidtog det nybildade nationalkonventet drastiska åtgärder. Alla som motsatte sig statens politik utsattes för brutala förföljelser.

Våldet kulminerade under det så kallade skräckväldet åren 1793 till 1794. Cirka 300 000 personer greps och historiker uppskattar att mellan 50 000 och 60 000 miste livet under revolutionens blodiga efterspel.

1. IDEOLOGI

Rousseaus bok ”Om samhällsfördraget” bildade skola för franska revolutionens ledare.

© Library of Congress & Shutterstock

Totalitära tankar ledde revolutionen på avvägar

I uppgörelsen med tyranniet under kung Ludvig XVI fick revolutionsledarna inspiration från tänkare som filosofen Jean-Jacques Rousseau.

Rousseau hävdade att en regerings främsta uppgift är att skydda individen mot statens övergrepp. Detta skydd skulle enligt revolutionsledarna emellertid gälla endast de medborgare som stod på deras sida, eftersom alla andra skulle betraktas som anhängare av tyranni och därför var farliga.

Revolutionsledarna ansåg därför att det var både deras rätt och deras plikt att bekämpa oliktänkande.

2. RÄDSLA FÖR KRIG

En koalition av europeiska kungadömen förklarade krig mot den nybildade franska republiken, men 1797 gick Frankrike segrande ur striden.

© Wikimedia Commons

Kungahusets vänner hotade republiken

Den avsatte Ludvig XVI samlade under våren 1792 stöd för sin sak. Preussen, som regerades av Ludvigs svåger Fredrik Vilhelm II, samt Österrike lovade att kämpa för att få tillbaka Ludvig på tronen igen.

Det fick Frankrike att förklara krig, men den nya republikens armé var i ett så sorgligt skick att de revolutionära förlorade de inledande slagen.

Revolutionsledarna skyllde nederlagen på revolutionens motståndare bland framför allt arméns officerare, och många av dessa rensades ut.

3. FANATISM

Revolutionsledaren Robespierre var så blodtörstig att han sommaren 1794 själv hamnade i giljotinen.

© Bibliothèque nationale de France

Revolutionsledarna högg av huvuden på löpande band

Advokaten Maximilien de Robespierre var en av revolutionens drivande krafter.

Som ledare för revolutionens mest hårdföra flygel betraktade han de moderata rösterna som förrädare och lät rensa ut ett stort antal av dem.

När Robespierre blev ledare för det så kallade välfärdsutskottet, landets faktiska ledning från april 1793 till juli 1794, inleddes det så kallade skräckväldet, under vilket flera tusen människor avrättades.

Till slut fick även Robespierres anhängare nog av blodsutgjutelserna, och han hamnade själv i giljotinen.

4. PRÄSTHAT

Avrättade under skräckväldet.
Prästerna drabbades hårt i förhållande till sin andel av befolkningen, men även arbetarklassen var utsatt.

A = Arbetarklassen
B = Bönder
C = Övre medelklass
D = Lägre medelklass
E = Adel
F = Präster
G = Andra
(Siffrorna i parentes anger antalet offer).

© manhassetschools.org

Präster utmålades som folkets fiender

Katolska kyrkan stöttade ivrigt Ludvig XVI. Revolutionens ledare fråntog därför omedelbart kyrkan dess särställning och privilegier. I stället grundade de en ny kult, som dyrkade förnuftet.

Kulten slog inte an, eftersom många fransmän var djupt troende. För att komma åt kyrkan gick revolutionens ledare i stället till hårt angrepp mot prästerna. Många dödades eller drevs ut ur landet.

Sju procent av revolutionens offer var präster, trots att ståndet utgjorde endast fem procent av befolkningen.

5. MANIPULATION

En sansculotte (”utan knäbyxor”) (till vänster) fick inte bära de fina knäbyxor (culottes), som de högre stånden bar.

© Wikimedia Commons

Underklassen blev maktens marionetter

Borgerskapets män intog snabbt platsen som revolutionens ledare. Allmogen, som hade lidit mest under det gamla styret, förvisades till en biroll.

För att göra sina röster hörda tog arbetare, hantverkare och småhandlare därför till våldsamma metoder som upplopp och mord.

Listiga ledare som Robespierre utnyttjade den radikaliserade underklassen – som gick under den gemensamma beteckningen sansculotter – för att utföra smutsgörat och på så sätt gynna ledarnas intressen.