Tempelriddarna: Här började det
Tempelriddarnas historia började, när två franska riddare i Jerusalem, Hugues de Payns och Geoffrey de Saint-Omer, bestämde sig för att göra något åt de många överfall och plundringar som plågade kristna pilgrimer på resan mot den heliga staden. Året var 1119, staden var i kristna händer, och många riddare och korsfarare hade rest hem till Europa.
Kvar i Jerusalem fanns bara omkring 300 kristna riddare och 2 000 fotsoldater – tillräckligt för att hålla ordning i gatorna, men inte nog för att patrullera vägarna utanför stadsmurarna.
Områdets ombytliga historia och den unga korsfararstatens begränsade militära styrka gjorde Jerusalems kringland till ett Eldorado för landsvägsrövare, mördare och ligor.
Missanpassade personer från korstågsarméerna såväl som från de muslimska arméerna anslöt sig till lokala banditer och levde gott på de kristna pilgrimer som strömmade till området. Pilgrimerna – män, kvinnor, barn och gamla med fyllda fickor och drömska blickar – var lätta offer.
Hugues och Geoffrey övertalade därför sju andra riddare att hjälpa till att patrullera vägen till Jerusalem och hamnstaden Jaffa, från vilken de flesta pilgrimer kom.
Flera sådana sammanslutningar fanns redan i Europa, där en del vägar kunde vara lika osäkra som i Mellanöstern. Hugues och Geoffreys grupp skilde sig emellertid från andra riddarordnar på en högst väsentlig punkt: de var inte enbart riddare, de var även munkar.
Kungen entusiastisk över tempelriddarna
För att kunna bli upptagen i orden måste en ny rekryt lova att leva som en munk – i ”fattigdom, dygdighet och lydnad” – en tillvaro mycket långt från den de flesta riddare förde i Heliga landet, där riddarståndet var ökänt för sitt vidlyftiga leverne med slagsmål, flitiga besök hos prostituerade och ett omåttligt drickande.
När Jerusalems kung Balduin II, kusin till Jerusalems förste kung, Balduin I, första gången hörde talas om de fromma riddarna, blev han oerhört entusiastisk. Enligt legenden träffade kungen Hugues och Geoffrey på självaste juldagen 1119, så att de båda riddarna kunde avlägga sina heliga löften som riddarmunkar.
Säkert är i varje fall att Balduin gav orden sitt fulla stöd och skänkte dem en del av al-Aqsamoskén, som ligger på Tempelberget – en av de heligaste platserna inom både judendomen och islam.