Den engelske kungen Rikard Lejonhjärta (1157–99) är mest känd för sina många stora triumfer under det tredje korståget till Heliga landet, men han fick sitt berömda tillnamn långt innan han drog ut i heligt krig för kristendomen.
År 1173 gjorde Rikard och hans båda äldre bröder uppror mot fadern, Henrik II av England.
De tre bröderna flydde till Frankrike och sökte tillflykt hos den franske kungen, som var svärfar till den äldste av bröderna, Henrik den yngre.
Kungen dubbade den blott femtonårige Rikard till riddare och gav bröderna sitt fulla stöd.
Med kungen och ett antal grevar i ryggen angrep de tre bröderna år 1173 sin fars territorier i Frankrike, medan skotska allierade gick till angrepp i norra England.
Efter arton månaders strid besegrades bröderna av Henrik II.
Henrik II förlåter Rikard
Efter förhandlingar förlät kungen sina söner och tog dem under sina vingar igen. Rikard skickades 1175 till Frankrike för att straffa de grevar som hade deltagit i det misslyckade upproret.
Under striderna ska den då sextonårige kungasonen ha visat så stor styrka och skicklighet i strid att hans följe började referera till honom som ”Cœur de Lion” – Lejonhjärta.
Tillnamnet uppträdde första gången i skrift 1191 i verket L’Estoire de la Guerre Sainte, där den normandiske poeten Ambroise beskriver Rikard Lejonhjärtas bedrifter under det tredje korståget.