Warszawas bödel gick fri efter kriget
Heinz Reinefarth började kriget som menig soldat men avancerade till SS-general. 1944 mördade hans förband tiotusentals civila i Warszawa – ändå gick han fri.
Heinz Reinefarth i SS-generalsuniform.
Den 1 augusti 1944 startade upproret i Warszawa. Uppskattningsvis 150. 000 civila och 10. 000 soldater i den polska hemarmén Armia Krajowa dödades. I Woladistriktet där Gruppenführer Heinz Reinefarth förde befälet massakrerades tiotusentals polska civila.
Reinefarth valdes efter kriget till borgmästare och dömdes aldrig för krigsbrott. Hur kunde den forne SS-generalen lyckas undkomma rättvisan?
Heinz Reinefarth utbildade sig till jurist på 1920-talet på universitetet i Jena. Han blev medlem
i nazistpartiet 1932 och inträdde i SS samma år. Före kriget praktiserade han som advokat, en kunskap som han hade stor nytta av när han senare åtalades för krigsförbrytelser.
Pansarvärnssoldat i Wehrmacht
Reinefarth började andra världskriget som menig pansarvärnssoldat i Wehrmacht i Polen. Under fälttåget befordrades han till underofficer och efter officersutbildning befordrades han till plutonsbefäl. Under det franska fälttåget blev han belönad med riddarkorset eftersom han lyckats ta 3 000 franska soldater till fånga.
I februari 1942 blev Reinefarth hemskickad från östfronten på grund av svåra förfrysningsskador. 1942–43 drev han utredningar inom polisen innan han 1944 blev högre SS- och polisledare i Posen. Den 1 augusti samma år befordrades han till SS-Gruppenführer
i samband med kommenderingen i Warszawa.
Reinefarth fick befäl över 4.000 man
Faktum är att Reinefarth före Warszawaupproret bara hade fört befäl över ett kompani som mest. I Warszawa fick han befäl över Stridsgrupp Reinefarth, en i hast ihopkallad styrka på 4.000 man. I den ingick en bataljon ur SS-regementet Dirlewanger och ett regemente ur Kaminski-brigaden, två enheter med rykte om sig att vara brutala.
Tyska 9. armén hade retirerat in i staden efter operation Bagration, den sovjetiska sommaroffensiven. Reinefarths uppgift var att säkra försörjningslinjerna till 9. arméns styrkor som var placerade i Praga, en förstad till Warszawa på Vistulas östra strand.
I botten fanns en order från Hitler som vidarebefordrats av Himmler till Reinefarth: Warszawa skulle jämnas med marken.
Tyska soldater rycker fram på en av Warszawas gator under strider med den polska hemarmén. Augusti 1944.
Warszawa förstördes helt
Under några fasansfulla dagar i början av augusti skedde en massaker på civila som saknar motstycke i krigshistorien. Tiotusentals människor avrättades summariskt av tyska militära förband. Efter att Armia Krajowa hade kapitulerat i början av oktober 1944 tömdes Warszawa på människor och jämnades med marken.
När staden erövrades av Röda armén i januari 1945 fanns det bara tusen överlevare kvar bland ruinerna. Hitlers order hade utförts till punkt och pricka.
Heinz Reinefarths sista uppdrag under kriget blev att försvara fästningen Küstrin. Han vägrade att kämpa till sista man utan bröt sig ut från belägringen och nådde de tyska linjerna med 600 man av garnisonen.
Reinefarth var vittne i Nürnberg
Den 30 mars 1945 arresterades han och fördes till det tyska militärfängelset i Torgau. Han dömdes till döden men i den förvirrade situationen vid krigsslutet verkställdes aldrig avrättningen.
Under rättegångarna i Nürnberg var Reinefarth vittne, vilket kan ha bidragit till att han själv slapp en närmare granskning. Han gjorde sedan karriär i det nya Västtyskland och blev 1951 vald till borgmästare i Westerland på ön Sylt.
MER OM ANDRA VÄRLDSKRIGET I MILITÄR HISTORIAS NYHETSBREV!
Polen försökte få Reinefarth utlämnad för att kunna åtala honom för krigsförbrytelser, men den västtyska regeringen vägrade. I stället inleddes en förundersökning mot honom av det tyska rättsväsendet, men åtalet lades ner i brist på bevis 1967.
En bidragande orsak till att han frikändes kan ha varit att det gått lång tid sedan händelserna – över 20 år. Hade Reinefarth blivit åtalad direkt efter krigsslutet hade utfallet kunnat bli ett annat.
Den tyska domstolen lade ner åtalet för att det varken kunde bevisas att Reinefarth känt till avrättningarna som skett bakom hans linjer eller att de förband som utförde dåden hade varit direkt underställda honom. Den oklara befälssituationen där han bara hade befäl över delar av Kaminskis och Dirlewangers förband bidrog till att domstolen valde att fria honom.
Heinz Reinefarth dog, 75 år gammal, 1979. Om nazistregimen hade verkställt sin dödsdom hade paradoxalt nog rättvisa kunnat skipas. Det faktum att Reinefarth var utbildad jurist bidrog i stället till att han kunde lägga upp sitt försvar på ett sådant sätt att åtalet mot honom kunde
läggas ner.
Publicerad i Militär Historia 6/2017