Oldtidsby Jordan

Petra återfunnet av upptäcktsresande

År 1809 färdades en schweizisk upptäcktsresande genom Mellanöstern. Egentligen hade han ett helt annat uppdrag, men under resan hittade han av en ren händelse den gamla forntidsstaden Petra som varit bortglömd i flera hundra år.

År 1809 färdades en schweizisk upptäcktsresande genom Mellanöstern. Egentligen hade han ett helt annat uppdrag, men under resan hittade han av en ren händelse den gamla forntidsstaden Petra som varit bortglömd i flera hundra år.

Berthold Werner/Wikipedia

Johann Ludwig Burckhardt gick raskt mot den mörka ravinen. Solstrålarna sipprade bara in genom en smal springa mellan klippväggarna 200 meter ovanför hans huvud.

Till sist, efter en halvtimmes promenad, öppnade sig klipporna mot en plats som badade i solsken och en förunderlig syn mötte den schweiziske forskningsresanden.

Framför honom reste sig ett 40 meter högt, majestätiskt mausoleum uthugget ur den rosa sandstensklippan.

Samma morgon, den 22 augusti 1812, hade Burck­hardt påbörjat sin resa genom Wadi Musa, Moses dal i nuvarande Jordanien.

Egentligen var han på väg till Egypten för att hitta en karavan som kunde ta honom till Libyen där han felaktigt trodde att floden Niger hade sin källa.

Men under resans gång hade han hört lokalbefolkningen tala om en forntidsstad vid en helig grav, en väl bevarad hemlighet som bara ett fåtal personer kände till och där beduinerna offrade till Haroun – som av de kristna kallades Aron, Moses äldre bror.

Burckhardt var mycket beläst inom forngrekisk och romersk litteratur och började fundera över om staden vid graven kunde vara det försvunna nomadiska stamfolket nabatéernas huvudstad Petra.

Den ivrige äventyraren bestämde sig för att undersöka saken närmare.

Utklädd till muslimsk affärsman och under förevändning att han ville offra en get till Haroun fick Burckhardt en lokal guide att visa honom vägen till den heliga platsen.

Guiden fick sin lön i begagnade hästskor. När de kom fram till Petra gick Burckhardt på upptäcktsfärd bland ruinerna och fann att forntidsstaden med en romerskinspirerad amfiteater och åtskilliga gravkammare som sträckte sig djupt in i berget – alla uthuggna i klippväggen.

Lokalbefolkningen ville inte dela sin helgedom med främlingar och blev snart misstänksamma mot den mystiske affärsmannen som nyfiket utforskade ruinerna.

Därför tvingades Burckhardt redan följande dag att resa vidare mot Kairo för att fortsätta sin egentliga expedition. Men han kom inte långt. Den 15 oktober 1817 dog han av dysenteri, bara 32 år gammal.

Med Burckhardts levande skildring av Petra ökade västvärldens intresse för staden. De arkeologiska utgrävningarna påbörjades dock inte förrän på 1920-talet.

Staden grundades av nomadfolket nabatéerna cirka år 600 f.Kr. när de slog sig ned innanför den ravin som Burckhardt många sekler senare vandrade in genom.

Kungadömet började snart att blomstra. Petra var lätt att försvara och låg precis där arabiska, assyriska, egyptiska, grekiska och romerska handelsvägar möttes, och nabatéerna krävde tull av de förbipasserande karavanerna. År 106 e.Kr. inlemmades Petra i det romerska imperiet och på 600-talet i de islamiska kalifaten.

Men i takt med att handelskaravanerna fann nya vägar tynade den tidigare så livliga handelsstaden sakta bort, och till sist var det bara lokalbefolkningen som visste var den fanns.

I dag är Petra den absolut främsta turistattraktionen i Jordanien.

Bara under första hälften av år 2010 besöktes forntidsstaden av nästan en halv miljon turister.

Traktens beduiner lever av att sälja souvenirer och köra mindre uthålliga turister fram och tillbaka genom ravinen till Petra med häst och vagn.

Helst ska man besöka staden tidigt på morgonen då turister och souvenirsäljare är få, och vädret svalt.

Med bekväma skor och mycket dricksvatten i pack­ningen klarar de flesta att gå hela sträckan genom ravinen – precis som Johann Ludwig Burckhardt gjorde på sin tid. Väl ute på andra sidan möter den fantastiska anblicken av mau­soleet som ser ut som det gjorde 1812.

Nästan orört av tidens tand vittnar det om vilket imponerande underverk även resten av staden är.