1. Korsfäste 6000 upprorsmän
73–71 f Kr
Det tredje slavkriget var var nära att få romarriket på fall. En liten grupp på 78 förrymda slavar växte till en upprorshär på inemot 70000 man under vapen och anförda av gladiatorn Spartacus.
Två gånger besegrade upprorsmännen en topptränad legion, och i Rom fruktade man för rikets säkerhet. När upprorsmännen år 71 fick höra att romarna hade stora förstärkningar på väg, löstes disciplinen upp och härföraren Crassus vann en lätt seger.
Sammanlagt korsfästes 6000 överlevande upprorsmän längs Via Appia, androm till skräck och varnagel, men som ett resultat av kriget började man i Rom att förändra sin syn på slaveriet, som nu gick mot ett avskaffande.
2. De röda ögonbrynen
18-27
När Gula floden två gånger svämmat över sina bräddar, startade de lokala bönderna ett uppror mot Han-dynastin, som inte gjort något för att hjälpa dem.
De fattiga kinesiska bönderna hade i åratal samlats i ett hemligt sällskap, De röda ögonbrynen, som hade fått sitt namn efter medlemmarnas hennafärgade ögonbryn.
Sällskapet lyckades effektivt ta makten i landet men klarade inte av att därefter administrera det, så snart bad bönderna Han-kejsaren Penzi att komma tillbaka. Nu kallade de honom ”nådige och mäktige härskare.”
3. Krutkonspirationen
1605
”Han är behaglig och munter och emot trätor och strid”, sade en närstående person om Guy Fawkes.
Icke desto mindre var Fawkes i november 1605 huvudpersonen i en katolsk sammansvärjning, som ville starta en revolution i England genom att spränga parlamentet i London med en stor laddning krut.
Det direkta målet var den protestantiske kung Jakob I, och planen var att insätta hans dotter prinsessan Elisabeth som ny regent.
Men de medsammansvurna var bekymrade, eftersom det också skulle finnas katoliker bland offren, så de skvallrade. Fawkes greps och torterades och i januari 1606 avrättades han.
Flaggan för delstaten Pernambuco i Brasilien, som år 1817 utropades som självständig republik oberoende av den portugisiske kungen.
4. Shimabara-upproret
1637–38
Feodalherren Matsukura Shigemasa hade brandskattat sina bönder för att bygga sin nya borg, Shimabara, och när skörden också slog fel år 1637, gjorde bönderna uppror.
Då de emellertid även tillhörde Japans kristna minoritet, gjorde shogunatet det till en katolsk sammansvärjning och skickade en här på 125000 soldater för att slå de missnöjda bönderna.
Den endast 17-årige upprorsledaren Amakusa Shiro halshöggs, 15000 upprorsmän miste livet och ända fram till 1850 var förföljelse av kristna officiell japansk politik.
5. De ville ha giljotinen till Amerika
1794
År 1790 blev whisky den första lokala produkt någonsin, som den amerikanska regeringen belade med skatter.
Det tyckte småtillverkarna i västra Pennsylvania var orättvist och vägrade att betala. Skatteindrivarna från den federala huvudstaden överfölls därefter brutalt, och 1794 slutade det med protester, som hade med allt annat än whisky att göra.
Lokala ledare prisade den franska revolutionen och förespråkade ett införande av giljotinen i Amerika.
President George Washington skickade förhandlare till området.
Samtidigt gav sig en här på 12950 man västerut, och detta militära hot fick revolutionen att falla isär. Två ledare hängdes, men tillverkarna fortsatte att vägra betala whiskyskatten, som föll bort helt år 1800.
6. Patrioterna från Pernambuco
1817
År 1808 insatte de portugisiska koloniala myndigheterna Joao VI som kung i Brasilien.
Det fick emellertid invånarna i de norra delarna av landet inte ut något av – utöver högre skatter – och 1817 förklarade invånarna delstaten Pernambuco som en självständig republik.
I spetsen stod lokala officerare, som var missnöjda med att portugiser alltid fick de högsta posterna i hären.
De visade sitt patriotiska sinnelag genom att dricka brännvinet aguardente i stället för rödvin, men appeller till England och USA om en strategisk allians slog fel.
Den 20 maj ryckte den portugisiska armén in och krossade republiken, 73 dagar efter dess utropande. Dess flagga är emellertid ännu i dag symbol för den brasilianska delstaten Pernambuco.
Dekabristupproret 1825. Upproriska ryska officerare möts med eldgivning vid Vinterpalatset.
7. Dekabristerna
1825
En stor grupp ryska officerare mötte alltid upp med värja vid sidan, när de var bjudna på bal – en tydlig signal om att de inte tänkte dansa.
Det var inte rätt tid för sådant trams, ansåg de, för de hade slutit sig samman i den revolutionära Unionen för Fäderneslandets Trofasta och Sanna Söner, som arbetade för sociala reformer.
När tsar Alexander I dog i november 1825, hade officerarna därför stora förväntningar på den nye tsaren Konstantin, som var reformanhängare.
Till deras stora besvikelse överlät emellertid Konstantin snart kronan till sin konservative bror, Nicolas.
I sin desperation samlades 3000 officerare därefter framför Vinterpalatset, där de krävde reformer.
Den nya tsaren skickade emellertid armén mot de upproriska officerarna, av vilka 1271 dödades när artilleriet öppnade eld mot dem. Det hände den 16 december 1825, varför gruppen kom att kallas Dekabristerna efter det ryska ordet för december.
8. Generalrepetition inför oktoberrevolutionen
1905
Den blodiga söndagen i januari 1905 dödade tsarens soldater många hundra personer, som hade kommit till Vinterpalatset i Sankt Petersburg för att vädja om större medborgerliga rättigheter.
Massakern ledde till demonstrationer och strejker över hela landet, och i oktober underskrev tsaren ett manifest, som skulle ha banat vägen för en rådgivande församling och större yttrandefrihet.
Landets liberaler var nöjda, men socialisterna ville ha en fortsatt revolution, och medan dessa parter grälade, skickade tsaren ut armén och stoppade i stort sett alla reformer. Den misslyckade revolutionen ledde till antijudiska pogromer och stor utvandring, men den hade också lagt grunden för den stora oktoberrevolutionen 1917.
9. Bönderna hatade honom
1919
Den 21 mars 1919 tog revolutionären Béla Kun och hans kommunistparti makten i Ungern. Han började olyckligt genom att inte lyssna till Lenins råd om att omfördela all jord till fördel för småbönderna. I stället tänkte han sig stora kollektivjordbruk med de tidigare jordägarna som styresmän.
Han avskaffade också skatter och fick fram mat genom att konfiskera varor från bönderna.
Alla vände sig mot hans styre, och 113 dagar senare föll den nya republiken, då rumänska antikommunister tog makten.
10. Dödligt misstag
1967
Medan ungdomsupproret var på väg i Europa försökte Ernesto Che Guevara utnyttja sina revolutionära erfarenheter i Bolivia. Men den gången gick det alldeles galet.
Han hade 50 rutinerade män med sig och räknade med en lätt seger över den otränade bolivianska regeringsarmén. Ingen hade emellertid berättat för honom att det amerikanska FBI just hade skickat en grupp topptränade kommandosoldater till Bolivia.
Ej heller fick El Che något stöd från de lokala bönderna, som tyckte han var arrogant.
Hans appeller till det bolivianska kommunistpartiet ledde inte heller någon vart, för dess ledning tyckte inte om den kubanska kommunismen, som Che representerade – de stödde sig ideologiskt på Moskva.
Den 7 oktober greps han, och två dagar senare ”avrättades” han av en berusad boliviansk sergeant, som fick skjuta nio skott innan Che Guevara var död.