Walter Cowan kämpade i sex krig
Den brittiske sjöofficeren Walter Cowan älskade kriget. Han började sin militära bana på 1800-talet och den sista striden utkämpade han som 72-åring!
Walter Cowan (1871–1956) stred i Italien 72 år gammal.
Walter Cowan var tretton år gammal när han gick in i Royal Navy som skeppsgosse. Efter officersexamen fick han sina första stridserfarenheter i början av 1890-talet ombord på en korvett av trä, försedd med ångmaskin.
I fälttåget mot Sudan 1898 ledde han en kanonbåtsflottilj på Nilen och fick sin första medalj, Distinguished Service Order (DSO). Åren därefter deltog Cowan i boerkriget som marin adjutant till överbefälhavaren.
När första världskriget kom hade han avancerat till kommendör och blev så småningom fartygschef på slagkryssaren Princess Royal som han ledde i de stora sjöslagen i Nordsjön.
Skyttegravarna i Flandern
Sina ledigheter använde han till att tjänstgöra i skyttegravarna i Flandern, en upplevelse som de flesta skulle ha gjort sitt bästa för att undvika.
Krigets fasor till sjöss och till lands verkade dock inte avskräckande på Cowan. Tvärtom, när det efterlängtade vapenstilleståndet kom 1918 mottog han det med att brista i gråt av besvikelse.
Åren därefter var Cowan kryssardivisionschef i Östersjön där han ledde strider mot bolsjevikerna i ryska inbördeskriget och samverkade med det nybildade Estlands flotta.
Striderna kom bland annat att omfatta ett inträngande i Kronstadts hamn och sänkningen av två ryska slagskepp. För dessa prestationer blev han adlad och befordrad till konteramiral.
Cowan pensionerades
Efter att under några år i början av 1920-talet ha varit chef för Royal Navys slagkryssareskader – en mindre lycklig tid i hans karriär – utnämndes Cowan till viceamiral.
Detta följdes dock av två års påtvingad ledighet på halv lön. Hans sista befäl var som marinområdeschef i Västindien innan han gick i pension som amiral 1931.