Soldater har viftat med vita flaggor för att kapitulera i tusentals år. Den romerske historikern Livius skriver till exempel att ett karthagiskt fartyg under det andra puniska kriget (218–201 f-Kr.) hängde upp ett vitt tyg för att det ville ge upp.
Historikern Tacitus berättar att kejsar Vitellius styrkor använde vita flaggor år 69 efter Kristus.
Det är oklart varför just vitt valdes, men det var sannolikt en fråga om vilket tyg som var lättast att få tag i.
Människor bar i regel vita kläder, och samtidigt syntes vitt tydligt i ett landskap som ofta bestod av mörkare naturfärger.
Under medeltiden blev den vita färgen ett allmänt accepterat tecken på kapitulation. Man började till exempel fästa ett vitt tygstycke på krigsfångars mössa eller hjälm.
Efter det började den vita flaggan användas i hela världen som tecken på att en soldat eller en enhet inte ville fortsätta strida.
År 1864 skrevs den vita flaggan in i Genèvekonventionerna.