1. Varför drog européerna ut på korståg?
I slutet av 1000-talet hade Europa drabbats av en allvarlig kris. Det tidigare så mäktiga Frankerriket – våra dagars Frankrike och Tyskland – hade splittrats i små furstendömen på grund av en bitter arvsstrid och samtidigt plundrade vikingar från Skandinavien längs floder och utefter kusterna.
Krig, plundring och överfall hörde till vardagen. Påvens makt var starkt begränsad och kyrkan var splittrad i många religiösa frågor.
När Bysantinska rikets kejsare skrev till påven och bad honom skicka hjälp för att bekämpa muslimska härar som hotade Konstantinopel, såg påven en chans att samla Europa kring ett gemensamt mål: att besegra muslimerna och återerövra Jerusalem, som i 400 år hade varit underlagt muslimska härskare.
Stridslystna adelsmän kunde därmed få utlopp för sina aggressioner långt borta i det heliga landet och korstågen skulle få påven att framstå som handlingskraftig.
2. Hur många korståg var det?
Mellan 7 och 9. Historikerna är inte eniga om i fall det 8:e och 9:e korståget i själva verkat handlade om en och samma händelse och att det alltså bara var åtta ”äkta” korståg till Heliga landet.
Andra räknar bara 7 korståg som riktiga påve-godkända fälttåg till Heliga landet.
3. Vilken är skillnaden på korsriddare och korsfarare?
Korsfarare och korsriddare används ofta synonymt – korsfarare var helt enkelt alla de personer som drog ut på korståg.
Men i verkligheten var skillnaden mellan riddare och det övriga folket stor: Korsriddare var adelsmän med häst, rustning och dyra vapen.
De utgjorde korstågets tunga kavalleri – en viktig del av härens slagkraft men de utgjorde långtifrån de flesta.
Väpnare, bågskyttar och infanterister fanns det många av – och de brukade rekryteras bland bönder och fattiga.
Att organisera ett korståg tog flera år. Först skulle korsriddarna samla ihop pengar, innan de transporterades till Heliga landet.
4. Vem sände ut korsriddarna på korståg?
Det gjorde påven i Rom. Påven Urban II var den förste som manade till heligt krig mot muslimerna i och omkring Jerusalem.
Hans budskap stod i skarp kontrast till Bibelns ord om att vända andra kinden till, men katolska kyrkan kom på budskapet att Gud skulle se mellan fingrarna när det gällde krig – om det var rättfärdigt.
Kyrkan ställde upp tre krav för heligt krig: Kriget skulle deklareras av en kung eller biskop, ha ett gott syfte och föras utan onödig blodspillan.
För att göra det lättare att rekrytera soldater omformulerades så småningom budskapet om heliga krig till att Gud inte bara skulle se genom fingrarna med våldet, utan att de som kämpade för hans sak skulle bli belönade.
Om en person hade begått en hemsk synd skulle Gud ge honom syndaförlåtelse och rädda honom från eviga plågor i Helvetet om syndaren drog ut på korståg.
5. Vilka var tempelriddarna?
År 1119 bildade nio riddare ett slags vaktstyrka för att skydda kristna pilgrimer på väg till Jerusalem. Det började med en liten skara i Jerusalem, men orden växte till att bli en maktfaktor, inte bara i Heliga landet, utan även i Europa.
Riddarna var både skickliga krigare och fromma munkar, som skulle leva i celibat, fattigdom och utmärka sig genom att vara bättre kristna än alla andra.
Men medan riddarna själva var utfattiga, blev själva orden svindlande rik på att agera bank för pilgrimerna.
Om en kristen ville besöka Jerusalem, men fruktade att bli överfallen och rånad på vägen, kunde han eller hon lämna ett belopp till en tempelriddare i sitt hemland och få pengar utbetalade vid ankomsten till Jerusalem – mot en avgift.
Tempelherreorden tog även emot stora summor pengar från Europas adelsfamiljer och kungar som ville stötta korstågen.
6. Vem var Rikard Lejonhjärta?
Rikard Lejonhjärta var kung av England från 1189 till 1199 och deltog i det 3:e korståget till Heliga landet.
År 1190 seglade han först till Cypern med en stor här, som var betald med de engelska skattebetalarnas pengar. Rikard Lejonhjärta var faktiskt nära att ruinera England på grund av sitt korståg.
Från Cypern fortsatte han till Israels kust och var år 1191 med och erövrade fästningsstaden Akko från Saladins muslimska styrkor.
Inne i staden avrättade han 2 700 krigsfångar för att slippa släpa dem med sig under angreppet mot Jerusalem som var ockuperat av muslimerna.
Men Rikard Lejonhjärta kunde inte tränga fram till Jerusalem och år 1192 tvingades han ingå ett treårigt fredsavtal med Saladin och segla tillbaka till Europa med oförrättat ärende.
På vägen hem togs han som gisslan av hertigen av Österrike och höll ännu en gång på att ruinera England eftersom landet tvingades samla in en enorm summa pengar för att köpa honom fri.
På denna karta från 1759 visas Jordanfloden som ett mörkt streck från Genesarets sjö och ned till Döda havet. Mellan Jordanfloden och Meldejavet låg Terra Sancta – Heliga landet.
7. Vad var Heliga landet?
Landet var heligt för de kristna för att Jesus föddes, korsfästes och återuppstod där.
Olyckligtvis var – och är – landet även heligt för muslimerna eftersom profeten Muhammeds himmelsfärd ägde rum från toppen av Tempelberget i Jerusalem.
Dessutom kallade en tredje stor religion området för Heliga landet – nämligen judendomen. Enligt Gamla Testamentet lovade Gud att judarna skulle ha Israel.
8. Vem var Saladin?
Saladin var en framgångsrik ledare för de muslimska härar som besegrade korsriddaren och återerövrade Palestina och Jerusalem. Saladin var kurd och föddes i Tikrit i våra dagars Irak.
När han var 25 år gammal kallades Saladin till Egypten av kalifen i Kario.
Där skulle han tjäna i den muslimska hären som höll landet i ett järngrepp. Sakta men säkert steg han i graderna och utnämndes år 1169 till vesir – den högsta ministerposten under kalifen i Egypten.
Efter kalifens död utnämnde han sig själv till sultan av Egypten och gick ut i strid mot korsriddarna i Palestina och Syrien.
Bland både kristna och muslimer blev han snabbt känd för sin ridderlighet, barmhärtighet och stora strategiska förmåga.
År 88 år hade Heliga landet varit underlagt korsriddarna, men Saladin besegrade de kristna krigarna år 1187 i slaget vid Hattin och intog kort därefter Jerusalem. Saladin dog 55 år gammal i Damaskus år 1193.
9. Varför förlorade korsriddaren till sist?
I mitten av 1200-talet avtog intresset för korstågen i Europa. Allt färre kungar och adliga var med tiden villiga att pantsätta sina egendomar för att dra ut i krig i det avlägsna Jerusalem.
Samtidigt invaderades Mellanöstern av turkiska stammar och av mongolerna från Asiens stäpper.
De egyptiska mamlukerna pressade på söderifrån och korsfararrikena började falla, ett efter ett. År 1244 intog turkarna Jerusalem, plundrade och brände ned staden, varefter de slaktade en större korsriddarhär och deras allierade.
Ute längs medelhavskusten höll starka fästningar fortfarande stånd och två korståg åren 1248 och 1270 försökte att komma dem till undsättning. Men förgäves – det heliga landet var förlorat.