Saladins kamp mot korsfararna
Saladin lade under sig både Egypten och Syrien innan han vände blicken mot Jerusalem och förklarade jihad – heligt krig – mot korsfararna.

Saladin i Jerusalem under tredje korståget.
1137 föddes en kurdisk pojke vid namn Yusuf i Tikrit vid Tigris i nuvarande Irak. För eftervärlden skulle han bli känd som Salah ad-Din, ”den fromme”, ett namn som västerländska krönikörer sedermera förvrängt till Saladin.
Hans levnadsöde framstår som ett av de mest dramatiska i den arabiska historien och han kom att lämna ett djupt avtryck som en bland världshistoriens främsta statsmän och fältherrar.
Splittrat mellan shia och sunni
Under 1100-talet var Mellanöstern en högst våldsam och kaotisk region, plågad av krig och motsättningar. Islam var splittrat i två så kallade kalifat, det fatimidiska i Kairo (shia) och det abbasidiska i Bagdad (sunni).
Kaliferna, vars forna makt vilat på föreställningen att de var Guds ställföreträdare på jorden, hade vid den här tiden förlorat sitt politiska inflytande och var degraderade till religiösa symbolfigurer för de stormän och legosoldater som innehade den verkliga makten.
Några tydliga gränser existerade inte mellan de olika rikena och ofta underhölls arméerna genom att driva in livsmedel från ett grannterritorium. Systemet innebar ett mer eller mindre permanent tillstånd av krig och småstrider med en politisk situation som närmast kan liknas vid anarki.
FÅ MILITÄR HISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!
De militära styrkorna var sällan permanenta och bestod så gott som uteslutande av inhyrda legosoldater – ofta av främmande ursprung – som alla män med maktambitioner var beroende av.
En inhyrd krigsherre och dennes soldater, som i första hand tillgodosåg sina egna intressen, kunde dock innebära en oberäknelig faktor eller till och med ett hot för sina arbetsgivare. Kulturen medgav att legosoldaterna bytte sida vid militära motgångar och ibland hände det att krigsfolket själva övertog makten i den stat som anställt dem.
Zengiderna dominerade Syrien
Som son till den ryktbare krigarhövdingen Najm ad-Din Ayyub kom Saladin att växa upp under den förvirrade maktkampen i Syrien i början av 1100-talet, där atabegen av Mosul, Imad ad-Din Zengi, genom militära framgångar gjort sin dynasti – zengiderna – dominerande.
Zengidernas framgångar byggde på en kombination av militär styrka och religiösa stridsmotiv. Genom att göra sig till fanbärare för ett enat sunnitiskt islam lyckades de få ett viktigt ideologiskt stöd från den abbasidiske kalifen, som hoppades kunna avsätta sin rival, den fatimidiske kalifen i Kairo.