Tysk krigshjälte befriar Mussolini

Hitlers jägarsoldater

Österrikaren Otto Skorzeny, som är 1,95 lång och ett muskelpaket av naturen, är ledare för SS-kommandogruppen Jägerverbände Friedenthal. Det är en liten utvald skara SS-soldater som Skorzeny sedan 1942 har tränat till att utföra sabotage och spionage bakom fiendens linjer.

Friedenthalarna, som gruppen kallas, är vapen- och sprängämnesexperter. Många av dem talar främmande språk och har teknisk utbildning i bagaget. Under träningen lär de sig bl.a. att hantera fordon, t.ex. motorcyklar, lokomotiv och stridsvagnar. De lär sig också att rida, simma – och bluffa sig fram under falsk identitet.

Skorzeny själv är utbildad ingenjör vid universitetet i Wien. Han är veteran från invasionen av Belgien, Holland och Frankrike 1940 och av Sovjetunionen 1942 där han sårades och skickades hem.

Väl hemma i Tyskland tränar han friedenthalarna som nu för första gången ska ut på uppdrag.

Fascister tappar modet

Den 25 juli 1943 – fyra dagar före Skorzenys möte med Hitler – avsätts Italiens fascistdiktator Benito Mussolini vid en statskupp. Den italienske kungen Viktor Emmanuel och marskalk Pietro Badoglio beordrar italienska poliser att arrestera diktatorn efter ett möte i kungens palats i Rom.

Poliserna föser in Mussolini i en ambulans och för honom till ett hemligt gömställe under sträng bevakning. Offi­ciellt heter det att Mussolini frivilligt överlåtit makten till kungen och en ny regering under Badoglio.

Hitler är rasande

Situationen i Italien är ytterst känslig för Nazityskland. Fram till statskuppen den 25 juli har de båda länderna stått enade i kriget men nu bedriver den italienska regeringen ett dubbelspel.

Den förhandlar i hemlighet med britterna och amerikanerna om att sluta fred och därmed dra Italien ut ur kriget. Men samtidigt bedyrar italienarna för Hitler att de ska kämpa vid Nazitysklands sida ända till slutet.

Det tvingas kungen och Badoglio att göra eftersom de fruktar tyska repressalier och en tysk ockupation av det italienska fastlandet.

I Tyskland rasar Hitler över att hans vän och vapenbroder Mussolini ryckts från makten genom en statskupp. Hitler har tyska trupper i Italien och han vill omedelbart ta makten i landet, hitta Mussolini och återinsätta honom som diktator. Men Hitler tyglar sin vrede och sin lust att hämnas på kuppmakarna.

Han har bara lite mer än tre tyska divisioner i Italien, varav ca 60.000 man ännu kämpar sida vid sida med italienska soldater på Sicilien mot britterna och amerikanerna. Hitler fruktar att italienarna ska vända sig mot honom fullständigt om han går för hårt fram. Men samtidigt misstänker führern att kungen och Badoglio i det fördolda förhandlar om fred med de allierade.

Det är ett allvarligt hot mot Nazityskland. Om Italien kapitulerar blir det lättare för de allierade att inta Syditalien och öppna en front mot Tyskland. Den brittiske premiärministern Winston Churchill kallar uttryckligen Italien för ”Europas veka underliv”.

Italien byter sida

Fredsförhandlingarna mellan den nya italienska regeringen och de allierade tar sex veckor. Det beror bl.a. på att de allierade i början är misstänksamma gentemot kuppmakarna som tidigare stöttat Mussolini.

Men den 9 september skriver de under ett avtal om vapenstillestånd, där Italien kapitulerar villkorslöst. Landet står nu på de allierades sida i kriget.

Under tiden har Hitler lyckats förstärka de tyska trupperna i Italien från tre divisioner till åtta.

Många tyska soldater dras snart in i striderna, bl.a. söder om Neapel där amerikanska soldater nu har gått i land. Andra tyska soldater avväpnar de omkring en miljon italienska soldaterna, vilket sker i stort sett utan motstånd.

Kungen och Badoglio flyr från Rom till Syditalien där de hamnar under de allierades beskydd. Norra och mellersta Italien har nu ockuperats av tyskarna medan britterna och amerikanerna rycker fram i landets södra delar.

Fågeln har flugit

Någonstans i detta virrvarr befinner sig Mussolini under bevakning av italienska polissoldater. Badoglio har gett dem en tydlig order: Mussolini ska skjutas om tyskarna försöker befria honom.

Det är SS-haupsturmführer Otto Skorzenys värsta mardröm. Hans gunst hos Hitler står och faller med om han lyckas hitta och frita Mussolini innan denne avrättas eller utlämnas till de allierade. Hitler hoppas nämligen att en befriad och återinsatt Mussolini skulle kunna få tillbaka Italien på Tysklands sida i kriget.

Strax efter sitt möte med Hitler den 29 juli reser Skorzeny till Italien. Här inleder han ett samarbete med den tyske generalen Kurt Student, ledare för de tyska fallskärmstrupperna och de tyska agenterna.

Med hjälp av ögonvittnen lyckas de spåra Mussolini och hans fångvaktare till den lilla ön Ponza utanför Neapel. Men när de kommer dit, har han blivit förflyttad.

I augusti surrar en mängd rykten om var ex-diktatorn befinner sig. Många av dessa rykten är medvetet vilseledande och sprids av agenter från den italienska underrättelsetjänsten, som är lojala mot kungen och Badoglio. I veckovis följer tyskarna falska spår.

Ingen får torteras

På grund av den tilltrasslade politiska situationen i Italien i augusti 1943 använder sig Skorzeny och Student inte av arresteringar och tortyr mot italienarna.

I stället frågar de runt bland tyska soldater som är utstationerade i landet, och det är huvudsakligen genom dem som de får information. En av dessa upplysningar kommer från den lilla ön La Maddalena utanför Sardinien. En rysk marinofficer i området har hört rykten om att Mussolini hålls fången i en stor villa på ön.

En av Skorzenys män, som heter Robert Warger, talar flytande italienska. Han skickas förklädd till matros ut till ön för att prata med de lokala och italienska sjömännen.

Warger vill slå vad med italienarna om var Badoglio har gömt Mussolini. En lokal frukthandlare antar vadet och avslöjar att Mussolini befinner sig i en avsides belägen villa.

Warger spionerar på villan och upptäcker att den bevakas av ca 150 polissoldater. Dessutom ligger det ett hydroplan från Röda Korset förankrat vid kusten alldeles i närheten.

Skorzeny börjar genast planera en operation som bland annat inkluderar hydroplan och snabbgående motorbåtar. Men innan han lyckas organisera alla sina män, flygplanen och motorbåtarna, förflyttas Mussolini för andra gången.

Kort efter det att Warger funnit villan har Röda Korset-planet försvunnit och vaktstyrkan skurits ned till några få man. Fågeln har lämnat redet framför näsan på Skorzeny.

Det italienska ordet ”fiasco” ringer i hans öron. Nu måste letandet börja om från början. Mussolini kan finnas var som helst vid det här laget.

Goebbels tvivlar

I Tyskland börjar Hitlers propagandaminister Goebbels att tvivla på att Mussolini någonsin kommer att hittas och befrias.

Han anförtror åt sin dagbok i början av september 1943: ”Vi fruktar att han redan utlämnats till engelsmännen och nu befinner sig på ett brittiskt krigsfartyg.”

För Goebbels skulle en fritagning av Mussolini vara ett kärkommet propaganda-scoop.

Under sommaren har en tysk storoffensiv på östfronten gått snett och de tyska trupperna är på återmarsch. Samtidigt avancerar britterna och amerikanerna i Syditalien, och dessutom lägger deras bombplan den tyska hamnstaden Hamburg i ruiner.

Pessimismen gnager nu till och med i propagandaministern, som har till uppgift att hålla tyskarnas kampvilja uppe.

Gömstället avslöjas

Men kring den 1 september har en tysk radioövervakningsenhet snappat upp ett intressant meddelande på italienska: ”Säkerhetsåtgärderna kring Gran Sasso är genomförda”, lyder budskapet som hittar fram till general Students högkvarter i Frascati precis utanför Rom.

På grund av alla falska spår som cirkulerar tar han inte omedelbart meddelandet på allvar, men av en slump inspekterar Student och Skorzeny en station för hydroplan på sjön Bracciano norr om Rom den 4 september.

Här ligger de tyska hydroplanen som skulle ha använts vid anfallet mot Villa Webber. Under inspektionen hör Student talas om ett ögonvittne som sett ett italienskt Röda Korset-plan landa på sjön och som strax därpå sett en ambulans köra iväg med en kortege av andra bilar.

Student kopplar omedelbart ihop Röda Korsets plan vid villan på ön La Maddalena med ögonvittnets berättelse om planet på Bracciano-sjön. Samtidigt kommer han att tänka på radiomeddelandet från Gran Sasso. Gran Sasso är en del av bergskedjan Appeninerna som löper ned genom den italienska halvön.

På en platå 2.100 meter över havet ligger skidhotellet Campo Imperatore med en linbana som enda sätt att ta sig dit eller därifrån. Höjden på Gran Sasso-delen av Appeninerna är viktig för fallskärmsgeneralen Student.

Han vet att luften är för tunn och vindförhållandena för osäkra för att hans fallskärmsjägare ska kunna hoppa ut över hotellet. Linbanan kan man inte heller använda.

Det skulle ta minst 10 minuter att nå upp till hotellet med banan och den kan lätt saboteras av italienarna. Både Student och Skorzeny vet att överraskningsmomentet är en absolut nödvändighet. Fångvaktarna måste stoppas innan de hinner avrätta Mussolini.

Alltså återstår bara en möjlighet för tyskarna. De ska göra någonting som aldrig gjorts tidigare. De måste landa på en stenig bergsrygg med segelflygplan.

Segelflygplanen är gjorda av metallstänger täckta med kanvas. Under en landning glider de på långa stänger längs skrovet innan de stannar av sig själva. Men skroven är byggda för att glida fram över t.ex. en gräsmatta och inte över en skrovlig bergsrygg.

Planen sätts i verket

Skorzeny och Student sätter genast igång med att planera ett angrepp på Hotel Campo Imperatore. Segelflygplanen rekvireras från Tyskland medan Skorzeny och hans närmaste man Karl Radl går ombord i ett bombplan som är utrustat med en kamera för flygfoton. Men kameran fungerar inte.

I bombplanet över bergen öppnar Skorzeny därför en lucka och lutar sig ut i den iskalla luften på 5.000 meters höjd. Radl håller i Skorzenys vrister så att han inte ska falla ut.

Med en handhållen kamera tar Skorzeny några bilder av platån där Campo Imperatore ligger, men när bilderna framkallats är de tagna på så stort avstånd att Skorzeny och Radl knappast kan urskilja motiven.

De anar dock att det finns en plan yta kring hotellet. Förutom dessa bilder har Skorzeny en turistbroschyr från hotellet men bilderna i den är inte särskilt detaljerade.

Skorzeny får inte tag på någon detaljerad ritning över hotellet och vet inte ens var det finns dörrar och ingångar eller hur hotellet ser ut invändigt.

Två anfall samtidigt

Luftrekognosceringen av Campo Imperatore äger rum den 8 september. Samma dag förmedlar de allierades radio nyheten om att den italienska regeringen har undertecknat ett avtal om vapenstillestånd. Nu är tyskar och italienare fiender på papperet.

Tiden är knapp för tyskarna, som fruktar att Mussolini ska utlämnas till de allierade. Men segelflygplanen från Tyskland hinner inte nå Italien förrän på morgonen den 12 september.

Planen är därför den, att man ska lyfta så snart som möjligt från en flygplats vid Pratica di Mare strax söder om Rom den 12 september.

Ett par timmar dessförinnan ska en kolonn med motorcyklar, bilar och lastbilar köra till segelflygbanans nedersta station som ligger i Aquila-dalen, och erövra den.

Segelflygplanens landning på bergsryggen och räden mot segelflygbanan ska göras exakt samtidigt, så att tyskarna inte går miste om överraskningsmomentet.

SS-män tar täten

Segelflygplanen kommer inte förrän sent på förmiddagen. De dras av propellerplan med hjälp av långa stålvajrar. När de anländer till Students flygbas bär man genast ombord utrustningen.

Men avfärden försinkas eftersom allierade bombplan plötsligt anfaller landningsbanan.

Skadorna är dock inte större än att propellerplanen och segelflygen kan lätta klockan 13.00. Totalt lyfter tio segelflyg från basen. I vart och ett av dem sitter tio man inklusive piloten.

Två av planen är bemannade med Skorzenys män, medan åtta är fyllda med Students fallskärmsjägare.

Under resan måste flygkonvojen över några förberg till Appeninerna. Precis framför bergen gör det första och det andra planet en stor sväng för att stiga och försäkra sig om att komma över bergen. Men det ser inte piloterna i planen längre bak, eftersom de är inne i ett moln. Först när de kommer ut ur molnen upptäcker de att de två första planen är borta.

I det tredje planet sitter Skorzeny. Hans pilot frågar vem som nu ska leda konvojen och Skorzeny svarar: ”Vi tar över ledningen och flyger mot målet.” Resten av konvojen följer efter och flyger över förbergen utan några problem.

Segelflygen släpps loss

Med sin kniv skär Skorzeny hål i kanvasen för att se hur långt de har kommit. Under sig ser han motorcyklarna i den kolonn som ska anfalla segelflygbanan.

De är på väg upp genom Aquila-dalen i full fart. Allt går enligt planen frånsett att de två första flygplanen hamnat på efterkälken på grund av svängen före bergen.

Skorzeny har med sig den italienske generalen Fernando Soleti i sitt plan. Han har motvilligt gått med på att delta i den riskabla aktionen. Soletis uppgift är att övertala de 200 italienska fångvaktarna att inte skjuta Mussolini.

Genom ett glest molnsjok upptäcker Skorzeny att de närmar sig Gran Sasso och hotellet. ”Släpp loss linan”, ropar han till piloten. Propellerplanet försvinner och nu hörs bara vindens sus i segelflygplanet.

Både piloten och Skorzeny får syn på landningszonen. På de små flygbilderna hade den sett tämligen platt ut, men nu upptäcker de att den är rundad som en skidhoppsbacke. Trots det lyckas piloten landa planet så att det glider diagonalt längs lutningen.

Ljudet av sönderriven kanvas, metallstänger som krossas och skrovets skrapande mot den steniga marken skär i deras öron. Lyckligtvis stannar planet bara femton meter från hotellets ena sida.

Skorzeny och hans män hoppar ut genom flygplansdörren som passande nog slitits bort vid landningen, och stormar hotellet: ”Upp med händerna!”, ropar de på italienska till några förskräckta fångvaktare.

Den motsträvige general Soleti dras ut ur planet och han ropar med sina lungors fulla kraft: ”Skjut inte, skjut inte!”

Skorzeny rusar in genom närmsta dörr, där han upptäcker en telegrafist som sitter på en stol. Skorzeny sparkar bort stolen under honom och förstör radion med sin k-pist. Man kommer inte vidare från radiorummet så han springer ut igen. Han fortsätter hela vägen runt hotellet och når framsidan, där det finns en upphöjd plattform som är en stor veranda.

Ett par av hans män lyfter upp honom och från verandan spanar han upp mot hotellfönstren. I ett fönster på tredje våningen ser han ett välkänt kalt huvud. Det är Mussolini.

Skorzeny ropar: ”Gå bort från fönstret!” Han är rädd att ex-diktatorn ska bli träffad om det blir eldstrid.

Skorzeny och hans SS-män rusar vidare mot hotellets huvudingång där ett par
italienska soldater står på vakt med maskingevär. Men innan italienarna hinner vända sig om blir de omkullsprungna av den nästan två meter långe Skorzeny. Inte ett enda skott avlossas.

Inne i foajén springer italienarna runt i panik. De som kommer i vägen för Skorzeny knuffas åt sidan och hålls i schack av SS-soldaterna.

Skorzeny springer upp för trapporna med en understurmführer hack i häl. De kommer till tredje våningen där Skorzeny brakar igenom en dörr till ett av hotellrummen. I rummet står Mussolini bevakad av två italienska officerare, som untersturmführern snabbt föser ut i korridoren med sin k-pist.

”Duce, der Führer har skickat mig. Ni är fri”, säger Skorzeny till Mussolini. Mussolini omfamnar genast sin räddare och svarar: ”Jag visste att min vän Adolf inte skulle lämna mig i sticket.”

Fri på några minuter

Från landningen tills det att Skorzeny står framför Mussolini har det gått fyra minuter. Utanför har fler segelplan landat eller håller på att göra det. Det är en skräckinjagande syn, för planen dyker plötsligt upp ur de låga molnen och landar blixtsnabbt med ett skrapande ljud.

De tyska soldaterna stormar hotellet och den översta linbanestationen. Överallt är de italienska soldaterna så skräckslagna att de ger sig utan strid. Nere i dalen har den motoriserade tyska kolonnen fått kontroll över segelflygbanan.

Två italienare är dödligt sårade. På berget har ett segelplan störtat i en vindstöt. Flera ombord skadas allvarligt, men alla överlever.

Skorzeny är för tung

Ett klent enpropellerplan som är konstruerat för en pilot och en passagerare, landar på Gran Sasso klockan 15.00. Planet ska föra Mussolini till flygplatsen vid Pratica di Mare. Men Skorzeny insisterar på att åka med i det lilla planet.

Han tänker inte släppa sitt ”byte” ur sikte.

Piloten, som med stort besvär har landat på bergsryggen, vägrar att ta med någon mer än Mussolini. Han påpekar att Mussolini väger långt över genomsnittet för en passagerare och att Skorzeny också är alldeles för stor.

Piloten ska starta på den steniga bergssluttningen och bara det kan vara livsfarligt även med en enda passagerare ombord.

Men efter en del diskussioner övertalar Skorzeny piloten att ta med dem båda. Mussolini sätter sig på passagerarsätet medan Skorzeny klämmer in sig bakom sätena där det finns lite plats.

Planet störtdyker

Det lilla planet har mycket god fjädring men inte särskilt många hästkrafter. Det studsar ned för backen och plötsligt upptäcker piloten ett dike som löper tvärs över sluttningen.

Han pressar gashandtaget i botten och planet skuttar över diket, varefter hjulen åter slår emot marken.

De tyska soldaterna på berget tittar nervöst på planet, som nu når en punkt där sluttningen blir ett brant stup. Planet störtdyker ut över kanten. Men just när alla tror att det störtar mot marken, rätar det upp sig och fortsätter ned genom Aquila-dalen.

Piloten gjorde medvetet en störtdykning för att få upp farten och kunna lyfta. Än en gång har Skorzeny tagit en djärv risk på gränsen till det övermodiga.

Hitler gratulerar

På den tyska flygbasen Pratica di Mare nära Rom går Mussolini och Skorzeny ombord på ett transportplan som samma kväll landar på Wiens flygplats, varifrån de åker till det flotta Hotel Imperial.

Hotellets receptionist avvisar först de två smutsiga gästerna, men när han ser att de har reserverat rum i namnet Mussolini vill han gärna vara till lags. Mussolini går genast till sängs medan Skorzeny firar succén med ett glas vin.

Strax därefter ringer telefonen. Den förste gratulanten är SS-chefen Heinrich Himmler. Därefter ringer Adolf Hitler och utnämner Skorzeny till Sturmbahnführer, och en tysk överste i Wien kommer till Hotel Imperial för att tilldela Skorzeny militärorden järnkorset. Skorzeny är nu Nazitysklands mest berömde krigshjälte.

Till och med britterna uttrycker beundran för hans djärva och väl genomförda räddningsaktion.

Förklädda SS-män

Skorzeny fortsätter att genomföra specialuppdrag under kriget. Under Hitlers sista offensiv mot väst i Ardennerna 1944 skapar han kaos bakom amerikanernas linjer.

Skorzeny och hans män klär ut sig till amerikanska soldater. De sprider falsk information och vänder på vägskyltarna så att de amerikanska kolonnerna kör vilse. Det skapar förvirring bland amerikanerna, vilket försinkar deras motangrepp.

Vid en tidpunkt fruktar amerikanerna rentav att Skorzeny och hans män har för avsikt att kidnappa Dwight D. Eisenhower, som är de allierades högste befäl. Detta leder till att bevakningen vid generalens högkvarter mångdubblas.

Men det visar sig att de allierade överreagerar. Skorzeny har inga planer på att genomföra en sådan aktion.

I slutet av april 1945 är Berlin nära att falla. Hitler sitter i sin bunker i staden, som nu angrips av ryssarna från alla sidor. Skorzeny står beredd med ett plan som ska föra Hitler i säkerhet.

Men i stället begår Hitler självmord och Skorzeny slutar som krigsfånge hos britterna och amerikanerna.

Skorzeny möter Evita

Efter kriget anklagas Skorzeny för krigsförbrytelser, men frikänns så småningom. Han hålls dock i fångenskap i ett ”avnazifieringsläger”. Härifrån rymmer han till Argentina 1948, där han arbetar för diktatorparet Juan och Evita Perón.

Han inleder ett förhållande med Evita, men när hon avlider flyttar han till general Francos fascistiska Spanien, varifrån han hjälper nazister i andra länder att leva under jorden.

År 1975 dör Skorzeny av sjukdom i sin säng i Madrid.