När fick soldaterna sina ”dog tags”?

Identitetsbrickor infördes när nya typer av kanoner, granater och automatgevär introducerades – då tusentals soldater kunde dödas på mycket kort tid. De nya vapnen lemlästade ofta de döda så till den grad att ingen kunde identifiera liken.

Redan under det amerikanska inbördeskriget 1861–65 hade kriget blivit så våldsamt och ”opersonligt” att soldaterna stoppade små lappar med namn, adress och enhet i fickorna för att de skulle kunna identifieras. Smarta affärs­män insåg snabbt att de kunde tjäna pengar på den nya trenden och tillverkade små metallbrickor präglade med soldaternas namn.
Soldaterna beställde och betalade själva sina brickor.

När det fransk-preussiska kriget bröt ut år 1870 mobiliserade de båda länderna flera tusen soldater. För att undvika problem med identifieringen av de döda delade den tyska armén ut små metallbrickor med soldaternas personuppgifter till alla sina trupper. På tyska kallades brickorna ”Hundemarken”, hundbrickor. Öknamnet kom av att myndigheterna i Berlin kort dess­förinnan hade uppmanat alla hund­ägare att märka sina hundar – de som sprang lösa skulle fångas in och avlivas.