”Yoshiie var en krigare av ojämförligt mod. Han red och sköt pilar som en gud. Medan han trotsade klingor bröt han genom rebellernas led och dök upp än till vänster, än till höger. Med sina pilar sköt han snabbt upprorsledarna en efter en. Han slösade aldrig en pil, utan sårade alla han angrep dödligt. Känd i hela landet för sina gudomliga krigarförmågor red Yoshiie som åskan och flög som vinden.”
Så beskrivs den perfekta japanska samurajen från 1100-talet i Mutsu-berättelsen. Modig, resolut och dödligt effektiv med pilbåge red samurajen ut i strid och fällde fiende efter fiende.
Hur kom samurajerna till makten?
Redan från 800-talet stred samurajerna på de japanska slagfälten. Samurajerna kom från krigarklaner, som från början inte hade något särskilt politiskt inflytande.
De började som en kompletterande elitstyrka av beridna bågskyttar i den japanske kejsarens armé, där de var bland annat kejserligt livgarde och tillfälliga militära ledare. Armén bestod i övrigt av värnpliktiga bönder.
Med tiden visade bondearmén sig ineffektiv och dyr att administrera. Därför valde kejsaren allt oftare att använda samurajerna som huvudstyrka vid erövringar och mot uppror.
Det knöt samurajklanerna närmare hovet och makten i den kejserliga huvudstaden Kyoto.
Från elitstyrka till shogun
På 1100-talet inträffade en markant förändring i Japan. Efter årtionden av politiskt spel om inflytande vid kejsarhovet drabbades Japan av inbördeskrig, där huvudparterna var samurajklanerna Minamoto och Taira.
Inbördeskriget, som kallas genpeikriget, rasade från 1180 till 1185 och slutade med en total omvälvning av makten i Japan.
Den högste ledaren för Minamoto-klanen tog makten och utropades till shogun, som därefter var den faktiske ledaren för Japan. Därmed kom samurajerna att sitta i toppen av maktpyramiden, och kejsaren blev en symbolisk galjonsfigur.
Japans maktstruktur blev decentraliserad, så att överhuvudena i de enskilda samurajklanerna, även kallade daimyō, kunde styra sina landområden nästan som de ville. Detta ledde till att de enskilda klanerna själva kunde ställa upp med hela arméer i händelse av krig.
Vilka vapen använde en samuraj?
Samurajernas stridstekniker byggde på dueller en mot en, oavsett om det gällde närstrid eller med pilbåge till häst. Pilbågen var favoritvapnet för de flesta samurajer, men det förändrades.
Åren 1274 och 1281 försökte mongolerna under Kubilai khan invadera Japan. Mongolernas taktik på slagfältet kom som en överraskning för de japanska samurajerna, eftersom mongolerna i stället för att mötas i dueller och utöva precisionsskytte avfyrade svärmar av pilar utan specifika mål.
Samurajernas vanligaste vapen
Katana
En katana var ett vanligt samurajsvärd. På bilden syns ett katana med tillhörande balja.
Naginata
Naginata består av ett långt skaft av trä, som är försett med ett krökt metallblad. En naginata var ett långt vapen, som gav samurajen längre räckvidd.
Nodachi
En nodachi, även kallat odachi, är mindre än en naginata, men större än samurajsvärdet katana.
Yumi (pilbåge)
Yumi är den japanska beteckningen för en pilbåge, som kunde vara antingen den kortare hankyū eller den längre daikyū. Samurajerna använde ofta en pilbåge, innan de bytte till katana.
Dessa svärmar av pilar var effektivare än samurajernas prickskytte i större strider, och samurajerna blev tvungna att byta taktik. De satsade på att komma tätt inpå mongolerna, så att pilarna inte utgjorde något hot.
Även om andra vapen också användes blev det klassiska samurajsvärdet katanan symbolen för den stolte samurajen, som högg de mongoliska krigarna i bitar.
Sengokuperioden: Samurajernes blodigaste inbördeskrig
I det gamla Japan utkämpades det otaliga inbördeskrig, men inga är mer kända än sengoku jidai, ”de krigande provinsernas tid”.
Inbördeskriget bröt ut 1467 och slutade först omkring år 1600 och var i själva verket ett stort antal krig mellan olika samurajklaner.
Vad som började som en konflikt i Kyoto mellan två rivaliserande samurajklaner slutade med 150 års krig i hela Japan. Shogunatet kollapsade. Klaner blomstrade upp och utplånades.
Det är ovisst hur många som dog under inbördeskrigen, men det står klart att hela Japan, däribland bönder, samurajer och till och med munkar, stred om makt och land.
Under 1500-talets andra hälft inledde krigsherren Oda Nobunaga en omfattande erövring av Japan med det uttalade målet att ena landet under sig.
Två av hans viktigaste generaler och sedermera efterträdare var Toyotomi Hideyoshi och Tokugawa Ieyasu. Tillsammans kallas de för ”de tre förenarna’ i Japan, eftersom deras krigande och politiska spel satte stopp för inbördeskriget och enade Japan på nytt.
Vad utmärker en samuraj?
I slutänden var det Tokugawa Ieyasu som skördade frukterna i kölvattnet på de båda andras död.
Efter det avgörande slaget vid Sekigahara tog Ieyasu makten och lät sig utropas till shogun.
Detta ledde till över 250 års fred i Japan under Tokugawa-shogunatet. Det var även under denna tid som Japan delvis isolerade sig från världen.
Samurajidealet föds
Under Japans långa fredliga period etablerades den idealiserade samurajbilden.
Under inbördeskrigen använde samurajerna många vapen. Katana, spjut, pilbåge, gevär, naginata (ett slags hillebard), och nodachi (ett mellanting mellan ett katana och en naginata) var de vanligaste vapen som samurajerna använde på slagfältet.
Det var dock katanan som blev den tydligaste symbolen för den stridande samurajen. Tillsammans med det kortare wakizashi-svärdet skilde katanan samurajklassen från resten av befolkningen.
Det var till och med förbjudet för andra än samurajer att bära de båda svärden.
Under Tokugawa-shogunatet infördes samurajens hederskodex bushidō. Lojalitet, ödmjukhet och ära blev centralt bland samurajerna.
Detta var sannolikt ett medvetet drag från shogunatet för att upprätthålla lugnet i Japan.
I samband med ärans och hederns växande betydelse för samurajklassen formaliserades det gamla rituella självmordet seppuku.
Det infördes en hel ceremoni kring seppuku, som blev det mest hedervärda dödsstraff en samuraj kunde dömas till. Seppuku blev med tiden en av de ultimata symbolerna för samurajens hederskodex.
Samurajerna hade makten ända fram till slutet av 1800-talet, då ännu ett inbördeskrig gav makten tillbaka till kejsaren. Samurajklassen löstes upp, och försvaret sköttes ännu en gång av en värnpliktig armé.
Samurajernas tid var officiellt förbi, och de blev i stället en del av historien.