Napoleons egyptiska fiasko
Sommaren 1798 anlände en stor fransk flotta till Egypten. Den leddes av den unge generalen Napoleon Bonaparte som genom att inta landet ville stoppa britternas inflytande i regionen. Han trodde att egyptierna skulle se honom som en befriare, men det blev inte som han tänkt sig.

Napoleon Bonaparte och slaget vid pyramiderna.
Sommarhettan dallrar över ökenlandskapet. Det är den 21 juli 1798 och Napoleons styrkor gör sig klara för strid. Trots att de väldiga monumenten bara skymtar på avstånd genom soldiset kommer sammandrabbningen att gå till historien som ”slaget vid pyramiderna”.
Det är nu som Napoleon, enligt legenden, håller ett tal till sina trupper som han avslutar med att peka mot pyramiderna och säga: ”Soldater, tänk på att från toppen av dessa monument ser fyrtio seklers historia på er!”
Slaget vid pyramiderna
Franska armén består av cirka 20 000 man medan den egyptiske härföraren Murad Bey har nästan dubbelt så många. Främst står hans kavalleri med praktfullt utstyrda ryttare med juvelprydda svärd och musköter. Fotfolket består av janitsjarer, kopter, araber, albaner, abessinier och egyptiska bönder.
Trots djärva framstötar står de sig slätt mot Napoleons välordnade fyrkanter, där stridsvana infanterister omger ett effektivt artilleri. Omkring 3 000 egyptiska soldater mejas ner medan fransmännen bara förlorar ett 30-tal man.
Tre dagar efter segern rider Napoleon in i Kairo på en vit arabhäst och trikoloren hissades över staden. Hittills har det egyptiska fälttåget varit en framgångssaga, men lyckan vänder fort.
Samtidigt som Napoleon tar itu med att omvandla Egypten till en mönsterkoloni närmar sig Horatio Nelsons brittiska flotteskader i Medelhavet. Bara tio dagar efter slaget är fransmännen instängda i Egypten, utan möjlighet till vare sig förstärkningar eller reträtt.
Napoleon ville åt Egypten
Napoleon Bonaparte hade efter franska revolutionen 1789 gjort kometkarriär i den franska armén. Som befälhavare för armén i Italien 1796–97 besegrade han österrikarna och lade stora områden under franskt styre. Den endast 28 år gamle generalen återvände till Paris som en firad hjälte, uppfylld av storslagna planer för framtiden.