Napoleonkrigen sträckte sig över 12 år och slutade med Napoleons nederlag vid Waterloo.

Napoleonkrigen

Napoleonkrigen rasade i mer än 12 år –från utbrottet år 1803 till nederlaget vid Waterloo år 1815. I spetsen för fälttågen stod Napoleon – den korsikanske härförare som åren dessförinnan hade visat vad han gått för i strid och nått den absoluta toppen i Frankrike.

20 maj 2015 av Esben Mønster-Kjær

Napoleonkrigen: Franska revolutionen banar väg för Napoleon

Utbrottet av franska revolutionen år 1789 fick många djupgående konsekvenser. En av dem var ett nära nog 25 års oavbrutet krig: Först de så kallade revolutionskrigen, då den nya regimen försvarade sig mot nästan hela Europa. Därefter Napoleonkrigen – en gigantisk kamp mellan Napoleon och stormakterna.

Napoleon var korsikan och en medelmåttig artilleriofficer som fick sin chans under revolutionskrigen. Första gången han förde kommandot över en armé var år 1796 och då slog han hela Europa med häpnad. I spetsen för trasiga och undernärda soldater stormade han in genom Norditalien där han vann storslagna segrar i Castiglione, Bassano, Arcole och Rivoli.

Napoleon kröner sig själv till kejsare

Medan Napoleon levererade resultat på slagfälten, lamslogs de styrande i Paris av korruption och oduglighet. Därför var det bara ett fåtal som protesterade när den korsikanske generalen kuppade sig till makten år 1799 med titeln ”förste konsul”. I realiteten var Napoleon nu Frankrikes oinskränkte härskare, och år 1804 lät han utropa sig till fransmännens kejsare.

Efter framgångsrika fälttåg tvingade Napoleon Österrike till fred efter segern vid Marengo år 1800. Året därpå undertecknade britterna, som var Frankrikes värsta fiende, freden i Amiens. De så kallade revolutionskrigen var över.

Två år senare, år 1803, bröt Napoleonkrigen ut då britterna ville bryta Napoleons kontroll över Nederländerna, Schweiz och småstaterna i Norditalien. Napoleon drömde om att invadera Storbritannien, men år 1805 förstörde britternas amiral Nelson den franska flottan i slaget vid Trafalgar. I stället vände Frankrikes kejsare blickarna mot Österrike och Ryssland som också förklarade Frankrike krig.

Napoleon far fram genom Europa

I spetsen för den så kallade Stora armén, en av historiens med effektiva krigsmaskiner, lade Napoleon Europa för sina fötter. Han tillfångatog en hel österrikisk armé i Ulm i Tyskland år 1805, och samma år vann han en av sina mest överlägsna segrar över ryssar och österrikare i Austerlitz i våra dagars Tjeckien.

År 1806 utplånade Napoleon den preussiska armén – som hade rykte om sig att vara världens bästa – efter två överlägsna segrar vid Jena och Auerstedt.

Året därpå kulminerade framgångarna under Napoleonkrigen då Rysslands armé krossades.

Europa blockerades i Napoleonkrigen

Nu var det bara britterna som hotade Napoleons makt, men Frankrike kunde inte angripa Storbritannien, som skyddades av sin starka flotta. I stället förde Napoleon en ekonomisk krigföring genom kontinentalsystemet, ett dekret som innebar att all handel, korrespondens eller andra förbindelser med Storbritannien förbjöds. Storbritannien svarade genom att blockera vägen för all handel via de europeiska hamnarna.

De två blockaderna tvingade alla europeiska stater att välja sida i konfrontationen. När Danmark-Norge tvekade, invaderade britterna och förde bort flottan. På samma sätt tvingades Sverige över till Napoleons läger.

Europa drabbades av varubrist och Napoleon måste använda våld för att upprätthålla kontinentalsystemet. Samtidig installerade han sina släktingar på tronen i Nederländerna, Nordtyskland och de italienska staterna. Men när han försökte lägga under sig Spanien gick allt fel.

Spanien blev en vändpunkt i Napoleonkrigen

Spanien var Napoleons allierade, trots det ersatte han år 1808 landets kung med sin storebror Joseph. Kuppen utlöste ett uppror bland rojalistiska spanjorer, som fick stöd av brittiska soldater i historiens första gerillakrig. Bland franska soldater kallades krigen “den spanska cancersvulsten”, som långsamt tärde på Napoleons armé.

Inspirerade av spanjorernas motstånd förklarade Österrike krig år 1809. Napoleon led ett av sina sällsynta nederlag utanför Wien, och även om han ganska snart tog revansch, hade tron på hans oövervinnerlighet börja krackelera.

Napoleon förlorade sin armé i Ryssland

I tre år fortsatte Napoleons ekonomiska krigföring mot britterna och hårda strider rasade i Spanien. Dödläget bröts när Napoleon år 1812 invaderade Ryssland.

I spetsen för 500 000 man, Europas dittills största fältarmé, marscherade kejsaren österut. Napoleons Stora armé drabbades av tyfus och vid hans seger i slaget vid Borodino utanför Moskva tog sjukdomen så många soldater att det mest liknade ett nederlag. Kort därefter intog han den ryska storstaden, men tvingades lämna den igen på grund av bristen på förnödenheter.

Reträtten utvecklades till en katastrof. Sjukdom, svält och hunger kostade varje dag tusentals soldater. Bara en tiondel av soldaterna lyckades ta sig ut ur Ryssland. Den slagkraftiga Stora armén fanns inte längre.

Napoleonkrigen fortsätter trots förluster

Under våren 1813 drog Napoleon ut i krig i spetsen för nyinkallade rekryter. Emot sig hade han ryska och preussiska härar, medan britter och spanjorer fortfarande band stora franska styrkor i Spanien.

Napoleon vann en del småsegrar, men när även Österrike anslöt sig till koalitionen mot honom, blev övermakten för stor. I ett gigantiskt slag vid Leipzig tvingades han dra sig tillbaka med svåra förluster.

De sista av Napoleons allierade föll ifrån, och hans kejsartron stod på spel. Våren 1814 drog trupper från hela Europa in över den franska gränsen, och även om Napoleon ledde ett av sina mest bländande fälttåg, var övermakten för stor.

När fientliga härar intog Paris, vägrade Napoleons marskalkar att fortsätta kampen. Napoleon tvingades abdikera. Han fick behålla kejsartiteln och tilldelades ön Elba utanför Italien som furstendöme.

Napoleonkrigen slutade vid Waterloo

Alla Europas furstar möttes upp på Wienkongressen i den österrikiska huvudstaden. Europa-kartan skulle ritas om efter Napoleonkrigen. Men just när diskussionerna pågick som bäst, på våren 1815, rapporterades att Napoleon hade kommit tillbaka.

Ex-kejsaren hade lämnat sitt lilla örike, seglat till Frankrike och marscherade i ett triumftåg mot Paris. Fransmännen tog entusiastiskt emot honom, men resten av Europa rustade för krig.

Napoleon beslutade att slå till först, innan fienden var redo för strid. Han korsade gränsen till dagens Belgien där han planerade att utplåna såväl brittiska som preussiska arméer.

I Waterloo led han dock ett avgörande nederlag mot britternas Wellington och preussaren Blücher. Spelet var förlorat och när även hans försök att fly till Amerika slog fel, överlämnade han sig till britterna. Som britternas fånge fördes Napoleon till ön Sankta Helena i Sydatlanten. Napoleonkrigen var slutligen över.

Få alla detaljer om Slaget vid Waterloo , när vi går på djupet med med det berömda slaget.

Kanske är du intresserad av...