Johann Ludwig Burckhardt gick raskt mot den mörka ravinen. Solstrålarna sipprade bara in genom en smal springa mellan klippväggarna 200 meter ovanför hans huvud.
Till sist, efter en halvtimmes promenad, öppnade sig klipporna mot en plats som badade i solsken och en förunderlig syn mötte den schweiziske forskningsresanden.
Framför honom reste sig ett 40 meter högt, majestätiskt mausoleum uthugget ur den rosa sandstensklippan.
Samma morgon, den 22 augusti 1812, hade Burckhardt påbörjat sin resa genom Wadi Musa, Moses dal i nuvarande Jordanien.
Egentligen var han på väg till Egypten för att hitta en karavan som kunde ta honom till Libyen där han felaktigt trodde att floden Niger hade sin källa.
Men under resans gång hade han hört lokalbefolkningen tala om en forntidsstad vid en helig grav, en väl bevarad hemlighet som bara ett fåtal personer kände till och där beduinerna offrade till Haroun – som av de kristna kallades Aron, Moses äldre bror.
Burckhardt var mycket beläst inom forngrekisk och romersk litteratur och började fundera över om staden vid graven kunde vara det försvunna nomadiska stamfolket nabatéernas huvudstad Petra.
Den ivrige äventyraren bestämde sig för att undersöka saken närmare.
Utklädd till muslimsk affärsman och under förevändning att han ville offra en get till Haroun fick Burckhardt en lokal guide att visa honom vägen till den heliga platsen.
Guiden fick sin lön i begagnade hästskor. När de kom fram till Petra gick Burckhardt på upptäcktsfärd bland ruinerna och fann att forntidsstaden med en romerskinspirerad amfiteater och åtskilliga gravkammare som sträckte sig djupt in i berget – alla uthuggna i klippväggen.
Lokalbefolkningen ville inte dela sin helgedom med främlingar och blev snart misstänksamma mot den mystiske affärsmannen som nyfiket utforskade ruinerna.
Därför tvingades Burckhardt redan följande dag att resa vidare mot Kairo för att fortsätta sin egentliga expedition. Men han kom inte långt. Den 15 oktober 1817 dog han av dysenteri, bara 32 år gammal.