Samurajerna styrde Japan i århundraden med våld och makt. En shogun ledde samhället, där krigarklassen stod högst upp i hierarkin.

© Library of Congres
Krig

Krigiska samurajer styrde Japan

I det gamla japan red de ursprungliga samurajerna ut i strid beväpnade med pilbågar. Senare var det katanans klinga, som svingades över de japanska slätterna under hårda strider. Samurajerna stod som det blodiga centrumet under nästan tusen år av Japans historia.

”Yoshiie var en krigare av ojämförligt mod. Han red och sköt pilar som en gud. Medan han trotsade klingor bröt han genom rebellernas led och dök upp än till vänster, än till höger. Med sina pilar sköt han snabbt upprorsledarna en efter en. Han slösade aldrig en pil, utan sårade alla han angrep dödligt. Känd i hela landet för sina gudomliga krigarförmågor red Yoshiie som åskan och flög som vinden.”

Så beskrivs den perfekta japanska samurajen från 1100-talet i Mutsu-berättelsen. Modig, resolut och dödligt effektiv med pilbåge red samurajen ut i strid och fällde fiende efter fiende.

Redan från 800-talet stred samurajerna på de japanska slagfälten. Samurajerna kom från krigarklaner, som från början inte hade något särskilt politiskt inflytande. De började som en kompletterande elitstyrka av beridna bågskyttar i den japanske kejsarens armé, där de var bland annat kejserligt livgarde och tillfälliga militära ledare. Armén bestod i övrigt av värnpliktiga bönder.

Med tiden visade bondearmén sig ineffektiv och dyr att administrera. Därför valde kejsaren allt oftare att använda samurajerna som huvudstyrka vid erövringar och mot uppror. Det knöt samurajklanerna närmare hovet och makten i den kejserliga huvudstaden Kyoto.

I stridens hetta skar samurajer huvudet av sina fiender för att bevisa att de dödat dem. Huvudena knöt de fast i bältet eller vid sadeln. Efter slaget belönades samurajerna av sin herre, och belöningen avgjordes av antalet huvuden och de dödades rang.

© Los Angeles County Museum of Art

Samurajerna kommer till makten

På 1100-talet inträffade en markant förändring i Japan. Efter årtionden av politiskt spel om inflytande vid kejsarhovet drabbades Japan av inbördeskrig, där huvudparterna var samurajklanerna Minamoto och Taira.

Inbördeskriget, som går under namnet Genpei-krigen, rasade åren 1180–85 och slutade i en total omvälvning av makten i Japan: den högste ledaren för Minamoto-klanen tog makten och utropades till shogun, som därefter var den faktiske ledaren för Japan. Därmed kom samurajerna att sitta i toppen av maktpyramiden, och kejsaren blev en symbolisk galjonsfigur.

Japans maktstruktur blev decentraliserad, så att överhuvudena i de enskilda samurajklanerna, även kallade daimyō, kunde styra sina landområden nästan som de ville. Detta ledde till att de enskilda klanerna själva kunde ställa upp med hela arméer i händelse av krig.

Under lång tid stred samurajer med varierande vapen från hästryggen.

© Rawpixel Ltd

Från pilbåge till katana

Samurajernas stridstekniker byggde på dueller en mot en, oavsett om det gällde närstrid eller med pilbåge till häst. Pilbågen var favoritvapnet för de flesta samurajer, men det förändrades.

Åren 1274 och 1281 försökte mongolerna under Kubilai khan invadera Japan. Mongolernas taktik på slagfältet kom som en överraskning för de japanska samurajerna, eftersom mongolerna i stället för att mötas i dueller och utöva precisionsskytte avfyrade svärmar av pilar utan specifika mål.

Dessa svärmar av pilar var effektivare än samurajernas prickskytte i större strider, och samurajerna blev tvungna att byta taktik. De satsade på att komma tätt inpå mongolerna, så att pilarna inte utgjorde något hot.

Även om andra vapen också användes blev det klassiska samurajsvärdet katanan symbolen för den stolte samurajen, som högg de mongoliska krigarna i bitar.

Sengokuperioden: Samurajernes blodigaste inbördeskrig

I det gamla Japan utkämpades det otaliga inbördeskrig, men inga är mer kända än sengoku jidai, ”de krigande provinsernas tid”. Inbördeskriget bröt ut 1467 och slutade först omkring år 1600 och var i själva verket ett stort antal krig mellan olika samurajklaner.

Vad som började som en konflikt i Kyoto mellan två rivaliserande samurajklaner slutade med 150 års krig i hela Japan. Shogunatet kollapsade. Klaner blomstrade upp och utplånades. Det är ovisst hur många som dog under inbördeskrigen, men i hela Japan slogs bönder, samurajer och till och med munkar om makt och land.

Under 1500-talets andra hälft inledde krigsherren Oda Nobunaga en omfattande erövring av Japan med det uttalade målet att ena landet under sig. Två av hans viktigaste generaler och sedermera efterträdare var Toyotomi Hideyoshi och Tokugawa Ieyasu. Tillsammans kallas de för ”de tre förenarna’ i Japan, eftersom deras krigande och politiska spel satte stopp för inbördeskriget och enade Japan på nytt.

Den klassiska bilden av samurajen härrör från Japans långa fredsperiod från 1600- till 1800-talet.

© Wikimedia Commons

Samurajidealet föds

I slutänden var det Tokugawa Ieyasu som skördade frukterna i kölvattnet på de båda andras död. Efter det avgörande slaget vid Sekigahara tog Ieyasu makten och lät sig utropas till shogun. Detta ledde till över 250 års fred i Japan under Tokugawa-shogunatet. Det var även under denna tid som Japan delvis isolerade sig från världen.

Under Japans långa fredliga period etablerades den idealiserade samurajbilden. Under inbördeskrigen använde samurajerna många vapen. Katana, spjut, pilbåge, gevär, naginata (ett slags hillebard), och nodachi (ett mellanting mellan ett katana och en naginata) var de vanligaste vapen som samurajerna använde på slagfältet.

Det var dock katanan som blev den tydligaste symbolen för den stridande samurajen. Tillsammans med det kortare wakizashi-svärdet skilde katanan samurajklassen från resten av befolkningen. Det var till och med förbjudet för andra än samurajer att bära de båda svärden.

Under Tokugawa-shogunatet infördes samurajens hederskodex bushidō. Lojalitet, ödmjukhet och ära blev centralt bland samurajerna. Detta var sannolikt ett medvetet drag från shogunatet för att upprätthålla lugnet i Japan.

I samband med ärans och hederns växande betydelse för samurajklassen formaliserades det gamla rituella självmordet seppuku. Det infördes en hel ceremoni kring seppuku, som blev det mest hedervärda dödsstraff en samuraj kunde dömas till. Seppuku blev med tiden en av de ultimata symbolerna för samurajens hederskodex.

Samurajerna hade makten ända fram till slutet av 1800-talet, då ännu ett inbördeskrig gav makten tillbaka till kejsaren. Samurajklassen löstes upp, och försvaret sköttes ännu en gång av en värnpliktig armé.

Läs också:

Krig

Samurajerna orsakade sin egen undergång

7 minuter
Krig

Upplev samurajernas undergång

14 minuter
Slag under andra världskriget

Britterna krossade Japans stormaktsdrömmar i Indien

2 minuter

Logga in

Fel: Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
VisaDölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!