I medeltidens korståg deltog i regel vuxna män.
Visserligen tog krigarna i vissa fall med sina familjer på de ofta flera år långa korstågen, men barn deltog inte i striderna för att återerövra Heliga landet.
Historikerna känner dock till två tillfällen då barn och unga samlades till korståg.
Båda dessa barnkorståg genomfördes år 1212 och hade formen av folkliga rörelser utan något stöd av kyrkan.
Det ena korståget leddes av en ung tysk vid namn Nicholas, som samlade tiotusentals lärjungar med sina brandtal.
Gruppen av barn och unga begav sig mot Italien, där Medelhavet enligt Nicholas skulle öppna sig, så att korsfararna kunde gå till Jerusalem.
De flesta deltagarna dog av svält och utmattning på vägen.
Omkring sjutusen nådde Genua, där de gjorde uppror mot Nicholas när havet inte delade sig. De återvände sedan till Tyskland.
Det andra korståget uppstod sommaren 1212 kring en tolvårig fransk herde som hävdade att han hade ett brev från Jesus till den franske kungen.
Pojken färdades med sina cirka trettiotusen följare till Paris för att överlämna brevet, men avvisades av kung Filip II August.
Besvikna drog herden och hans följe runt i Frankrike för att utföra mirakel och förmå människor att följa honom till Heliga landet.
De unga korsfararna blev så slitna och medtagna att hela korståget upplöstes.